Gamereactor Årets Spel - Genom tiderna (1)

Nedan hittar du originalmotiveringarna till varför titlarna vi valde ut vann Årets spel för respektive år. Många av texterna ligger i artiklarna här på siten medan andra endast går att finna i gamla nummer av Gamereactor Magazine.

2 0 0 1
Max Payne
Max familj har slaktats av en samling knarklangare som sprider den nya innedrogen Valkyrie på New Yorks gator, likt ett övermäktigt virus. DEA-snuten Max har inget kvar att leva för utöver hämnden på de som står bakom dödsknarket likväl som på de som mördare hans familj. Som om det inte vore nog blir Max oskyldigt anklagad för ett brutalt mord i stadens tunnelbana och tvingas in i en nedåtgående spiral proppad av mörker, död, blod, painkillers och ett film noir-dränkt berättande värdigt självaste Maltese Falcon. Att den lilla finska studion bakom Dearth Rally skulle golva oss i år på det viset som de gjort hade ingen av oss kunnat föreställa sig i våra vildaste gamingfantasier, men så blev det. Max Payne är ett av de mest stilistiskt urläckra actionspel vi här på Gamereactor någonsin testat och härmed utsett till Årets spel 2001.

2 0 0 2
Halo: Combat Evolved
är Microsoft offentliggjorde sina planer på att släppa en egen spelkonsol så passade man också på att berätta att man köpt upp Bungie och ensamrätten till det efterlängtade Halo. En värld av PC-spelare fällde en tår, och med facit i hand så förstår vi varför. Inte sedan Half-Life och Metal Gear Solid har ett spel i genren haft en sådan kompakt och underbart berättad story. Bara en sådan sak som att historien till spelet är en hel bok, säger en del om det genomtänkta konceptet. När man tar sina första trevande steg på ringvärlden Halo inser man att det här är ett stycke spelhistoria. Spelhistoria som tillika är ett releasespel, världens möjligtvis bästa någonsin.

I rollen som en genetiskt förbättrad supersoldat, gäller det att rädda mänskligheten som expanderat i rymden och som stött på fientliga utomjordingar. Spelet är ett genuint hantverk med detaljer och miljöer som visar en fantasirikedom vi inte sett maken till. Storyn förs framåt i realtid, nästan helt utan animerade sekvenser. All information om vad som fortgår får man genom den artificiella intelligensen Cortana. Allt förpackat i den bästa övergripande speldesignen vi sett på flera år. Spelkänslan är fantastisk och kontrollen är perfekt. Med millimeterprecision går det att skjuta precis där man avser samt röra sig på svårtillgängliga platser. Spelets fordon ger extra spänst åt spelandet och att möta sina motståndare, sittandes i en tank, är en härlig känsla. Det finns en anledning till att många av Gamereactors redaktionsmedlemmar ännu samlas varje vecka för en rejäl omgång Halo på minst 8 deltagare. Halo är helt enkelt årets absolut bästa spel. Ett av tidernas tre bästa actionspel och en sann milstolpe i spelhistorien.

2 0 0 3
Star Wars: Knights of the Old Republic
Det var som att i stort sett hela redaktionen sögs in i rollspelet som fick oss att inse exakt allt som var fel med de senaste årens Star Wars-filmer. Ett lagom långt och precis lagom varierande äventyr tog oss till massor av platser och gav oss chansen att styra vårt eget öde. Stod du på den ljusa eller mörka sidan? Star Wars: Knights of the Old Republic var tillräckligt stort för att erbjuda många valmöjligheter, tillräckligt begränsat för att det inte skulle bli spretigt och för att vi som spelare skulle kunna begripa allt som presenterades och existerade i världen. Vi fick uppleva hur Star Wars-galaxen såg ut cirka 4000 år innan den första filmtrilogin ägde rum vilket för oss fans var en fantastisk upplevelse. Berättartekniken och storyn gick utanpå det mesta vi tidigare stött på i spelväg men framförallt var det detaljerna, nyanserna, referenserna och atmosfären som fick oss att stanna kvar. Kampen var hård om titeln Årets spel 2003 då detta varit ett alldeles fenomenalt fint spelår men det råder för vår del ingen tvekan om att Star Wars: Knights of the Old Republic var bäst i år.

