Game of the Year 2025: Årets spel

(10) Split Fiction
Vi får aldrig nog av spel som kan köras i co-op. Tyvärr är det ju (väldigt) sparsmakat med dessa titlar. Men när Josef Fares och gänget släpper något så kan man räkna med två saker; Det kommer vara, just, co-op. Och det kommer att vara fantastiskt. Efter det suveräna It Takes Two så var förväntningarna höga på Hazelights nya. Tacksamt nog levererade Split Fiction på samtliga punkter. Ett otroligt välslipat äventyr som överraskade och underhöll hela vägen genom. Mio och Zoes resa genom fantasy och science fiction-världarna bjuder på så mycket galenskap och innan man ens är i närheten av att tröttna på något - så kastas nya spelmoment och överraskningar emot spelarna. Det går ibland i ett hiskeligt tempo och det har sina stunder då just samarbetet mellan spelarna måste klaffa helt. Lika snyggt som alla dessa stunder av samarbete är - precis lika fantastiskt är det som ett spel i sig och så välförtjänt av att hamna på vår lista över årets bästa spel.

(9) Blue Prince
Blue Prince... blue prints? Ordleken är bara en liten indikation om vad denna indiepärla handlar om. Det är visserligen ingen arkitektsimulator utan istället ett fullfjädrat pussel-roguelite där ditt uppdrag är att ta dig till det mytomspunna och väldigt väl dolda rum nummer 46. Kruxet i maskineriet är att det bara finns 45 rum i Mount Holly Estate och din farbror, som du ärvde kåken av, har sannerligen inte byggt en gammal hederlig villa med röda knutar utan detta är ett mekaniskt under som aldrig ser likadant ut som dagen innan. Med en god portion logik och lite jävlar anamma tar man sig lite närmre sitt mål varje dag och på vägen luckrar man upp hemligheterna som herrgårdens fundament mer eller mindre är byggt på. Blue Prince är ett underbart spel som engagerar och underhåller och är absolut - utan tvekan - ett av årets bästa spel.

(8) Battlefield 6
Efterdyningarna av Battlefield 2042 lämnade spelvärlden med en besk smak i munnen - den svenska krigsmaskinen och dess forna storhetstid var ett minne blott där de stora och intensiva fältslagen hade tappat fotfästet inom disciplinen man satte på kartan som globalt världsfenomen. Utgångsläget såg inte ljust ut med en brant uppförsbacke för DICE att bestiga.

Svenska Vice Presidenten och Generaldirektören på DICE i Stockholm, Rebecka Coutaz, var lika delar målmedveten som kaxig när hon sex månader efter Battlefield 2042 proklamerade: "Vi kommer tillbaka, ge oss tre år.". Något som skulle visa sig vara ord och inga visor. Battlefield Studios etablerades där ödmjukhet låg som ett mantra och lärdomen av tidigare misstag togs på det blodigaste av allvar - det var potentiellt vinna eller försvinna som gällde; det fanns inte utrymme för handhavandefel eller fler eldavbrott. Veteranen Vince Zampella (Medal of Honor, Call of Duty) fick rollen som överbefälhavare över Battlefields framtid - man involverade det egna communityt för konstruktiv feedback där avsikten var att putsa, kalibrera och smörja alla delar ytterligare. Efter rekordstort deltagande i speltester hyllades den nya inriktningen av spelare världen över där det skulle komma att kallas "Call of Duty-dödare" redan innan lanseringen ägt rum.

Battlefield Studios avlossade sin pansarbrytande höghastighetskula genom skepsis och konkurrensen med sällan skådad utgångshastighet. Med sin moderna inriktning, seriösa uniformerade ton och storskaliga krigsupplevelse, tillika tunga vapenkänsla och utpräglade förstörelse slog Battlefield 6 ned som en bomb i det militära onlinekriget - Battlefield var tillbaka med besked, något som vi på Gamereactor betraktar som en renodlad bragd.

