För mig var vatten länge den ultimata måttstocken i TV-spel. Reflektioner, brytningar, vågor och så klart fysik - ellet eldprov för varje utvecklare, om än ett blött sådant. Genom åren har vi fått äran att beskåda många intressanta lösningar som emellanåt verkligen tänjt på den underliggande hårdvarans gränser. Det är något som än idag kan slå en med häpnad och i varje fall för egen del, fullständigt kan trollbinda - oberoende av om det handlar om en hel ocean, en sjö eller vattenpölar på marken. Och med Grand Theft Auto VI ett år bort - vilket nu påstås ha något av det dyraste och mest komplexa vattnet någonsin i ett TV-spel så är det klart att man börjar tänka tillbaka på de tillfällen då digitala vågor imponerat på en.
Så varför fascinerar digitalt vatten oss så mycket? Jag vill minnas att det ofta var något som var ett hett återkommande ämne när det debatterades stekhet grafik i skolan. Och ofta något man snabbt kommenterade på i nya spel, det var liksom en måttstock på något vis. Det skulle ju inte bara se bra ut på avstånd, utan gärna reagera korrekt när man dyker ner, skjuter på det, dyker ner i det eller bara ser solens strålar reflektera sig i den skimrande ytan. Men vilka är då de tillfällen där vatten i TV-spel verkligen fått en att totalt tappa hakan. Där det inte bara handlade om en enkel detalj i bakgrunden utan lyfte hela upplevelsen? Här är fem exempel utan inbördes ordning som lever kvar i mina tankar som tillfällen då digitalt vatten fick universum att stanna upp - och man bara satt där och gapade - önskandes man kunde dyka ner i det digitala plurret.
Crysis
Kan din dator köra Crysis? Den eviga frågan som snabbt blev ett meme i kölvattnet av lanseringen för snart 20 år sedan. Tack vare CryEngine 2 bjöds på vad som för tiden upplevdes som nära nog fotorealistiskt. Glöm enkla texturer med våganimationer - här snackar vi avancerad simulation. Ljus som bröts genom ytan, reflektioner, skimmer som speglade solens rörelser och så klart det faktum att vattnet reagerade på allt från explosioner till skott. Det är första gången jag vill minnas att vatten faktiskt kändes närvarande och "tungt" i brist på andra ord. Att simma under ytan och se ljuset filtrera ner genom vattnet var där och då en upplevelse som trumfade det mesta på ett tekniskt plan. En helt ny känsla av realism som var nästan orimligt långt före sin tid och satte en helt ny standard för grafik till PC. Crysis tänjde inte bara på gränserna, det omformade hela landskapet.
Assassin's Creed IV: Black Flag
Pirater och vatten går hand i hand - och Black Flag levererade en digital Karibien som för tiden kändes nästan omöjligt levande. Ubisoft lyckades kombinera teknisk briljans med gameplay, för säg den som inte minns första gången man hamnade mitt i en storm med massiva vågor som slog över däck. Ens skepp kastandes både hit och dit, helt utlämnat till naturens krafter.
Havet kändes dessutom levande, ja rentav farligt - och man drogs ständigt med den där gnagande obehagliga känslan av att man aldrig kunde veta vad som lurar under ytan. Ljussättningen var en annan höjdpunkt som verkligen sålde realismen, med allt från tropiska solnedgångar till dimmiga morgnar. Det var bitvis rent magiskt. Därtill hjälpte det så klart att vattnet fungerade som en perfekt demonstration av vad den då nya generationen av konsoler mäktade med. Ett första riktigt "wow"-ögonblick på Playstation 4 och Xbox One.
Wave Race 64
Förväntningarna inför Nintendo 64 var nästan orimliga och trots ett rätt ruttet utbud av spel från tredjepartstillverkare så visade Nintendo själva gång på gång var skåpet skulle stå. Den nya 3D-tekniken var omvälvande och personligen tror jag aldrig att ett kliv mellan två generationer känts mer påtagligt än när man gick från 16 till 64-bit med Nintendos lilla svarta kraftpaket. Med Wave Race 64 fick vi dessutom uppleva vatten som för första gången faktiskt kändes som något riktigt - inte bara en blå textur. Nej, detta var en levande, böljande massa som kunde vara lika oberäknelig som dina motståndare och faktiskt kändes som en karaktär i sig. Simuleringen av vågor var för tiden helt otrolig, långt innan uttryck som fluid simulation eller real time physics någonsin rört någons läppar. Reflektioner, transparens och rörelser som gav illusionen av ett riktigt hav. Hårdvaran fick så klart kämpa, och bilduppdateringen lämnar mycket att önska när man tittar på det idag. Men att uppleva Wave Race 64 där och då, 1996. Det var en upplevelse som är svår att beskriva.
Sea of Thieves
Om Black Flag var tekniskt imponerande, så var Sea of Thieves närmast poetiskt. Rare lyckades skapa vad som än idag antagligen är det bästa digitala havet någonsin. En vidsträckt kropp av vatten som perfekt kombinerar spelets unika visuella stil med helt otrolig fysik och dynamik. Här är vattnet inte bara något man seglar på, utan kan mer liknas vid Sea of Thieves själ. Böljande vågor som känns helt organiska, mäktiga stormar vid horisonten och glittrande vågtoppar. Det fantastiska med Sea of Thieves är hur vattnet fungerar både tekniskt och emotionellt. Tekniskt är det bland det mest avancerade som gjorts - från ljusbrytning under ytan till hur vågorna påverkar båten. Men emotionellt fångar det något ännu viktigare: känslan av äventyr. Jag har själv många gånger loggat in enbart för att segla runt och njuta av känslan och prakten.
The Legend of Zelda: The Wind Waker
När Wind Waker först presenterades så var det ett evinnerligt gnäll som följde i dess kölvatten. Och visst, det var väl lite Nintendos egna fel efter den där SpaceWorld 2000-demon där Link och Ganon möttes i en intensiv duell. Vad vi istället fick var något som vid ett första ögonkast kanske upplevdes av många som långt mer barnsligt. Men för alla oss som faktiskt spelade det, så öppnades en helt ny, väldigt blöt värld. Det var ett blått, vidsträckt hav som för tiden saknade motsvarighet och som också representerade själva hjärtat av Wind Waker. Du, Link och kungabåten. Det var aldrig ett försök att efterapa verkligheten utan istället ge oss en stiliserad representation och en distinkt känsla av äventyr. Men trots detta så imponerade havet även tekniskt med sina rörelser. Därtill så spelade ju även natt- och dag-cykeln in i att bringa en helt unik stämning till upplevelsen. För säg den som som inte minns sin första soluppgång i Wind Waker
Vilka digitala vattenmassor har du bäst minnen från?