De tio bästa filmpresidenterna någonsin

Hollywood älskar starka, karismatiska ledare som får det att brinna i hjärtat. Krutgubbar som med sina laddade tal får patriotismen inom en att flöda likt en fors i norrland. Och jag snackar så klart inte bara om JFK eller Lincoln då, utan de där fiktiva herrarna som kliver fram just när landet behöver det som mest. Med andra ord, raka motsatsen till många av de ledare vi dras med i världen just nu. Så varför inte drömma oss bort en stund till filmens värld där män av stål går i bräschen för land och rike. Med tal som ger en gåshud och knytnävsslag som sätter ruskprickarna på plats. Så utan vidare kackel, här är listan över de tio bästa och coolaste film-presidenterna - enligt undertecknad, förstås.

(10) President Ellis - Iron Man 3 (2013)
Marvels presidenter är ofta inte mycket mer än figurer förpassade till bakgrunden. Men Ellis, spelad av William Sadler, tillåts ändå lite tid i rampljuset när han hamnar i klorna på The Mandarin. För vad som faktiskt gör honom minnesvärd är att han - till skillnad från många andra ledare på denna lista - faktiskt beter sig som en normal människa antagligen hade gjort. Plus att Sadler faktiskt har rätt look, han ser i sanning ut som en genuin ledare.

(9) President Camacho - Idiocracy (2006)
Japp, det här är framtidens president: före detta wrestler, porrskådis och actionhjälte - komplett med minigun och klädd i amerikanska flaggans alla färger. Idiocracy må vara lika delar skrattretande som deprimerande, men Camacho är en komisk fullträff, spelad till perfektion av Terry Crews. Som på något omöjligt sätt lyckas ge denna absurda karaktär ett hjärta, och det är nästan så att man faktiskt vill att han ska lyckas.

(8) President Frankenstein - Death Race 2000 (1975)
Självfallet krävs det att vi även inkluderar David Carradines absurda karaktär här. President Frankenstein, en dåre som förvisso inte direkt är någon traditionell ledare men vars karisma ändå är odiskutabel. Här är det raka puckar och inget hymlande som gäller, och hur kan man inte ställa sig bakom en man som finner nöje i att köra över fotgängare iklädd någon form av gimpdräkt.

(7) President Jackson Evans - The Contender (2000)
Det är svårt att inte uppskatta Jeff Bridges här, en hederlig man i kostym som spelar det normalt så smutsiga politikerspelet med värdighet. Han åkallar sin inre Clint Eastwood, lågmäld men med en tydlig etiskt linje och gott om ryggrad. Här finns inga terrorister eller arga utomjordingar att slåss mot, men det behövs inte. För med sin lågmälda whiskyröst och principfasthet så är Evans en sällsynt förebild. Här snackar vi gravitas deluxe.

(6) President Lindberg - The Fifth Element (1997)
Inte nödvändigtvis en karaktär som så många minns, med tanke på allt annat som ockuperar ens tankar när det kommer till The Fifth Element. Men jag älskar den där gigantiska snubben som låter som om han svalt en flygplansmotor. Det hjälper dessutom att han faktiskt är ganska sympatisk, om än en aning förvirrad, och det faktum att han faktiskt vågar lita på Korben, säger en hel del. Lindberg är en coolt oväntad president i en värld full av galna frisyrer och rymdoperakitsch.

(5) President Andrew Shepherd - The American President (1995)
Här har vi nog det närmaste vi kommer någon form av ideal, en president som fullkomligen osar av Sorkin ut i fingerspetsarna - långt innan The West Wing. Douglas är så klart sedvanligt fantastisk, och spelar rollen som kärlekskrank världsledare som om han vore född för det. Lika delar politiskt drama som sofistikerad romcom, plus att hans avslutande monolog är en mic-drop av rang. Shepard vinner i varje fall min röst, med stil, hjärta och sylvass retorik.

(4) President Tom Beck - Deep Impact (1998)
Jordens undergång är nära, tack och hej. Det är bara att packa ihop och dra, eller? Nej, det är tur att vi har president Tom Beck att stötta oss mot, för vem bättre att proklamera ut att armageddon är nära förestående än Morgan Freeman. Hans röst är som varm choklad med basgång, varm, lugnande och vänlig. Precis rätt man på rätt plats och som utstrålar inte bara trovärdighet utan även tyngd.

(3) President Dave Kovic - Dave (1993)
Vad vore en topplista som inte tillåter i varje fall lite fuskande? Kovic är ju inte riktigt president, inte till en början i varje fall. Han är en charmig ersättare som hoppar in när den riktige presidenten får en stroke, och visar sig vara den mest empatiska, mänskliga och kompetenta ledare sedan Hedenhös. Kevin Kline är varm, rolig och helt underbar i rollen. Rentav den bästa "riktiga" filmpresidenten någonsin, men där råkar ju finnas två rumpsmiskande individer som jag personligen inte kan ignorera, och rankar högre.

(2) President James Marshall - Air Force One (1997)
Den flygande kalkonen som en del filmkritiker elakt kallade den vid premiären. Ord som de får ta med sig ner i graven, för president James Marshall är ta mig tusan ingen man muckar gräl med. Detta är Indiana Jones med kärnvapenkoder, för när terrorister kapar hans älskade flygplan så är det Marshall som går i bräschen. Det är svettigt och macho på ett sådär helt perfekt, underbart sätt som bara film från 90-talet lyckas vara. Dessutom är "Get off my plane" en av filmhistoriens mest dräpande repliker. Hur kan man inte älska detta?

(1) President Thomas J. Whitmore - Independence Day (1996)
Vad annars? För om du inte blir fullblodspatriot och svär trohet till amerikanska flaggan när Pullman drar sitt ikoniska tal, då är det nog något fel på dig. Whitmore är det perfekta paketet. Före detta stridspilot, rufsig hårman, fader och planetens sista hopp. Det faktum att han själv hoppar in i ett F/A-18 Hornet för att bekämpa utomjordingarna är inget annat än ren och skär testosteronpoesi. Alla andra filmpresidenter lever i Whitmores skugga.

Hur ser din lista ut, vilka är de bästa filmpresidenterna enligt dig?