2 0 0 4
Half-Life 2
Från träskmarkernas blodröda kvällssol till Nova Prospekts mörkgröna fängelseceller, vidare till det brinnande Ravenholm, till kustlinjen söder om City 17, tillbaka till det enorma stadstorget och hela vägen in i våra hjärtan. Det må låta väl blödigt men det sätt som fortsättningen på Gordons mardrömsdag påverkat oss har inget annat spel lyckats med. För det finns ingen anledning att hymla. Half-Life 2 är inte bara årets bästa spel, det är även världens bästa actionspel, någonsin. När Half-Life kom 1998 revolutionerade det en avslagen genre i stiltje. Pressen på Valve att sex år senare leverera en fortsättning som inte bara överträffade ett stigfinnande mästerverk utan också levde upp till fansens skyhöga förväntningar måste givetvis varit omänsklig. Stenhård press kan på många sätt vara nyttigt för kreatörer. Sporrande, inspirerande och främjande för den slutliga kvaliteten på verket/produkten.

Givetvis kan det på samma sätt vara skräckinjagande omöjligt att försöka överträffa ett spel som definierat det moderna actionspelet och som skrev om regelboken för hela genren. Bara tanken borde ha varit orsak nog för att Gabe Newell och grabbarna inte skulle fått en enda god natts sömn sedan 1999. Sömnlösa nätter eller inte, det Valve satt samman är en delikat mix av allt det bästa som underhållningsformen och framförallt actiongenren har att bjuda på, toppat med fantastisk precision och nyskapande kreativitet. Gordon Freemans nya äventyr är otroligt suggestivt, engagerande, levande, utmanande och så perfekt presenterat att spel som Halo 2, Doom 3 och Far Cry framstår som gamla och stela i jämförelse. Spelets design och Source-motorns effektivitet kombinerat med en sällsynt smart användning av fysik gör att vi redan återvänt ett flertal gånger till City 17.

2 0 0 5
Resident Evil 4
Vi trodde det var slut med Resident Evil-serien efter tveksamma Resident Evil Zero och alla förseningar med fyran. Vi har nog aldrig haft mer fel än så. Resident Evil 4 kom, sågs och spelades och segrade med lätthet när vi sammanställde listan över årets bästa spel. Det var aldrig ens någon diskussion. Leon S. Kennedys mardrömsupplevelse i jakten på presidentens dotter Ashley fick oss alla att försaka både sömn och mat under några veckor i våras, och vi vägrade släppa handkontrollen innan allt var över.

Alla spelseriens tidigare problem var som bortblåsta och Capcom hade på något magiskt vis lyckats pressa mer grafik ur Gamecube än vad väl någon trodde var möjligt. Istället för seg action med bångstyrig spelkontroll och långsökta pussel, handlade Resident Evil 4 om action, om att verkligen hålla koll på sin ammunition och om att faktiskt försöka överleva. Sistnämnda var ingen självklarhet när sekten Los Illuminados skickade ut hjärntvättade bönder med hötjugor och motorsågar, för att Leon inte skulle störa deras lömska planer. 2005 var ett mycket starkt spelår, men hundratals timmar i World of Warcraft och tusentals matcher i Tekken 5 till trots, så blir vårt bestående minne Resident Evil 4. Spelserien som en gång startade skräckgenren, har åter visat vägen som alla skräckspel de kommande åren obönhörligt kommer att följa.

2 0 0 6
Gears of War
Våldsamt muskulösa, svårt ärrade och sammanbitna karlar som mumlar fram sina repliker istället för att tala normalt. Det blir lätt världens töntigaste grej i fel händer, men Epic och producenten Cliff Bleszinski vet precis hur man balanserar på gränsen. Det gör Gears of War till en omåttligt cool upplevelse när Marcus Fenix och hans tappra män tar sig an Locust, den otäckaste fienden vi sett sedan Killzones Helghast-soldater. De spottar och svär och väser fram hur mycket hett bly fienden ska få smaka medan de med manliga tillhyggen såsom motorsågs-bajonetter och hagelbrakare fullständigt massakrerar motståndet.

