Den sämsta konsolgenerationen någonsin

Det var hype och glädje när Playstation 5 och Xbox Series S/X skulle släppas år 2020. Playstation 4 och Xbox One var båda sju år gamla och hade till och med uppdaterats i halvtid för att kunna hänga med. Och till skillnad från dessa båda trotjänare var både Playstation 5 och Xbox Series X faktiskt seriöst kraftfulla och praktiskt taget motsvarande en schysst PC.

Medan Xbox Series S/X lanserades med i princip bara mindre titlar och tredjepart, hade Playstation 5 en bättre premiär med både Demon's Souls och Marvel's Spider-Man: Miles Morales. Första året var dessutom ganska stabilt då det rullade på med spelen trots den pandemi som rådde och vi kunde se fram emot och spela bland annat Deathloop, Ratchet & Clank: Rift Apart och Returnal. Även Xbox hade ett riktigt bra första år tack vare Microsoft Flight Simulator, Forza Horizon 5, Psychonauts 2 och Halo Infinite.

Men... därefter var det som att luften gick ur för Microsoft. Det har absolut kommit bra spel sedan dess, men Xbox hade ett direkt katastrofalt 2022 helt utan några stora releaser. Sony hade dock ett bättre år med Horizon Forbidden West, God of War: Ragnarök och Gran Turismo 7 - men mycket av snacket kring företaget var ändå negativt då de upprepade gånger slog fast att det var live service och multiformat som var melodin för dem framledes. Populära spel som Days Gone ville de inte befatta sig med, priserna rakade i höjden och det stod klart att något inte stod rätt till med deras japanska utvecklare som hoppade av en efter en, samt att massor av resurser lades på VR.

Allt detta har jag dock skrivit om i en artikel nyligen, så jag lämnar det därhän. Vad värre är, är att dessa båda företag verkar vara helt inkörda på att det bara är etablerade varumärken som gäller numera, och något helt nytt och påkostat verkar de vara ointresserade av, vilket gör att det saknas efterträdare om folk skulle tröttna på nuvarande serier.

Som för att göra allt värre handlar det heller inte bara om trötta uppföljare numera, utan om remasters och remakes. En bra remake säger jag såklart aldrig nej till, men remasters har blivit ett effektivt sätt att med relativt lite arbete kunna sälja ett ganska nytt spel igen. Därför dräller det just nu av återutgivningar som vi förväntas hetsa upp oss över medan spelutvecklarna istället filar på framtida live service-upplevelser.

I rättvisans namn har det dock släppts lite nya försök, problemet är bara att väldigt få av dem varit bra. Ofta rent av dåliga. För ni minns väl Redfall och Concord? Förstapartsspel av den kalibern är helt enkelt oursäktligt och visar på företag med en ledning som inte riktigt begriper sig på underhållning längre.

Men tyvärr är det inte bara Microsoft och Sony som haft svårt att övertyga spelarna, utan tredjepart har också kämpat. Eftersom det inte kommit några spel som verkligen visar varför vi behöver nya konsoler, så har folk heller inte uppgraderat. Det var bara härom månaden Sony slog fast att 50% av deras spelare fortfarande spelar Playstation 4. Och det är lätt att förstå varför. Siffran lär vara liknande eller till och med ännu högre för Microsofts del, och vem kan klandra dem. Till och med ett spel som Call of Duty: Black Ops 6 går utmärkt att avnjuta till förra generationen och spel som Hogwarts Legacy och Star Wars Jedi: Survivor fick utmärkta utgåvor till Playstation 4 och Xbox One.

Och så länge spelarna hänger kvar i förra generationen, så måste den givetvis stödjas (man måste släppa spelen där spelarna finns). Nu dalar Xbox-försäljningen oroväckande snabbt, något som tvingat Microsoft att halvt och halvt omarbeta konceptet exklusiva spel. Med Indiana Jones and the Great Circle ville de inte ens låtsas som att det är exklusivt och utannonserade det till Playstation redan innan det ens haft premiär till PC och Xbox - som för att se till att ingen skulle råka köpa en konsol för att de var sugna på det svenska indy-äventyret.