Till minne av Vince Zampella som tragiskt omkom 21 december, 2025

(7) Europa Universalis V
Strategispel finns det många av på marknaden och 2025 bjöd på flertalet lysande titlar. Ett av dessa är det svenskutvecklade Europa Universalis V. Det bjöd på en väv av komplexa funktioner i ett strålande paket som var lätt att plocka upp men tog tid att bemästra. Det tar dig på en resa från 1300-talet till 1800-talet där du kan styra ödet av vilket land eller kungadöme du vill. Med en fin grafisk design och bra musik kan du bedriva diplomati, krig, kolonialism eller försöka navigera världen på andra sätt. Det är inte lätt att styra ett land men med hjälp av kraftfulla verktyg kan du förändra mänsklighetens historia eller återuppleva den. Det är utan tvekan ett av årets bästa spel och en solklar rekommendation från oss på Gamereactor. Det är därför vi placerade det på plats sju i vår lista över årets spel.

(6) Hades 2
Uppföljaren till Supergiant Games nu sex år gamla mästerverk var inte bara en värdig uppföljare, utan tillika ett av årets absolut bästa spel. Det bjöd inte bara på ännu mer av samma självsäkra stil utan skruvade även på gameplay-formulan precis lagom mycket med introduktionen av underjordens dotter Melinoë. Tajta och belönande strider, fyllda av spännande vapen och besvärjelser, allt kryddat med den där ljuvliga rytmen som finslipats till perfektion i det första spelet. Knorren med titanen Chronos som antagonist är ren och skär perfektion, för att inte tala om det karismatiska persongalleriet. Hades 2 var lika beroendeframkallande som det var vackert, och var ett perfekt exempel på hur man snickrar ihop en uppföljare som både respekterar sitt arv och samtidigt vågar bygga något nytt, och större.

(5) Death Stranding 2
Att en uppföljare ofta är större och snyggare än det första är vi i regel vana vid. Detta är givetvis två faktorer som Kojima också erbjuder med Sams fortsatta post(höhö)-apokalyptiska resa. Men här finns framförallt två saker som imponerar mest; hur finputsat det är. Och dess berättelse. För, i princip varenda enskild spelmekanik från föregångaren är verkligen förbättrad och finputsad. Detta gör Death Stranding 2: On the Beach visserligen till ett lite mer lättillgängligt spel men det eliminerar också en del av den frustration som fanns tidigare. Men det är framförallt i den storslagna berättelsen som del två lyckas beröra, engagera, överraska och underhålla. Visst - det är Kojima i både sitt esse och i sitt allra märkligaste. Men bakom allt som kan beskyllas för att vara pretentiöst och märkligt bara för sakens skull så finns också karaktärer att bry sig om och helt fantastiska sekvenser. Om man tyckte Sams första resa med en tung ryggsäck på ryggen var långtråkig så är frågan om man kommer att uppskatta detta - det är i grunden mycket mer av samma, även med sina finputsade och nya inslag. Men för alla oss som älskade det första spelet så fick vi inte bara mer av samma utan framförallt något större. snyggare och bättre och årets femte bästa spel.

(4) Kingdom Come: Deliverance II
Det finns mängder av titlar som inspireras av mänsklighetens historia för att skapa intressanta och levande spelvärldar. Warhorse Studios har försökt att återskapa en historiskt korrekt version av medeltida Böhmen. Ettan var bara en försmak på vad vi hade att vänta oss i denna uppföljare. Vi fick återigen följa Henry på hans resa att bli en riddare och äventyret börjar inte särskilt bra för vår unge protagonist. I ett omfattande och långt rollspel som tar dig över 50-timmar att klara av. Fick vi delta i allt från riddardueller, lönnmord, diplomati, storma borgar och råna karavaner. Tack vare förstapersonsperspektivet blev vi uppslukade av alla händelser och kunde leva oss in i världen. Förutom en gripande berättelse, välskrivna karaktärer visar Warhorse studions att Cryengine har mer att erbjuda. Spelet ser bedårande ut designmässigt och imponerar med en bra ljudbild. Det är utan tvekan ett av årets bästa spel och något du inte bör missa. Därför landar det på vår fjärdeplats.