Gears of War är det första spelet på marknaden som använder den omtalade Unreal 3-grafikmotorn, vilket syns ordentligt. Gears of War är nämligen löjligt snyggt, så snyggt att alla andra spel i år får ställa sig i skamvrån och så snyggt att vi tvivlar på att något kommer att matcha det under lång tid framöver. Vare sig man blickar ut över planeten Seras vackra, men krigshärjade, omgivningar eller letar sig fram långt under marken i mörka gruvor är allt oerhört läckert designat samt av yppersta tekniska klass. Allt det här hade dock saknat betydelse om inte spelet i övrigt varit njutbart att spela. Men det är istället den starkaste punkten med Gears of War. Tack vare en superbt balanserad spelkontroll där man gör praktiskt taget allt utom att skjuta med A-knappen, kan huvudpersonen Marcus Fenix göra allt du sett coola actionhjältar göra på film. Att kasta sig mellan skydd, springa hopkrupen, slänga sig undan kulsvärmar eller sträcka upp handen bakom ett hinder och skjuta fienden i blindo går precis hur smidigt som helst. Detta i kombination med fräsch bandesign, ett varierat koncept, bra skrämseleffekter och några av de mest sanslösa bossfighter vi varit med om gör Gears of War till en alldeles oförglömlig actionkaramell ingen spelare bör missa. Gears of War är nämligen larvigt bra och levererar på precis alla punkter. Så tack Epic för en fullständigt oförglömlig spelupplevelse som redan nu känns som en modern klassiker.

2 0 0 7
Super Mario Galaxy
Vi hoppades på något riktigt bra. Vi fick något astronomiskt. Om Nintendo hade ansträngt sig hälften av vad de gjorde hade Super Mario Galaxy ändå blivit en riktig höjdare. Resultatet blev en spelsupernova full av överraskningar och ofantlig spelglädje. Välkommen till galaxen, stod det på våra skärmar och aldrig tidigare har ett spel känts så inbjudande. Super Mario Galaxy är årets bästa spel därför att Nintendo återigen vågade. Rymdtemat var på många sätt en chansning, om inte annat med tanke på hur främmande många kände sig i Super Mario Sunshines strandmiljöer. Rymden passar dock Mario väldigt väl, kanske för att rörmokaren själv alltid varit lika orädd och målmedveten som en astronaut. Dessutom fick kraftstjärnorna röra sig i sin naturliga miljö!

Rymdmiljön gjorde också underverk för plattformandet. Bandesignen i Super Mario Galaxy är helt sjukt innovativ med sina upp-och-ned-planeter, gravitationszoner, dragstjärnor och slingerväxter mellan miniplaneter. Vi ler fortfarande åt att klamra oss fast vid blå dragstjärnor och åt att undvika de farliga svarta hålen. Samtidigt bjöds vi också på klassiker som is- och eldbanor, men att vi var ute på ett rymdäventyr glömdes aldrig bort. I grunden av Super Mario Galaxy finns också allt det där man behöver för att njuta fullt ut; en pålitlig kamera, en behagligt traditionell men samtidigt uppfriskande ny spelkontroll och en logiskt uppbyggd värld där det var lätt att hitta. Super Mario Galaxy har också en väldigt unik stämning, mycket tack vare det enorma produktionsvärdet i musik och grafik. Mario-charmen är även den intakt med karismatiska karaktärer och de olika specialdräkterna. Super Mario Galaxy kommer att åldras mycket väl och är inte bara med i fighten om bästa Mario-spel, utan också det bästa spelet någonsin. Spelet visar på ett föredömligt sätt hur en gammal spelserie kan förnyas utan att tappa bort sig själv på vägen, hur kvalitet alltid är tidlöst och hur en knubbig rörmokare är det bästa som finns.

2 0 0 8
Grand Theft Auto IV
Efter en längre vakans i Vice City och San Andreas, så hade jag lite hemlängtan. Jag längtade hem till Liberty City. Staden som aldrig sover. Ett modifierat New York, i en annan dimension. Så när Rockstar väl gav oss Grand Theft Auto IV i april i år, var extasen total. Äntligen var vi tillsammans igen, Liberty City. Strax efter att Niko Bellic gått i hamn infann sig den där känslan. Liberty Citys hjärta slog lika hårt som sin förebilds. Och jag var en del av pulsen. En liten del. Precis så kändes det. Människor promenerade på trottoarerna med livets dryck (vilket är en rykande het latte, enligt Liberty Citys invånare) i högsta hugg, tränade i parken, läste tidningen, diskuterade. Någon stod nonchalant lutad mot en husfasad och drog ett halsbloss. Andra bröt mot lagen, och fick därmed finna sig i att stoppas av polisen övervåld. Stadens invånare levde sina egna liv.

