Snökaos och vintermörker omsluter sig kring mig och mina kompisar när vi vandrar genom en trång och skum gränd i huvudstaden. Vi känner doften av spilld öl, chilinötter och flottiga hamburgare. Sådana som lämnar rossel djupt ner i halsen. På Gyldéngatan 2 vid Odenplan finner vi baren RoQ - kvällens slutdestination. Du vet att du hittat rätt när du befinner dig i en dunkel gränd och ser en välkomnande röd matta på marken.
Det är första gången jag är här, så jag rör mig försiktigt in i det mörka land som väntar bortom mattan. Det känns som att ryska maffians hemliga pokersällskap ska sitta där inne och vänta på mig. Som tur var är så inte fallet. Vanligtvis håller jag mig från att besöka nattklubbar vars namn jag inte vet hur man uttalar (RoQ är ett hopplock av hårdrock och det engelska ordet för biljardkö), men det faktiskt TV-spelsnörden i mig som fört mig hit. RoQ är nämligen inte bara en pub där det spelas ljuv rock dagarna i ända - det är även en biljardhall, pingishörna och arkadhall. Eller ja, arkadhall och arkadhall. Arkadrum är nog en mer passande beskrivning.
"Vänta nu, hur länge har det funnits arkadspel här egentligen?!", utbrister en av polarna jag släpat med mig. Han var här senast förra veckan, men helt missat att det längst in i lokalen finns ett litet rum fyllt med japanska arkadmaskiner. Ett slags Akihabara i miniatyr. Trots att det inte är större än mitt eget sovrum känns det överväldigande att kliva in i dess värme. Hey Sthlm är som en epilepsiframkallande regnbåge i jämförelse med resten av RoQs lågmälda hårdrocksattityd. Det är färgglatt, det låter och piper och folk skrattar sig hesa. Visst är det litet, men det är en fokuserad och fantastiskt mysig atmosfär.
Det första som händer är att min haka faller till golvet. Framför mig står nämligen en dubbelkabinett av Star Wars Racer Arcade - ett spel jag inte sett sedan en 10 år gammal Mathias Holmberg gick vilse på Liseberg. Den första av många Hey Sthlm-poletter (som växlas mot kontanter i en automat vid baren) slinker således ner i podracer-simulatorn. Jag är såklart medveten om att det är ett riktigt medelmåttigt spel vi pratar om här. Knappast något som platsar i en arkadhall där det trånga utrymmet förhindrar utbudet från att vara särskilt brett. Men speljournalisten i mig har inte mycket att säga till om när barnet i mig viner genom öknen på Tatooine.
Du har inte levt förrän du skrikit "Now this is podracing!" inför ett dussintal främlingar och skämt ut hela kompisgänget.
Det finns även fler tvivelaktiga arkadspel i det lilla rummet. Ett av två light gun-spel här stavas Rambo: The Arcade Game, där utvecklarna klippt in scener från Stallone-filmerna. Mellan varven får man skjuta lite skurkar också. Jag hade personligen föredragit något ur House of the Dead-serien. Ljuspistolspel nummer två utspelar sig på Afrikas savann, och kan mycket väl vara det mest upprörande skjutspelet jag någonsin testat.
Här får man skjuter upp hela rollbesättningen ur Lejonkungen, ett exotiskt djur efter det andra. Din offer står för det mesta helt stilla och försöker inte ens försvara sig själva. Man får dessutom bonuspoäng för att knäppa vackra fåglar som flyger förbi, och när rundan är slut dyker det upp en het, lättklädd brud med ett jaktgevär på skärmen. Jag gråter mig till sömns över de 10 minuter jag blev berövad på och aldrig kommer återfå. Hey Sthlm lider även av en brist på fightingspel. Räkna inte med att hitta något Street Fighter, SNK eller någon annan kultklassisk 2D-fighter för den delen heller. Här bjuds det på Tekken Tag Tournament 2, och inte mycket mer. Men vem vet, kanske det finns de som hyllar dessa spel lika mycket som jag hyllar Star Wars Racer Arcade. Smaken är som baken, och allt det där.
Tro det eller ej, men det är de enorma trummorna till vänster som är de mest populära leksakerna i hela arkadrummet.
Med det sagt så finns det ett par vinnare att hitta här också. Ingen arkadhall är komplett utan Sega Rally och Outrun 2. Jag blev helt till mig när jag såg att det stod "Metal Slug 6" på en av kabinetterna. Det var dock inte Metal Slug som spelades på skärmen, det var den Wario Ware-doftande minispelssamlingen Bishi Bashi Championship Mini Game Senshuken. Jag hade aldrig hört talats om spelet tidigare, men det var här majoriteten av tiden (och polletterna) spenderades faktiskt. Jag och kompisarna tryckte på knappar som galningar, skrek och skrattade åt varandra tills vi blev svettiga. Helyllegalen japansk spelkärlek när den är som bäst, helt enkelt.
"Vi borde lära oss japanska till nästa gång, så att vi förstår reglerna lite bättre", föreslår en polare på tunnelbanan hem. "Men det skulle ju förstöra hela poängen med spelet", påpekar jag.
Världens näst sämsta Rambo-spel hittar vi på Hey Sthlm. Kul om man vill stå med dubbla uzis och titta på en bajsnödig Sly Stallone mellan uppdragen, men inte mycket att hänga i granen utöver det. Till höger ser ni RoQs egna poletter.
Som relativt ny i Stockholm känns det underbart att ha hittat Hey Sthlm (och hela RoQ för den delen, resten av puben är också grym). Det spelar egentligen ingen roll om det är litet, eller att utbudet är utdaterat och fattigt. Vissa av spelen lär locka mig till Odenplan om och om igen, och i kombination med förfriskningarna i baren och biljardhallen skulle det inte förvåna mig om RoQ blir nya haket för kompisgänget. Så om du har vägarna förbi den där skumma lilla gränden vid Odenplan - följ då bara doften av hamburgare och låt den röda mattan leda dig in i värmen. Jag är killen som hoggar Star Wars-spelet varje onsdag.
Information
Hey Sthlm är en del av baren RoQ, som serverar öl, snack, burgare men har även biljard och pingisrum. Ni hittar puben på Gyldéngatan 2 vid Odenplan.