För Sonys del dalar också försäljningen och de missade sina mål ordentligt senaste räkenskapsåret, och det har inte tagit fart än heller. Jag skulle vilja påstå att det är så enkelt som att bra spel säljer konsoler, och den varan har det varit alldeles för lite av den här generationen. Kollar jag på de 20 högst rankade spelen på Metacritic genom tiderna - så är inget av dem från denna generation (Switch räknar jag inte med i detta fall). Baldur's Gate III är först på plats 21 och det är bara ett år gammalt.

Kollar jag på de 60 högst rankade spelen är tre från denna generation, där ett alltså är Larians Studios äventyr, ett är en remaster av 2013 års The Last of Us - och ett är Elden Ring. Att Baldur's Gate III och Elden Ring är odiskutabla mästerverk råder det ingen tvekan om, men det borde väl åtminstone finna 5-10 sådana spel till. Det är bara för dåligt.

Under Playstation 2/Xbox-eran hade vi exempelvis fullständigt stilbildande mästerverk som Halo: Combat Evolved, Grand Theft Auto III (och Vice City samt San Andreas), Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty (och Metal Gear Solid 3: Snake Eater), Ninja Gaiden, Splinter Cell, God of War, Final Fantasy X och Star Wars: Knights of the Old Republic.

Och Playstation 2- och Xbox 360-generationen var den kanske bästa någonsin. Här fullkomligt drällde det av spel som Bioshock, hela Gears of War-trilogin, hela Mass Effect-trilogin, Halo 3 (och Halo: Reach), The Elder Scrolls IV: Oblivion (och självaste Skyrim), Fallout 3 (och New Vegas), de båda första Batman: Arkham-titlarna, Red Dead Redemption, Grand Theft Auto IV (och Grand Theft Auto V), Call of Duty 4: Modern Warfare, Guitar Hero, Borderlands 2, Infamous, The Last of Us, Fable II och så mycket mer. Detta är bara fritt ur huvudet.

Visst, det är bara listor över en massa spel, men jag tror få av er säger emot att det sannerligen inte är lika tätt på tungviktare denna generation - och Metacritic ger mig rätt för den av er som vill mäta saken. Och förra generationen var också mycket bättre. Här matades vi med storverk som Red Dead Redemption 2, Rayman Legends, Persona 5, Bloodborne, Horizon Zero Dawn, Fallout 4, Ori and the Blind Forest, Titanfall, Uncharted 4: A Thief's End, Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, The Last of Us II, The Witcher 3: Wild Hunt, Sekiro: Shadows Die Twice, Monster Hunter: World, nya God of War, Resident Evil 2-remaken.

När jag kollar hur det ser ut den här generationen blir jag mest bara deprimerad. Visst har vi fått flera fina spel, men det har nog aldrig varit så glest i listorna som just nu. Det är inte bara färre titlar, de som väl kommer är proppfyllda med mikrotransaktioner och live service-inslag, och oroväckande många håller en alldeles för låg standard.

Lyckligtvis har vi indiescenen som blomstrar som aldrig förr, och frågan är väl om Nintendo någonsin varit bättre än just nu. De slipper mängder av fina titlar som är helt kompletta upplevelser - och om något så kan man väl kritisera dem för att ha för lite DLC (jag är väl inte ensam om att ha önskat fler banor till Mario Party och nytt innehåll till Animal Crossing?). Betygen har dessutom varit nästan genomgående skyhöga. Att spela riktigt bra spel är alltså lätt - bara du håller dig borta från storsatsningarna till Playstation och Xbox.

Utvecklingen gör mig faktiskt genuint bekymrad. Den dåliga fingertoppskänslan för vad gamers faktiskt vill ha i sina spel och den stora satsningen på att göra spelen till butiker snarare än underhållning riskerar verkligen att sänka hela branschen just nu, och vi gamers förtjänar betydligt bättre. För mig är det smärtsamt uppenbart att vi aldrig haft en sämre generation än just denna - som ironiskt nog också är den överlägset dyraste. Och att gamers inte vill betala mer pengar för lägre kvantitet och kvalitet är egentligen inte så överraskande.