Detaljerna. Små fragment som förvandlade ettor och nollor till något levande. Liberty City var i Grand Theft Auto IV så vacker, så öppen, så fullsmockad med saker att se och göra. Mitt i sight-seeingen glömde man nästan bort att det fanns en ypperlig gangsterhistoria att ta del av. Nico, som anlände med förhoppningar om ett bättre liv i möjligheternas land, drogs snabbt ner i Liberty Citys undre värld. En värld som kantades av färgstarka karaktärer och halsbrytande uppdrag av stadigt stigande extravagans. Grand Theft Auto IV var och är ett fantastiskt hantverk. Det tog serien till en nivå något tidigare actionspel kategori sandlåda inte ens varit i närheten av. Nu kan vi knappt bärga oss på att ta del av nästa kapitel i Rockstars episka gangstersaga.

2 0 0 9
Killzone 2
För fem år sedan slogs vi på hemplaneten Vekta. År 2009 rasade kriget vidare på Helghan. Kriget rasade, och vi var mitt i smeten. Ett sotsvart ställe präglat av onda industrier, fascism, brutalitet och en anda inspirerad av det Tredje Riket. En plats som gjord för blodutgjutelse. Ursinniga Helghast-soldater skrek ut order, gav varandra eldunderstöd och arbetade tillsammans. En krigsapparat som var så stark, så hänsynslös, så skrämmande. Så verklig. Att besöka Helghan var som att sugas in i en annan värld, på riktigt. Förhandssnacket kring Killzone 2 handlade mycket om tekniska detaljer. Där levererade Guerilla med råge. Men också i atmosfär, tempo och flerspelarläge. Av någon outgrundad anledning fick spelet kritik från vissa håll angående dess spelkontroll. Vi förstår inte varför. Redaktionen står enade i att den var perfekt anpassad för formatet, och simulerade tyngd på ett alldeles briljant sätt. Det ska kännas att väga tresiffrigt och bära tunga vapen.

I vår med all rätt extatiska recension skrev vi att Killzone 2 var den perfekta uppföljaren. Det tog vara på de bästa delarna från sin föregångare, medan man samtidigt förbättrade och förfinade precis varenda liten beståndsdel. Den åsikten har bara växt sig starkare sedan dess. Att rycka fram växelvis vid Corinth River, försvara Visari Square från anstormade Helghast och bara absorbera den råa värld man befann sig i, allt detta, det var årets absolut häftigaste spelupplevelse. Som ett relativt färskt och ibland ifrågasatt varumärke slog sig Guerillas mästerverk in bland de allra största. Innan februari i år pratade vi om Half-Life 2, Halo och Deus Ex. Nu pratar vi även om Killzone 2.

2 0 1 0
Super Mario Galaxy 2
När vi inte satt med ett flin på läpparna försökte vi hålla tungan rätt i mun. När vi inte nickade i takt med musiken vred vi på huvudet för att bemästra den knäppa gravitationen. Precis där fanns det här spelets styrka: hur det framkallade såväl lyckokänslor som ett spelmässigt engagemang. Nintendo lyckades så bra med denna för alla välsmakande mix, att man inte behövde episkt historieberättande, dyra röstskådespelare eller högupplösta texturer. Bara en sjujädra massa uppfinningsrikedom. En rörmokare med falsettröst. Och en stövelbärande dinosaurie som käkade upp allt i sin väg.

