En pratstund med Tejbz

Det finns vissa människor som känns helt opåverkade av tid. Inte för att de ser likadana ut eller gör exakt samma saker som förr - utan för att energin fortfarande är densamma. Tobias "Tejbz" Öjerfalk är en sådan person.

För många blev han ett av de allra första stora svenska namnen på Youtube. Han var där när plattformen fortfarande kändes som något nytt och oförutsägbart, och hans entusiasm smittade av sig på en hel generation tittare. Men hur är det egentligen att bli igenkänd av halva Sverige? Hur är det att vara så tidig på en plattform och hur känns det när karriären dalar?

Jag slog mig ned med Tobias för ett samtal om karriären, livet bakom skärmen och hur det faktiskt känns att vara "Tejbz". Resultatet blev ett avslappnat, ärligt, roligt och framförallt väldigt trevligt snack - med en person som fortfarande bjuder på samma smittande energi som när han en gång gjorde entré på Youtube.

Läs och njut!

Hur är läget med Tobias Öjerfalk 2026 - och hur är läget med Tejbz? Är det ens samma svar på de två frågorna, eller har de glidit isär med åren?
- Yo! Jorå, det är bara bra! Sommar, i riktigt jävla bra dad-form och faktiskt sovit helt okej i natt.

Jag skulle faktiskt säga att förut var Tejbz och Tobias lite mer olika personer. När jag började med YouTube visste ju ingen vad fan vi höll på med, och jag tror de flesta utvecklade någon sorts persona som man mer eller mindre var framför micken när man spelade in sina gameplay commentaries back in the day.

Numera tycker jag att jag är mer mig själv när jag spelar, poddar och kör standup. Även om man såklart är lite mer speedad och kanske försöker vara lite mer intressant än man faktiskt är hemma i soffan. Förut kunde man ju säga riktigt sjuka grejer utan att mena det, och nu säger man riktigt sjuka grejer som folk förstår att man inte menar. Jag tror det är någonstans där skillnaden ligger.

Om våra läsare - mot förmodan - inte vet vem du är: Har du lust att dra den historien lite snabbt?
- Men jösses, hela min origin story tar tusen år att berätta.

Men året var 2009 och jag hade precis skaffat ett capture card och börjat spela in Call of Duty-videos på nätet. Ingen annan gjorde något sådant. Så jag var liksom först. Jag var inspirerad av "the GOATs" - Hutch, Xcalizorz och Blame Truth. De bombade ut balla CoD-videos med commentaries på YouTube. Själv hade jag bara laddat upp lite Halo-montage på YouTube redan 2008 som jag tvingade alla mina polare att titta på.

Sen när Modern Warfare 2 kom ut fick jag precis tag i ett HD-capture card och började dunka ut MW2-videos. Jag hade turen att till slut få in ett gameplay på Machinima - alltså världens första YouTube-nätverk. Jag minns fortfarande hur jag kom hem från Kalles i Piteå, full som en kastrull, och fällde upp min vita MacBook i studentlägenheten (som var så liten att man kunde röra om i köttgrytan direkt från sängen). Där var den: min egen, första Machinima MW2 nuke-video! Efter att den bara hade legat uppe i cirka en timme hade den redan tusentals femstjärniga betyg på Youtube och prenumeranterna bara trillade in.

Klipp till några år senare: Jag hade inspirerat hela Sveriges gaming- och Youtube-sfär att börja ladda upp gamingvideos, började streama, spelade in mitt eget TV-program för att jag trodde jag var cool, och var med och startade Nordens första Youtube-nätverk. Ja, ni fattar, jag orkar inte berätta mer - ni får köpa min biografi sedan när den kommer ut!

När någon ropar "Tejbz" efter dig idag - känns det fortfarande naturligt? Hur är din relation till det namnet numera?
- Jag tycker det är helt rimligt att man ropar Tejbz. Det som är konstigt är blicken man får av andra när folk randomly ropar "TO THA FACE, TO THA FACE!" och kommer fram. Folk som inte fattar att det var ens catchphrase - och dessutom kanske den första riktigt feta Youtube-gaminglåten - är lite svårare att förklara situationen för.

Men i övrigt är Tejbz som mitt andranamn. Jag heter ju annars Lars Tobias, så jag tycker att Tobias "Tejbz" Öjerfalk nästan är mitt legala namn.

För många är "To tha Face" synonymt med den tidiga svenska Youtube-eran. Låten släpptes hösten 2010, med gästartisterna Gwitha och Pierre, och blev snabbt en viral succé tack vare sin medryckande refräng, humoristiska text och en musikvideo som fångade den då spirande gamingkulturen. Singeln nådde miljontals visningar på Youtube - något som var närmast sensationellt för en svensk kreatör vid den tiden - och hjälpte till att cementera Tobias "Tejbz" Öjerfalk som ett av landets första stora Youtube-fenomen. Än idag lever refrängen "To tha face, to tha face" kvar som ett nostalgiskt minne för många som växte upp under plattformens guldår.

