Sly Cooper Trilogy
Vi börjar listan med inte en, utan tre underbara titlar med vad som i min bok är Playstations allra främsta grupp av odödliga maskotar. Varje gång det vankas spelrelaterade event från Sonys sida så ber jag en tyst bön om att Sly och Cooperligan ska dyka upp i någon form och även fast jag utåt sett gärna kommunicerar att det är en regelrätt uppföljare som jag vill ha så börjar jag innerst inne att förstå att allt jag egentligen önskar mig är att de första tre delarna med Sly, Murray och Bentley ska återskapas med samma omsorg som Ratchet & Clank fick för ett par år sedan. Jag vill smyga omkring på hustak i omsorgsfullt utbyggda versioner av Paris, Prag, och Nunavut Bay, betrakta hur månskenet fulländas med utsökt raytracing samtidigt som varje enskilt hårstrå i pälsen på min mästertjuvskompis rör sig mjukt med vinden. Jag vill bråka med nydesignade och högupplösta versioner av min barndoms mest minnesvärda superskurkar och på nytt ge Clockwerk, Förskräckliga Femman och Klo-ligan en anledning att minnas namnet Cooper. Snälla Sony, ge mig detta så ska jag aldrig tjata om något igen.
All well that ends well...
Dark Souls
Med Demon's Souls visade Bluepoint var skåpet ska stå i en remake som var så förbaskat läcker att jag fortfarande har svårt att föreställa mig ett snyggare och mer välpolerat spel i modern tid. Det har ryktats flitigt de senaste åren om att Bloodborne kan stå på tur att få samma behandling, men om jag skulle få välja så hade jag föredragit att kärleken ges till den andliga föregångaren Dark Souls istället. För det är i min mening ett snudd på perfekt spel som egentligen bara lider av en enda svaghet. Det ser inte bra ut. Redan när det släpptes var det grafiska något som bara fick accepteras som en sorts "man kan inte få allt"-faktor men med dagens moderna teknik och en studio som Bluepoint vid rodret skulle detta kunna göra anspråk på att bli det perfekta action-rollspelet. Visuellt, tekniskt och atmosfäriskt.
Resident Evil
Sedan ett par år tillbaka har jag gått och blivit helt frälst av Capcoms långkörare av skräckspel och har snart betat av samtliga numrerade installationer, däribland remake-versionerna av del två, tre och fyra. Otroliga spel, många av dem. Men som någon som aldrig avnjöt originalen när det begav sig, vill jag självklart också få uppleva delen där allt började, i den där gamla herrgården, tillsammans med Chris och Jill. Jag vill att det görs av samma team som satte ihop omtolkningen av Resident Evil 2 och att utvecklarna går in för att behålla samma hårresande känsla av att aldrig vara säker, samtidigt som viljan att upptäcka nya hemligheter, låsa upp fler dörrar och hitta bättre utrustning, ständigt ska driva mig framåt. Även i stunder då jag kanske egentligen inte vågar. Jag hoppas att anledningen till att Capcom har väntat så pass lång tid med att släppa del ett, grundar sig i att de helt enkelt har velat bemästra formulan till ett perfekt Resident Evil-spel. Jag hoppas att de har lärt sig vad det var som funkade så bra med Resident Evil 2 och 4, och vad som gick snett i Resident Evil 3, för i den kunskapen tror jag att nyckeln ligger. Så stressa inte, Capcom, utan ta er tid. Ta er tid och gör det här till det bästa spelet ni någonsin släppt.
Fable
Jag älskade Fable 2 något innerligt där under Xbox 360-tiden och minns i samma veva hur precis alla jag berättade det för sa att ettan var överlägset mycket bättre på alla vis. Och ja, visst har jag alltid undrat vad det egentligen var för upplevelse jag gick miste om. Underbar brittisk humor och (på den tiden) ett revolutionerande rollspel verkar vara svaret på frågan och jag skulle kunna ge mycket för att få spela det i uppfräschat och förfinat tillstånd till nutidens konsoler. Med risk för att trampa någon på tårna så är jag dock inte intresserad av en enbart visuell uppgradering som den vi fick i Demon's Souls, utan jag hade hellre sett en version där hela äventyret har tolkats om för att låta Fable nå sin fulla potential med dagens möjligheter på samma sätt som gjordes med Resident Evil 2. Låt hjärtat och humorn förbli intakt, men bygg ut resten av upplevelsen till något alldeles extra, så att jag äntligen får avnjuta Fable, inte som det var, utan som det har potential att bli.
I'ts free to rock around, to rock around, to rock around, it's Tricky!
SSX Tricky
Sportspel är inget jag i regel brinner för i någon större utsträckning men undantaget kommer alltid att återfinnas i EA:s utflippade snowboardbackar som skamligt nog har lyst med sin stjärnglans sedan Playstation 2-dagarna. Jag vill tillbaka. Tillbaka till backarna, till de tiotals meter höga hoppen, tillbaka till musiken och framförallt tricken. Jag vill snurra runt åtta varv i luften med min bräda spinnandes runt halsen samtidigt som tonerna It's Tricky pumpar ut ur mina TV-högtalare. Jag vill se en krispigt realistisk snögrafik där varenda flinga animeras för sig och som utsökt reflekteras i kvällssolens färglada skimmer när jag susar ner för backarna i fulländad alpin dårskap. Kom igen, EA, ni vet att ni vill göra det här!
Metal Gear Solid
För mig tillhör The Phantom Pain, tillsammans med Bloodborne, det absolut bästa som Playstation 4-generationen hade att erbjuda och trots att många hardcore-fans av Kojimas gamla spionserie menade på att Metal Gear Solid 5 inte var en "äkta" MGS-titel så står jag fast vid att det är ett utomordentligt underhållande spel. Men visst är jag redigt nyfiken på vad ett "äkta" Metal Gear Solid-spel faktiskt är och bör vara. Jag spelade nämligen aldrig de övriga delarna när det begav sig men har hört från otaliga källor att det rör sig om en samling fullkomligt superbt skruvade spionthrillers, vars stjärnglans bara har stigit ytterligare med varje installation. Jag är olidligt förväntansfull inför att Metal Gear Solid Delta släpps under året men jag vill egentligen tillbaka till seriens början och tillbringa kvalitetstid tillsammans med Solid Snake på Shadow Moses Island. Jag vill att varje smygande fotsteg ska kännas ut i fingerspetsarna med Dual Sense-kontrollens briljanta återkoppling och jag vill bli fullkomligt bortblåst av en grafisk presentation av samma klass som Resident Evil 4. Jag vill att Konami tar i från tårna och gör en remake med syftet att imponera på allt och alla när de en gång för alla visa att de fortfarande brinner för sina spel, såsom de en gång gjorde.