Att knäcka den fenomenala föregångaren var en till synes omöjlig uppgift, men med flera nyheter, tightare banor och ett mer strömlinjeformat upplägg gick det vägen. I ena sekunden undvek vi att bli Mario-mos av gigantiska Thwomps, strax därefter skjutsades vi av en moln-plattform och en svalkande bris. Pricken över i:et var när Yoshi gjorde comeback med sin glupska aptit och svävande superskutt. Super Mario Galaxy 2 var en retrohyllning med tydliga referenser till SNES- och Nintendo 64-eran, men här bjöds också på flera sköna nyheter. Med två smarta dräkter kunde Mario ta sig fram genom galaxer och planetoiderna på nya sätt. Molndräkten var ett smärre genidrag då den gav Mario chans att skapa sina egna fluffiga plattformar. Den enorma borren gav oss ytterligare en ny riktning utöver under, över, upp-och-ned och runtomkring - nämligen rakt igenom. Vi visste inte riktigt hur Nintendo skulle följa upp 2007 års bästa spel, vilket lätt kvalade in på hela spelhistoriens topp 10-lista. Men att ta vara på idéer som inte fick plats i ettan, och återigen kasta ut oss i universum var det enda logiska - och något som blev långt mer än en simpel repris. Super Mario Galaxy 2 var så nära perfektion man kunde komma och proppat med genial design, charm och finurlighet. Det fick oss att flina och fröjdas. Därför är det årets spel.

2 0 1 1
The Elder Scrolls V: Skyrim
I sex år har Bethesda filat på på Elder Scrolls-seriens återkomst. Under den tiden har man arbetat hårt med att bräcka sig själva och leverera det mesta episka, det mest välfyllda och det största rollspelet någonsin. Ett rollspel där man själv skapar sina egna äventyr och där storyn bara är något sekundärt. Och från det att man nätt och jämt undkommer sin halshuggning i ingressen och får stifta bekantskap med sin första drake är det en härlig resa på 300 timmar man att se fram emot där nya äventyr väntar bakom varje krök. Skyrim-världen var lyckligtvis inte bara enorm, utan även levande med massor av olika djur, åtskilliga monstrositeter, folk som hade fullt upp med sina egna liv och en och annan klubbviftande jätte. Det gjorde att man inte kunde ta något för givet utan fick arbeta hårt för att leva upp till titeln "Den drakfödde".

Men att Bethesda kunde skapa trovärdiga och engagerande rollspelvärldar var inget nytt för den som spelat föregångarna. Istället var det under ytan man hittade de stora avgörande sakerna som slutligen gjorde Skyrim till det mästerverk det faktiskt är. Bethesda hade skrivit om regelboken för hur strider i ett rollspel skulle fungera, revolutionerat menysystemet och skapat möjligheter att skräddarsy sin figur som erbjöd så oändligt mycket mer än man någonsin kunnat tidigare. Friheten var kort sagt total, och ville man ta häst och vagn för att starta ett nytt liv i fjärran Dawnstar så gick det utmärkt, men var man hellre sugen på att gå med i Companions eller ta de där efterlängtade lektionerna i luta så fungerade det också. Annars kanske drakjakt, dykning, magiträning, örtsamlande, äktenskapsmedlande eller något så fantasilöst som att följa storyn kunde vara ett alternativ i vad som inte bara är årets bästa spel utan en seriös kandidat till att utnämnas till världens bästa rollspel. Någonsin.

2 0 1 2
Journey
Tjusningen med resor är inte bara att se något nytt. Insikten om att det gamla och bekanta inte är felfritt, spelar också roll. I en tid där mångmiljonprojekt, explosioner och hisnande flerspelarmöjligheter utgör landskapet behövs spel som tar med oss på en resa. I Journeys fall till en lugnare plats. Här fanns en grogrund för ett band mellan huvudperson och spelare att växa fram - utan hjälp från vare sig röstskådespelare eller mellansekvenser. Här blev vi berörda. Inte bara bedövade.

Därmed inte sagt att Thatgamecompanys spel saknade produktionsvärden. Tvärtom var spelvärlden en grafisk triumf och vi tekniknördar kunde beundra både ljuseffekter och elegant dansande sandpartiklar. Den orkestrerade musiken, välförtjänt Grammy-nominerad, osade storproduktion. Vi fann till och med ett multiplayerläge, men inte av det slag vi var vana vid. Chatt-funktioner och fula användarnamnbrickor skalades bort, vilket gjorde synen av en plötslig medspelare än mer fantasikittlande. Den rödklädde hjältens färd i Journey, från inspirerande inledning till bitterljuvt slut, var årets bästa upplevelse. Den väckte enorm upptäckarglädje, slog an dussintals känslosträngar och, får vi hoppas, inspirerade fler spelmakare att doppa tårna i liknande vatten. Journey tog ett stort kliv i spelmediets resa mot mognad. Vem vet var vi hamnar?

Åren 2013-2024 kommer senare idag.