Har du längtat efter fler ljusskygga typer som häckar i ljusbruna rum med tvivelaktig belysning och viskar ihop sig om diverse hemskheter drygt 32 minuter per avsnitt? 695 nya karaktärer att hålla reda namnen på samt vilka deras allierade är i en värld bestående av 400 olika platser att också hålla koll på? I så fall är det bara att gratulera. Game of Thrones kommer tillbaka med en femte säsong den 13 april. Jag kommer i vanlig ordning sitta som klistrad vid TV:n under premiären och snabbt komma på mig själv att muttra i min ensamhet åt den rysligt påkostade TV-serien. Det finns nämligen få serier som gör mig lika frustrerad som Game of Thrones. Få serier som kan förvandla den annars så lugna Erik Nilsson Ranta till en gammal surgubbe iklädd endast filttofflor som står med händerna bakom ryggen och blänger ilsket på förbipasserande ungdomar. Det märkliga i sammanhanget? Att jag samtidigt gillar serien skarpt.
Jag har njutit av de fyra tidigare säsongerna och längtar, utan minsta lilla ironi, efter såväl den femte samt sjätte och sjunde som också är inplanerade. Jag gillar omgivningarna. Stämningen. Skådespelarna. Vad jag däremot inte gillar är det extremt ojämna berättandet. Jag kräver såklart inte att det ska bjudas på supermustiga stridsscener i varenda avsnitt. Förväntar mig inte heller att tempot aldrig någonsin ska tillåtas att skruvas ned några snäpp mellan varven. Men det går liksom inte att blunda för det faktum att fördelningen mellan fläskigt fantasymys och sövande såpoperatrams är helt uppåt väggarna i Game of Thrones. Varför i hela friden har någon fått för sig att det är det minsta intressant för oss tittare att se draktjejen Dany gå och gå i snart fem säsonger utan att egentligen komma någonstans?
Att tillbringa åtskilliga timmar med att se Emilia Clarks uttryckslösa ansikte stirra ut mot evigheten, visa upp några sekunder av hennes svindyra datadrakar samt kasta in fler följare till hennes redan så larvigt överlägsna armé känns inte direkt som det bästa sättet att föra berättelsen framåt på. Inte heller att ägna löjligt mycket tid åt horribla sidokaraktärer som Varys vars enda uppgift i serien tycks vara att viska saker i avskilda rum till karaktärer som måste vara lågintelligenta eftersom de gång på gång köper vad den mest opålitliga karaktären i hela Game of Thrones-universumet har att säga.
Jag hoppas därmed på bättring i den femte säsongen, även om det förmodligen är lönlöst att förvänta sig något annat än mer av samma med tanke på hur omåttligt populär serien blivit. Åtta avsnitt fyllda till bredden av tisslande och tasslande mellan karaktärer, långa utläggningar om gamla slag samt ett trettiotal nya karaktärer som introduceras samtidigt som gamla liksom faller i glömska. Sen två avsnitt där det faktiskt händer något. Följt av ett års väntan innan nästa säsong kommer. Frustrerande.