Du har varit med så länge att många av dina tidiga tittare nu har barn, bolån och ont i ryggen. Hur märks det i kontakten med publiken, och har relationen till dem förändrats när både du och de blivit äldre?
- Alltså, man blir ju lite less på att folk kommer fram och säger att de brukade titta på mig när de var små. Vad fan menar du med liten? För när man kollar tillbaka ser man ofta grabbar som är närmare ålderdomshemmet än besök på nattklubben. Men såklart är man bara tacksam för att få höra många fina lovord från folk som gillat ens videos.

Sedan är det såklart svårt att ta in att folk har sett upp till en så länge när man bara gjorde videos för skojs skull. Det fanns i början inget incitament att tjäna pengar på YouTube eller gaming, utan jag gjorde det bara för passionen för spelen och ett driv att vilja underhålla. Det kan man ju inte direkt säga om Youtubers och streamers som började senare...

Men i slutändan är jag bara tacksam för att jag kan fortsätta leva ett ganska fritt liv tack vare alla som kollat. Jag kan fortsätta leva som någon sorts gaminginfluencer, och det hade ju aldrig gått om inte så många fortfarande följde mig och uppskattade det jag gör nu, och gjorde förut.

När man har haft en så tydlig internetpersona så länge - vad är svårast: att hålla fast vid den, att släppa den, eller att acceptera att vissa fortfarande vill att man ska vara exakt samma person som 2010?
- Åh, jävligt bra fråga. Eftersom jag sakta men säkert har smält samman med min internetpersona under åren, antar jag att det svåraste är när folk tror att man är på ett visst sätt bara för att man sade något som de hörde i en video, säg 2010. "Men vadå, har du slutat säga to tha face?", och så blir de lite sura när man inte vill säga det.

Jag antar att det är som att vara en artist som hade en hit för 15 år sedan. När de har konsert vill alla i publiken helst att de kör just den hitlåten, trots att artisten redan gått vidare och tycker att det nya albumet är mycket bättre. Men den enda anledningen till att folk är där är för att de vill se en dra en nuke på Wasteland.

Hur mycket av Tejbz var från början en förstärkt version av dig själv, och hur mycket tror du att Tobias formades av att spela Tejbz så länge?
- Alltså, Tejbz 2009 var ändå väldigt lik den personen jag var då. Tjejgalen men fick aldrig några tjejer, älskade att dricka bärs och spelade massor av MW2. Men sedan var det ju en mycket mer "skyddad" plattform back in the day när nästan ingen fattade vad man höll på med. Även om man fick tittare på sina videos var det väldigt sällan jag träffade någon när jag bodde i Piteå som ens visste att jag höll på med YouTube.

Jag kommer till exempel ihåg vilka sjuka grejer jag tweetade på fyllan utan en tanke på att någon i verkligheten skulle läsa det. Jag tror också att eftersom det mest var amerikaner som jag kollade på - som var lite äldre och mer frigjorda - gjorde det att jag gärna ville vara lite coolare än vad jag faktiskt var där hemma i studentrummet. Det här var ju liksom tiderna då jag tyckte att filmen Road Trip var king och Stifler från American Pie var en nice förebild.

Om du träffade 2010-versionen av dig själv idag - vad hade du stört dig mest på, och vad hade du kanske ändå blivit lite imponerad av?
- Jag hade nog stört mig på så jävla mycket, men framför allt hade jag ruskat om honom och sagt: "Ta vara på det här!". Jag var ju riktigt lat och fattade inte vilken pionjär man var, annars skulle jag ha mjölkat skiten ur det mer och blivit rik.

Men jag hade nog varit mest imponerad av oräddheten. Fan, 2011 satte jag mig på ett plan till Los Angeles för att bo med tre främlingar och sova på deras soffa i flera månader. Det hade aldrig 38-åriga Tobias pallat idag. Jag vill inte ens åka och sova på hotell borta från mitt hem.

När Tobias slog igenom på Youtube fick han snabbt uppmärksamhet från amerikanska Machinima - ett av världens största gamingnätverk under Youtube-erans första storhetstid. Nätverket samlade många av plattformens mest framgångsrika spelprofiler och gav kreatörer möjlighet att nå en global publik. För Tejbz ledde samarbetet till en resa tvärs över Atlanten, där han under en period bodde i Los Angeles och fick uppleva hur den snabbt växande Youtube-industrin fungerade på nära håll. Erfarenheten blev ett viktigt kapitel i karriären och gav honom en unik inblick i den amerikanska skaparscenen, långt innan influencer blev ett etablerat yrke.

