Gamecube fyller 10 år

Det var förr i världen, för svindlande 10 år sedan som Nintendo släppte Gamecube i Europa. Varför jag skriver förr i världen är för att spelvärlden då var radikalt annorlunda än nu. I Japan hade Gamecube redan släppts i september 2001, men i Europa fick vi alltså vänta nästan ett helt år extra innan vi fick chansen att spela.

Kan ni tänka er något sådant hända idag? Då, 2001, hade varken Sagan om ringen eller första Harry Potter-filmen gått upp på bio ännu och Halo var fortfarande ett obskyrt spel med Mac-rötter till den ännu mer obskyra Xbox. Det var dessutom bara några månader sedan Dreamcast fick läggas ner i förtid.

Ni ser vad jag menar. Det var verkligen förr i världen. Hårddiskar i konsoler var inget man pratade om, inte heller onlinetjänster. DLC var ett okänt begrepp och patchade spel existerade inte. Dessutom var Sonys dominans inom spelvärlden fortfarande något nytt och att Playstation 2 skulle bli den då största framgången i spelvärlden någonsin var det nog ingen som trodde. Tvärtom klagades det på svårutvecklad hårdvara och spelen såg ganska risiga ut. Fältet låg öppet och Nintendo såg sin chans till revansch efter Nintendo 64 som blev deras dittills sämst sålda konsol.

Själv visste jag tidigt att jag ville ha en Gamecube, och det redan vid den japanska premiären. Vid den här tiden var jag väldigt involverad i den japanska mangavärlden och hade goda kontakter som kunde hjälpa mig med att billigt fixa en japansk Gamecube med tillbehör som bland annat minneskort och spel. Något som 2001 inte var så lätt som man kan tro. Spelen fick bli Luigi's Mansion och Super Monkey Ball.

Eftersom att jag vid tidpunkten jobbade på Ericsson och är utbildad elektriker hade jag tillgång till de finaste verktyg man kan tänka sig samt kompetensen till snygga modifieringar, och med en switch undertill kunde man utan chip enkelt växla konsolen mellan att vara japansk och amerikansk. Därmed blev Gamecuben helt oumbärlig för hardcore-spel eftersom jag kunde avnjuta japanska spel som aldrig kom till väst och även tidigt få tillgång till de amerikanska spelen utan idiotiska PAL-konverteringar (jag skrev att det var förr i världen, inte sant?) som flera europeiska utgåvor drabbades av.

Och eftersom Dreamcasten hade lagts ned var det även många som såg Gamecube som Segas nya naturliga hem. Även om Xbox fick nya spel som Gun Valkyrie och Jet Set Radio Future var det ändå till "kuben", som den kom att heta i folkmun, som Sega släppte just ovan nämnda Super Monkey Ball, Sonics titlar och Phantasy Star Online. Därmed var den gamla drömmen om en gemensam konsol från Nintendo och Sega åtminstone nästan sanning.

När jag packade upp Gamecuben så visste jag såklart hur den så ut. Istället för stilren och svart som Playstation 2 eller bestialisk och svart som Xbox hade Nintendo gjort en liten lila låda med små skivor som bara basunerade ut "leksak" i precis den tid då det skulle visa sig att det var över för den traditionella konsolen. Dessutom hade man knåpat ihop en handkontroll som mest av allt liknande en leksak från Fisher-Price.

Nintendo hade dock en övergripande tanke med allt man gjorde. Laddningstider ville man undvika, en konsol ska vara en konsol och att spela ska vara enkelt. Och på alla dessa fronter levererade Gamecube som för min del kom att bli det självklara alternativet när det vankades partyspel med polarna. Och bara man kommit över chocken över hur konsolen såg ut, så var den ett gediget bygge som i stryktester visade sig ha bäst kvalitet medan ergonomin på handkontrollen än idag är oöverträffad. Mest påminde den om att ha ett perfekt stycke formad lera i handen med knappar på precis rätt ställen.

Även om Gamecube kom att bli Nintendos minst framgångsrika konsol någonsin så var spelen till den desto bättre. Framför allt från Nintendo själva, men det gjordes även flera riktigt bra tredjepartsspel. Dit hör bland annat underskattade Star Fox Adventures, ljuvliga F-Zero GX, originella Viewtiful Joe och Eternal Darkness: Sanity's Requiem. Och nog var väl Soul Calibur II som bäst till just kuben?

Men det är för Nintendos vågade experiment och roliga idéer vi mins kuben. Ett av mina roligaste minnen är från när Nintendo visade upp det första Zelda-spelet och folk chippade efter andan av grafiken, bara för att ett år senare ha bytt ut allt mot cel-shading. Vågat, revolutionerande och helt jäkla underbart. Wind Waker står sig än idag som ett av de designmässigt snyggaste spel jag spelat och är även ett av mina favoritspel i Zelda-serien.

Men det var som sagt framför allt som partykonsol jag minns Gamecuben. Medan jag avnjöt episka singleplayer-äventyr till Playstation 2 och krigade online till Xboxen, så var det framför Gamecuben jag och mina vänner samlades varje vecka för nya sammandrabbningar med härligt lokalt multiplayer.

Bland höjdpunkterna minns jag Naruto: Gekitô Ninja Taisen! 3, ett fightingspel från den tiden då Naruto fortfarande inte var uttjatat och något nytt för de flesta. Det importerades från Japan och spelades till förbannelse. En annan favorit var Wario Ware Inc.: Mega Party Games, en frejdig samling minispel som lät hel en grupp vara med och spela samtidigt. I bästa varianten kastades handkontrollen sinsemellan medan en superhjälte modell Nintendo sprang i solnedgången till sanslös musik.

Trots en rad tillkortakommanden som alla berodde på att Nintendo helt enkelt vill gå sin egen väg - inte minst det faktum att Gamecube använde mini-DVD:er - så var kuben en riktig prestandabest som ledigt överträffade Playstation 2 och inte var så långt efter Xbox som man kan tro. Det märktes dock sällan, men tack vare att Capcom fick för sig att stödja formatet mer än någon annan med spel som Resident Evil (remake av ettan) samt Resident Evil 4 så fick vi se vad den gick för i några av den sjätte generationens absolut läckraste spel.

Gamecube är därför en konsol värd att minnas och även om den kommersiellt inte gick så bra blev det konsolen som fick Nintendo att sadla om och börja tänka utanför ramarna. Resultatet av det blev Nintendo DS, Wii och sedermera Nintendo 3DS. Som partykonsol är Gamecube fortfarande oöverträffad, och det finns inte mycket annat att göra än att utbringa ett fyrfaldigt grattis på m10-årsdagen till den kubiska jubilaren som fått mig och mina vänner att le mer än någon annan konsol lyckats med.

Imorgon kommer vår topplista med de 10 bästa Gamecube-spelen