(3) Hollow Knight: Silksong
Vad som började som en tilltänkt expansion till indiesuccén Hollow Knight slutande med en extremt lång väntan på en uppföljare som aldrig tycktes vara redo att släppas. Utvecklaren Team Cherry insåg nämligen, efter att de byggt klart Hollow Knight år 2017, att de hade ytterligare en stor berättelse att förmedla och med runt åtta år av utvecklingstid var det i höstas äntligen dags för releasen av Hollow Knight: Silksong. Orosmolnen var tämligen många efter en sådan lång utvecklingstid, men de skingrades snabbt så fort vi fick ta våra första stapplande steg som den nya huvudpersonen vid namn Hornet. Allt från originalet hade nämligen expanderat till det bättre, och med en större variation bland miljöerna och en välbalanserad svårighetsgrad så var det snudd på omöjligt att släppa taget om handkontrollen innan eftertexterna hade rullat förbi. För Team Cherry visade att det inte fanns någon anledning att oroa sig, och även om väntan var snudd på olidlig emellanåt så var den i slutändan värd det med tanke på det fantastiska mästerverket vi fick ta del av.

(2) Arc Raiders
Sällan har det varit lika skönt att hinna med en hiss som i svenska Embark Studios faktiska mästerverk Arc Raiders. Med hjärtat i halsgropen och sinande ammunition har vi kutat som de små illbattingar till plundrare vi är och till varje pris försäkrat oss om att hissen ska bordas och vår kära loot ska säkras. Det här spelet har gång på gång visat att man verkligen inte kan lita på någon - men det har även visat att det finns ljus i mörkret och att vänliga själar faktiskt finns där ute. Arc Raiders är lika mycket en otroligt välbyggd, visuellt tilltalande och otroligt välljudande extraction shooter som det är något slags socialt experiment där moralkompassen är det definitiva verktyget. Det skadar inte heller att utvecklarna fortsätter att pumpa ut högkvalitativt innehåll som håller oss rädsugna spelare sysselsatta. Nej - Arc Raiders är ett otroligt spel på alla punkter och vi var inte blyga när vi satte betyg utan dunkade fram en mycket välförtjänt och tillika sällsynt tia.

ÅRETS BÄSTA SPEL 2026:
(1) Clair Obscur: Expedition 33
Det har såklart funnits gott om spel som gjort avtryck under året, men ett av dem står ut tydligare än något annat - Clair Obscur: Expedition 33. Inte för att det på något sätt var snyggast, mest påkostat eller hade den mest välrenommerade utvecklaren. Tvärtom snarare. Det var ett billigt spel från en helt nystartad studio. Framgången kom istället från att Sandfall interactive hela tiden litade på sin egen idé och genomförde den med en ovanlig självsäkerhet, som att satsa på menybaserade strider i en tid då allt fler rollspelstillverkare gått över till ett actionfokus.

Världen som målades upp var lika märklig som melankolisk, men aldrig svår att ta till sig. Den presenterades inte genom långa förklaringar eller övertydliga expositioner, utan genom fragment, antydningar och en känsla av att allt hade en historia även när spelet inte berättade den rakt ut. Vår expedition var en av många, och målet var osäkert, stundtals obekvämt och hela tiden präglad av en ständig känsla av förlust. Det gav tyngd åt varje steg framåt och gjorde att vi inte kunde lägga handkontrollen ifrån oss.

Det som i slutändan gjorde Clair Obscur: Expedition 33 till årets bästa spel var dock hur allt höll ihop. Inget inslag kändes påklistrat i ett försök att imponera eller tillföra en gimmick, och inget moment existerade utan syfte. Det var ett spel med en mycket tydlig historia att berätta, en sorts historia vi aldrig stött på förr och som krävde något av oss som spelare, där vi hela tiden fick vara beredda att lyssna. När eftertexterna väl rullade fanns en omedelbar känsla av ha fått vara med om något genomarbetat, konsekvent och ovanligt minnesvärt. Årets bästa spel, helt enkelt. Och ett av tidernas bästa rollspel.