Finns det något gammalt Tejbz-klipp du fortfarande tycker är genuint roligt - och finns det något du helst skulle vilja skjuta upp i omloppsbana och låtsas att det aldrig hänt?
- Jag tycker att serien Longing for Black Ops, som jag gjorde åt Activision inför något Black Ops-spel, är riktigt bra gjord. Bra skådespeleri för den tiden och ett tidigt, ballt samarbete som många Youtubers idag bara kan drömma om att få till.

Jag skulle vilja skjuta upp alla videos med mig före 2025, för det är så det funkar - varje gång man ser något man gjorde för "länge sedan" håller det aldrig. Men om jag ska nämna något specifikt så är det nog ett Noobsters-avsnitt när jag dansar i trikåer på Splaygaming-kanalen. Hittar du den, Joel, så bjuder jag på den!

Reds. anm: Jag hittade, tyvärr, inte klippet men Tobias var snäll nog att ge mig en bild.

Du kom fram i en tid när gaming-Youtube kändes mer som ett vilt LAN-party än som en bransch. Vad saknar du mest från den tiden - inte bara nostalgiskt, utan rent praktiskt - och vad är du glad att vi slipper idag?
- Usch, alltså... Jag saknar fan tiden innan man kunde tjäna pengar på sin gamingkanal. Fan vad "old man yells at cloud" - men innan dess gjorde folk bara videos för att visa upp balla gameplays och coola kills. Nu ska fan alla bli Youtubers, clipfarma eller bli kända på Tiktok. Ingen gör något bara för att man tycker om det längre.

Men ja, du... vad är jag glad att vi slipper idag? Pewdiepie, kanske? Äntligen har han pensionerat sig så att jag återigen kan kliva in i rampljuset som Sveriges bästa och snyggaste Youtube-gamer.

Vad är det mest underskattade med att vara tidig på en plattform - och vad är det mest överskattade? Tror du att du hade orkat börja från noll idag, med dagens Youtube- och Twitch-villkor?
- Alltså, jag har varit tidig som fan på så mycket, och det finns inga nackdelar mer än att man famlar i mörkret. Men då kan man ju å andra sidan ladda upp den första gameplay-videon med webbkamera NÅGONSIN på Youtube och folk bara: "Fan vad nice!".

Och nej, att börja från noll nu är dels extremt mycket jobb, men det är också ett lotteri. Man måste ha lite tur för att nå högre upp och verkligen spela algoritmspelet. När jag började räckte det med att bara vara tidig och "skön" för att lyckas trenda med klippen.

Hur har din egen relation till spel förändrats när spel inte bara varit nöje, utan också jobb, innehåll, identitet och något som andra människor förväntar sig saker av?
- Den har varit rätt förstörd ganska länge. Dels har jag inte kunnat spela spel för skojs skull utan att det känns som att jag slösar bort min dyrbara gamingtid varje gång jag spelat ett singleplayerspel.

Sedan är det svårt med olika FPS-titlar, som Call of Duty kontra Battlefield, där man förväntades gilla något lite mer bara för att man spelat det förut. Spelutgivare som ser förbi en för att man var en "CoD-kille" och som man inte fick inbjudan till ett BF-event av på grund av det. Riktigt tråkiga grejer.

Kan ju fundera på om man ska ha med det här, men... En gång var jag värd för en Xbox-launchstream och fick superbra beröm för min insats som programledare. Precis innan hade Playstation lovat att de skulle skicka ut ett PS5 till mig. Men efter att jag kört Xbox-streamen fick jag inget Playstation, för någon högre upp på Playstation hade sett mig och tyckte inte att jag var värdig att få ett PS5.

Vilket spel tror du hade kunnat göra dig känd om du inte slagit igenom via Call of Duty-eran - och finns det något spel idag som hade passat Tejbz-personan särskilt bra?
- Jag tror faktiskt inte att något annat spel än Call of Duty hade gjort mig så känd, i alla fall inte på den tiden. Möjligen då många år senare när CS:GO kom ut, om jag hade börjat bomba ut massor av innehåll på det. Men då hade jag ju antagligen gjort något annat med livet.

Vad är svårast: att försöka vara rolig med flit, eller att hantera att andra tycker man är rolig när man själv mest råkade säga något dumt?
- Alltså, jag önskar att jag kunde säga att jag inte försökte vara rolig, men det försökte jag definitivt. Kanske inte i början, men så fort jag fick lite tittare så drog jag på idiotin.

