En gång filmvärldens bästa. En gång proppad av gunst, intensitet, närvaro, dynamik och med en aura som upplevdes lika stram som plågat sårbar, i all den styrka han också uttryckte. Robert De Niros främsta prestationer som karaktärsskådespelare är fem stycken filmer som varenda filmälskare såklart sett, som vi alla såklart golvats av. Idag är gamle Bobby decimerad till någon slags karikatyr av sig själv, en Grandpa-film-förtjust, slentrianmässigt typcastad surgubbe och en rabiat Trump-hatare som känns ungefär lika aktuell som ett par 200 år gamla sportstrumpor. Men en gång i tiden... En gång i tiden var han bäst av dem alla. Här kommer hans fem finaste prestationer.
(5) The Deer Hunter (1978)
Det intima, gripande, mörka, lortigt olustiga porträttet av hur Vietnam-kriget sabbade psyket hos många unga amerikanska män cementerade De Niros plats bland de riktigt stora karaktärsskådespelarna och än idag är hans prestation sådär rå, intensiv och trovärdigt stark att man bara sitter där, och fängslas av hur äkta och tung varenda liten känsloyttring är.
(4) Taxi Driver (1976)
Karaktärsstudier framför alla andra karaktärsstudier, det är Taxi Driver det. Filmen som inte bara satte Marty Scorsese på filmskaparkartan men som också, igen, bevisade att en ung De Niro var filmvärldens kanske främsta skådespelare. Hans porträtt av den utfryste, instabile Travis Bickle som hela tiden är på väg att brisera likt en tuppkamsklädd, mordlysten granat är inget annat än ren och skär briljans.
(3) Cape Fear (1991)
Mer än 30 år har passerat sedan den här filmen släpptes och trots alla dessa år och trots att jag sett den säkerligen tio gånger sedan premiären, skrämmer De Niros superpsykopat Max Cady mig lika mycket, varje gång. Det finns ett okontrollerbart ursinne i hans porträtt av karaktären som gör att det känns som han existerar, på riktigt. Väldigt, väldigt bra skådespeleri i en väldigt bra thriller.
(2) Tjuren från Bronx (1980)
Bobby vann en Oscar för sitt porträtt av Jake Lamotta i Scorseses hyllade, älskade, ikoniska drama och det är såklart vare sig svårt att förstå eller något annat än helrätt. För så bra är han, här. De Niro storspelar och utöver den fysiska transformation som han gör då filmen genomför ett par rejäla tidshopp, kliver han in karaktären på ett sätt som gör att hans lidelse går igenom TV:n, varje enskild gång.
ROBERT DE NIROS FRÄMSTA SKÅDESPELARPRESTATION:
(1) Gudfadern II (1974)
Det finns en råhet i hur De Niro i sina unga dagar porträtterade sin karaktärer. Med stramhet och intensitet som det gick skära ned biografdraperier med slungade sig Robert huvudstupa in i sina figurers mörka psyken och hans porträtt av en ung, hungrig, orädd och kompromisslöst stenhård Vito Corleone belönades med en Oscar och står sig som hans allra bästa insats i en film.
Hur ser din personliga topplista ut?