Yakuza: Like a Dragon, Ichiban Confections (2020)
Det är nästan fusk att tala om bästa minispel i en värld där Yakuza/Like a Dragon-serien existerar. Ryu Ga Gotoku Studio är så fruktansvärt bra på att kasta in riktigt otippade och genomarbetade minispel att det mot slutet nästan blivit ett slags spel i spelen. Ett prima exempel på detta är när Ichiban plötsligt kan bedriva konditori i Yakuza: Like a Dragon i en fullfjädrad simulator där jag ska ragga medarbetare, fjäska för aktieägare, köpa lokaler och sälja godsaker så det står härliga till. Allt inramat med seriens sedvanliga humor. Jag vet inte hur många timmar jag lade ner på detta, och jag ångrar inte en enda minut av det.
Pokémon Stadium, Sushi-Go-Round (1999)
Pokémon Stadium är väl egentligen inget höjdarspel. Vi lirade det dock flitigt i brist på annat till Nintendo 64. Vi var ett ganska kompetitivt inriktat gäng och snart insåg vi att Sushi-Go-Round var det absolut bästa med detta spel. Principen är enkelt, det står fyra Lickitungs i mitten av ett rullband med sushi, och sedan gäller det bara att äta, helst dyra bitar. Det i sig hade räckt för totalt kaos, men det går inte att bara sluka allt som kommer för det finns även dålig sushi och wasabi som får negativa konsekvenser. Denna enkla premiss räckte för ett böljande gameplay som gick fram och tillbaka med glada skratt över vansinnet som utspelade sig på skärmen. Och efter varje runda var det samma sak; "en gång till".
Mario Party Superstars, Shy Guy Says (2020)
Det är naturligtvis svårt att välja ut det bästa minispelet ur en serie som Mario Party som levererat sådan briljans under så vansinnigt lång tid (rimligen över 1000 minispel). Men bäst av dem alla är ändå Shy Guy Says som varit med i Mario Party, Mario Party 2, Mario Party: The Top 100 och nu senast i Mario Party Superstars. Den vansinnigt enkla premissen är att alla åker efter en båt i tunnor, varpå en Shy Guy visar en röd flagga i vänster hand eller en vit i höger hand, och sedan ska alla välja just vänster eller höger hand. Men... den luringen fintar ibland och det går fortare och fortare. Grenen gör något med nerverna och efter några rundor börjar folk försvinna varpå det till sist är två kvar som tävlar. Ibland har vi kunnat hålla på i fem-tio minuter medan stämningen i hela rummet trissas upp, och blinkningar ofelbart leder till Game Over. Ett mästerligt enkelt spel som passar exakt alla men ändå är skill-baserat och är det bästa serien någonsin bjudit på.
Shenmue, Forklift Racing (1999)
Forklift Racing i Shenmue är en av spelets mest oväntat roliga och spännande inslag. Vad som börjar som ett enkelt jobb på hamnen i Yokosuka förvandlades varje morgon till ett intensivt lopp där Ryo Hazuki tävlade mot sina kollegor i gaffeltruckar. Den trånga banan, de snäva svängarna och den ständiga jakten på förstaplatsen gjorde varje race till en adrenalinfylld utmaning. Det som gjorde racingen så underhållande var kombinationen av den klumpiga men charmiga körkänslan och den enkla men effektiva banlayouten. Att lära sig tajma svängarna, utnyttja sin truck på bästa sätt och hitta de små genvägarna blev snabbt en kultförklarad besatthet. Men kanske var det själva känslan av att delta i något så udda men samtidigt genomtänkt som gjorde Forklift Racing så oförglömligt. Det var en perfekt blandning av humor, tävling och nostalgi som fångade Shenmues charm i ett nötskal - och var en av de sista gångerna som Sega verkligen kändes som Sega (även om just detta är på väg tillbaka, tack å lov).
Like a Dragon: Infinite Wealth, Crazy Delivery (2024)
Mer Like a Dragon? Ja, som jag skrev är det serien som mer än något annat baseras på konceptet, och när Ryu Ga Gotoku Studio och Sega bjuder på vad som i princip är en version av Crazy Taxi men med Ichiban som cykelbud levererandes pizza, burgare och sushi - så smälter jag pladask. Upplägget är klassiskt rollspel komplett med Sega-humor och Crazy Taxi-tesign där det verkligen gäller att minutiöst planera sin rutt för att få alla bonusar och göra trick (vill kunderna ha "crazy delivery" så är det så) för att maxa poängen. Crazy Delivery var så bra att sedan jag klarat det och låst upp allt, så fortsatte jag spela för att försöka sätta nya personbästa. Absolut magiskt old school-kul.
Like a Dragon: Infinite Wealth, Sujimon (2024)
Jag kan omöjligen skriva den här artikeln utan att nämna Sujimons. Detta är i allt väsentligt en Pokémon-parodi (eller hyllning) där du samlar på dig dina motståndare i Like a Dragon: Infinite Wealth. Dessa ruskprickar kan du sedan träna, mata på bästa sätt, kombinera, lära unika egenskaper och matcha dem mot varandra för att få ett riktigt fint Sujimon-lag. Resultatet är ett makalöst underhållande minispel som är precis så stort att det inte tar fokus från huvudäventyret (något Dondoko Island ändå kunde göra ibland) och som gör det spännande att dänga även enklare motståndare eftersom man ju gärna vill fylla sitt Poked... f'låt, Sujidex. Att det dessutom finns en story med gymledare inbakad kring dessa krabater är pricken över i:et som gör detta till ett av de bästa minispelen någonsin.
Project Gotham Racing 2, Geometry Wars (2003)
Idag är det förmodligen fler personer som minns Geometry Wars än Project Gotham Racing. Men i sistnämnda seriens andra spel fanns faktiskt ett garage innehållandes ett oansenligt arkadspel. Och det var såklart Geometry Wars. Denna stilistiska och ultracoola twin stick-shooter blev hutlöst populär, faktiskt så omtyckt att det släpptes som ett separat Xbox Live Arcade-spel till Xbox 360. Premissen var oerhört enkel, det gällde att hålla sig inom ett angränsat område och skjuta ner geometriska former som skickas mot dig med allt högre intensitet. Till din hjälp har du sedan power-ups och bomber som rensar skärmen. I sig inget revolutionerande, men precis så avskalat och ändå modernt samt intuitivt och välbalanserat att jag kunde sitta med det i timma. Den läckra presentationen och musiken från det fristående Geometry Wars: Retro Evolved saknades visserligen, men spelbarheten var intakt och en klassiker var född.
Vilka är dina minispels-favoriter?