Hur medveten var humorn egentligen, och vad tror du gjorde att den fungerade så bra även internationellt?
- Åh, bra fråga. Jag var ju inspirerad dels av alla andra amerikanska Youtubers och komiker som jag gillade på den tiden, och jag hade noll koll på vad man fick säga och inte säga.

När känner du själv att "fan, där var Tejbz ändå tillbaka lite"? Är det en känsla du välkomnar, eller något du helst låter dyka upp när det händer naturligt?
- Åh nej, jag rider på den viben hela tiden! Jag är för missanpassad för ett vanligt jobb och drömmer bara om att underhålla - så jag måste tro att jag är menad för det här fram till tidig pension.

När man blir känd genom att vara högljudd, rolig och energisk - finns det då en press att alltid vara "på", även när man egentligen bara vill vara tyst?
- Nja, kanske. Det har hänt väldigt sällan, men någon gång när man var lite låg och var tvungen att åka på event och träffa följare har andra Youtubers reagerat på att man sedan bara sagt: "Alltså omg, jag vill bara hem". Men det är nog inte ofta jag märkt något annat.

Vad har internet gett dig som du aldrig hade kunnat få annars - och vad har det tagit som du gärna hade fått behålla?
- Så jävla mycket upplevelser! Resor över hela världen, vänner och bekanta. Jag har varit med i en Hollywoodfilm, you fucking name it. Och jävligt många balla handkontroller har jag ju också!

Det är svårt att se en värld utan internet, men det är väl ångesten man också fått av att ha tappat tittare, likes och så vidare. Det är verkligen något som jag fått hantera. Fan vad pissigt jag mått när jag tänkt hundra olika gånger att karriären är slut på grund av att man fått mindre visningar.

Det är inte många svenska Youtubers som kan säga att de delat filmduk med Nicolas Cage. Under sin tid i Los Angeles fick Tobias chansen att medverka i Marvel-filmen Ghost Rider: Spirit of Vengeance från 2011. Rollen var liten - i eftertexterna står han krediterad som "Dude (Forest)" - men upplevelsen gav honom en unik inblick i hur en stor Hollywoodproduktion fungerar bakom kulisserna. För en svensk gamingprofil var det ett minst sagt oväntat sidospår i en redan händelserik karriär.

Finns det någon period i karriären som du först i efterhand förstått hur speciell den faktiskt var?
- Det är väl det som kallas "the golden age of Youtube". När det precis blivit hype kring Machinimas glory days och det bara fanns en känsla av att YouTube var nytt och allt var så jävla coolt. Typ Call of Duty XP 2011 - fan, det var peak!

Och till sist: Vad är på gång framöver? Finns det något nytt du vill testa, bygga vidare på eller göra mer av - oavsett om det handlar om spel, Youtube, streaming eller något helt annat?
- Alltså, jag ska ju bli Sveriges nummer ett inom standup. Men samtidigt fortsätta spela och underhålla på det sättet. Fast framför allt handlar det om att vara pappa. Även om man drömmer om att sälja biljetter eller ha ett eget TV-program om exempelvis gaming (som då skulle ha mycket humor), så är ju pappalivet the number one gameplay.

Att skaffa en till unge och sedan spela split-screen med dottern om några år - det är fan det viktigaste. Karriären är egentligen bara ett sätt att tjäna tillräckligt med pengar för att leva ett gott liv med familjen.

Okej, jag kom på en grej till, och förutom den där pappagrejen så har jag alltid velat ha en late night show. Bjuda in gäster och skoja lite med publiken innan, precis som Conan O'Brien. Så precis som Oprah sade ska man ju säga sina drömmar högt: Make it happen, Joel!

--------

Efter vårt samtal blev en sak väldigt tydlig för mig: bakom Tejbz finns fortfarande samma smittande energi och humor som en gång fick hundratusentals tittare att fastna framför hans videos. Skillnaden är att den idag blandas med erfarenhet, självdistans och ett helt annat perspektiv på livet. Det blev ett samtal om Youtube och gaming, men också om framgång, motgång, familjeliv och hur det är att leva med en internetpersona som följt en i snart två decennier.

Ett stort tack till Tobias "Tejbz" Öjerfalk för att han tog sig tiden att ställa upp, bjuda på både skratt och eftertanke och svara öppet på mina - ibland ganska nördiga - frågor. Det uppskattas verkligen, och jag hoppas att ni som läst intervjun haft minst lika roligt som jag hade när den gjordes.

Nu är ordet ert. Vilka minnen har ni av Tejbz? Vilka videos, citat eller ögonblick har fastnat hos er genom åren? Är det något svar som överraskade er, eller något ni önskar att jag hade frågat om? Berätta gärna i kommentarsfältet. Och vem vet, kanske blir det fler pratstunder med svenska gamingprofiler framöver om intresset finns.