Game of the Year 2025: Årets story

(5) Death Stranding 2
Kojima gör vad Kojima gör. Utan att egentligen ta någon slags hänsyn till traditionellt berättande eller vad man kan förvänta sig. Detta är också ett skäl till att en vissa avfärdar eller inte klarar av det han skapar. Det blir för snurrigt. För pretentiöst. Har man lirat det första Death Stranding så vet man precis vad det handlar om. Detta fortsätter, till stor del, också i uppföljaren. Men samtidigt går det inte att blunda för hur skickligt Kojima ändå håller ihop sin skapelse. Det må vara flummigt och cringe på ett sätt som inte mycket annat är. Men det är också spännande och engagerande. Med fantastiska karaktärer, med händelser och tvister som man inte såg komma och i grunden en ganska enkel berättelse om att koppla ihop världen efter en katastrof. Death Stranding 2 lär inte omvända någon som inte gillar det. Men för oss andra var det en uppvisning i hur man skriver något eget. Något unikt. Det är precis allt det där man kan beskylla det för men det är också i slutändan ett stort skäl till att berättelsen blir så fantastisk.

(4) South of Midnight
När man gör allt mer personligt så brukar historier också kunna beröra på ett annat sätt. I South of Midnight förlitade sig storyn på klassisk folktro och traditioner hämtade från den amerikanska Södern, kompletterat med en afroamerikansk historia. Det här regisserade snyggt av Compulsion Games i en lågmäld historia där just amerikansk sydstatsfolklore, men även vardagsnära tragedier kombinerat med övernaturliga inslag blev en helhet som bara kan jämföras med en modern saga. Berättelsen gav rejält med utrymme åt fridfullhet och unika miljöer, samt lät teman som sorg och försoning få växa fram av sig själv. Det var kanske främst denna återhållsamhet som gjorde historien så träffsäker och gripande att det spelmässigt lite ljumma South of Midnight stannade kvar i våra sinnen långt efter att det korta äventyret var avklarat.

(3) Blue Prince
Blue Prince serverar dig inte en komplett story på ett litet silverfat, fint uppdukad på ett rejält tilltaget matsalsbord med fint uppklädd serveringspersonal som drar ut stolen åt dig och välkomnar dig genom att berätta precis hur allt ligger till. Nej - Blue Prince är ett mysterium som du själv måste nysta upp, rum för rum och dörr för dörr. Sakta men säkert presenterar sig en otroligt välskriven handling som både engagerar och intresserar genom politiska intriger, utpressning och spännande familjehemligheter. Om du inte har spelat det än så tänker jag inte avslöja mer än den grundläggande premissen som kretsar kring att du, Simon P. Jones,  ärver den mystiska herrgården Mt. Holly av din excentriska farbror, Herbert S. Sinclair. Ditt uppdrag är att hitta rum 46 i en byggnad som rymmer 45 rum, men med det lilla problemet att layouten i huset kastas om varje dag.

(2) Kingdom Come: Deliverance II
Historia är fantastisk i det avseendet att det går att levandegöra det föregångna. I Kingdom Come: Deliverance II är det precis detta Warhorse Studios gjort. Berättelsen börjar med att Henry och Hans Capon från föregångaren reser som budbärare i syfte att lösa problematiken med ett krig. Precis som du kanske anat går inget som det ska, våra protagonister blir utsatta för ett bakhåll. Henry får försöka hantera att hans vän Hans inte kan utnyttja sin position som adel. Det märktes tydligt att studion tagit i från tårna. Det är ett långt äventyr med enorma mängder innehåll.

Detta äventyr är inte bara välskrivet det är också underhållande, engagerande och varierat. Oavsett om du försöker lösa bybors personliga problem eller tacklar huvudberättelsen finns det mycket att glädjas åt med denna berättelse. Karaktärerna är välskrivna och allt känns förankrat i en trovärdig tolkning av ett medeltida samhälle. Det är därför vi på Gamereactor valde att ge vår andraplats till Kingdom Come: Deliverance II. Dess berättelse och spelvärld andas kvalitet. Finns det ett äventyr du måste uppleva under året enbart för sin berättelse är detta en given rekommendation.

(1) Clair Obscur: Expedition 33
Ibland är det verkligen inte ens någon diskussion om vad som varit bäst i en kategori, och även om Clair Obscur: Expedition 33 finns på flera listor, råder det ingen tvekan om att årets story var den mest självklara. Sandfall Interactive och manusförfattaren Jennifer Svedberg-Yen levererade en redan från start märklig oc h överraskande historia som vågade lita på spelaren och berättandet i sig, istället för att luta sig mot exposition och övertydliga förklaringar. Den sällsamma franskinspirerade världen där hela generationer utplånas en efter en av en märklig häxa vävdes samman på ett sätt som gjorde att berättelsen gradvis klarnade genom handling, dialog och konsekvenser på ett sätt som gjorde att allt snarare blev svårare att förstå tills det så småningom stod klart vad som höll på att hända. Att äventyret dessutom lyckas också kombinera ett personligt, existentiellt drama med storskaliga, filosofiska frågor om mening, skuld och hopp är även det ett genidrag. Resultatet blev en historia som stannade kvar hos oss långt efter att eftertexterna rullat, men inte för att den alls var chockerande, utan för den unika känslomässiga bergodalbanan vi bjöds på.