Fem i topp: Jim Carrey

Jim är mannen som framförallt är känd som en riktig lustigkurre i en drös med komedier. Men det finns ju mer än ett ansikte av gummi och han har en bredd i sitt skådespel som jag personligen alltid uppskattat. Nu är han enligt egen utsago (typ) pensionerad men kommer härnäst ändå synas i tredje Sonic-filmen. Även om nu rollen som Dr. Robotnik knappast är det vi kommer minnas honom mest för så finns det gott om andra fantastiska sådana och detta är mina fem favoriter...

(5) The Majestic (2001)
Femteplatsen är definitivt den minst kända gällande de filmer som dyker upp på denna listan. Men jag har alltid tyckt om denna bortglömda pärla. Carrey spelar en man som tappar minnet och ofrivilligt och ovetandes tar en annan mans identitet. Det är en film där Carreys seriösa sida får lysa igenom vid många tillfällen, där hans skicklighet som skådespelare också tydligt märks i många scener. En sådan där film som var en i raden av mer seriösa roller han gjorde där under en och samma period. Efter att ha skämt bort oss med en rad komiska sådana så visade Carrey med besked upp att han bemästrade dessa minst lika bra.

(4) Dum & Dummare (1994)
Det är inte lätt att spela dum. Lika mycket som detta är Jim Carreys film är det också Jeff Daniels och det är i scener som de är tillsammans som det blir som allra bäst. Men det är ju trots allt Carreys lista, det här, och i rollen som den "lite" slöa Lloyd briljerar han verkligen. Grejen med att spela en karaktär av den typen handlar ju mycket om att man ska tro på de dumheter som görs och sägs. Carrey får det att fungera och hans skådespel gör att många scener lyfter. I grunden finns ju här också ett väldigt roligt manus som Jim Carrey tar till just en nivå som gör att denna prestation hamnar på listans fjärdeplats.

(3) Ace Ventura: Pet Detective (1994)
Den ikoniska rollen som gjorde Jim känd på allvar är också givetvis en film och roll som måste finnas här. Visst, det går att argumentera för att karaktären och skådespelet är "all over the place" men jag skulle snarare vilja hävda att det framförallt är väldigt enhetligt vilket är väldigt svårt att åstadkomma. Visst, det är rätt urflippat på många vis men Carrey gör verkligen den här speciella figuren till sin egen och något unikt. Det syns i alltifrån i hans gångstil, i alla uttryck och hur replikerna levereras. Många av de bästa prestationerna är när det balanserar på en slags gräns av att kännas improviserat men ändå passar inom ramen för filmen. Carrey må på många vis kanske vara lite Ace i en roll som är som klippt och skuren för honom. Men det gör det inte sämre för det.

(2) Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)
Sina komiska roller till trots är det i de mer allvarsamma som Carreys register visas upp ordentligt. Jag ska vara helt ärlig här och säga att denna film inte är en favorit men jag kan inte undgå att placera den högt på listan enbart baserat på Carreys fantastiska rollprestation. För det finns givetvis något speciellt i den där kontrasten av vad vi är vana att se honom i och det här. Det allvarsamma, det melankoliska och det återhållsamma. Carrey känns som en ordinär kille, vilket är hela poängen i denna roll och även om filmen då inte tillhör någon jag själv uppskattar jättemycket, så tycker jag Jim Carrey är väldigt, väldigt bra i den.

JIM CARREYS FRÄMSTA SKÅDESPELARPRESTATION:
(1) The Truman show (1998)
En skådespelares bästa rollprestation går ofta hand i hand med den film som man tycker är bäst. Den fantastiska The Truman Show är inget undantag men väldigt mycket av skälet att jag tycker att det är Carreys bästa film är ju också på grund av hans rollprestation. Peter Weir satte ihop en helt fantastisk historia om en person som omedvetet deltar i en dokusåpa, där hans liv sänds 24/7 och död publiken följt honom sedan födseln. Jim Carrey gör rollen som Truman Burbank helt perfekt. I denna filmen känns han både ordinär och unik, ofta återhållsam med en del scener där hans unika minspel smyger sig fram. Men allra mest känns det på riktigt. Varje replik, varje scen och så den där långsamma realisationen om att allt inte står rätt till - allt detta bemästrar Jim Carrey på ett perfekt vis. Jag har sett denna filmen så många gånger och slås alltid av hur Carrey kan skifta mellan känslor på ett så sömlöst vis, hur hans ansikte berättar mer än bara det som sägs och hur historien blir både sorglig och hoppfull tack vare hans gestaltning. En lysande film och en lysande rollprestation och i mina ögon Jim Carreys allra bästa.

Hur ser din personliga topplista ut?