Svenska
Gamereactor
artiklar

Gamereactor Summer Meet 2006

När tio av landets hårdaste spelnördar samlas på ett och samma ställe kan det bara sluta på ett sätt. Nyss hemkomna från en hård helg berättar vi allt om årets viktigaste spelhändelse

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det finns saker som Gamereactor har som ingen annan tidning har. Nu kanske du tänker på saker som "humor", "självdistans" och "ödmjukhet" och allt det där är naturligtvis sant, men det är inte främst det vi tänker på. Nej, det vi tänker på är att vi på årlig basis arrangerar ett av spelvärldens absolut tyngsta evenemang: Gamereactor Summer Meet. Det är det tillfälle då alla redaktionsmedlemmar, oavsett landsända, vallfärdar till Östersund för en helg av gemytlig samvaro, hetsiga minigolfturneringar och patenterat spelnörderi. Här följer en i stora drag ocensurerad redogörelse av årets upplaga, att läsas helt på egen risk.

FREDAG
Mikael hade anlänt dagen innan och tillbringat natten hos Mäki, Jesper tuggade sig upp med regionaltåg, medan Benke, David och Martin samsades med en vilt skrikande bäbis på ett plan upp från Stockholm. Efter att ha lämnat av väskor hos Mäki och pustat ut något var det dags att ge sig ut i det jämtländska sommarvädret (+13°c och halv orkan) för en tur på stan. Vi tittade in hos Game och Videoteket, där Sunken övertalade David att inhandla ett obskyrt japanskt musikspel till fyndpris ur en reaback och Petter köpte två (2) kilo rosa skumsvampar.

En rejäl kebabportion senare hade även Emil och Sophie slutit upp och det blivit dags för första punkten på årets Summer Meet: spelbomben. Spelbomben går till som följer, redaktionen får stränga order om att slå sig ned vid redaktionens konferensbord, chefredaktören häller ut kopiösa mängder spel, spelpryttlar och DVD-filmer över bordet, och alla slåss. Till årets vinnare hörde Sophie, som lade beslag på Gran Turismo 4 i extrembegränsad jätte-limited edition och Sunken, som norpade åt sig en 12-kilos fighingarkadkontroll. Mäki gick inte heller lottlös därifrån, med bland annat en brutalful plastfigur föreställande the Flood i Halo-spelen ("det ser ut som en blandning av kön och bajs" utbrast Benke glatt) medan David fick nöja sig med en påse stylusar till Nintendo DS med Mario Kart-motiv (som tydligen kommer bli "extremt eftertraktade inom några år" enligt Petter) och en ful svart Resident Evil: Apocalypse-keps. Värst ut av alla råkade dock Jesper. Efter det att spelbomben avklarats och alla packat ner sina fynd i vita Hemköp-plastkassar frågade Petter vem som fått DaVinci-koden till Playstation 2. Jesper svarade att det hade han gjort varpå Petter brast ut i ett rått slutbossgarv; "Ha-ha-ha, då får du ta och recensera skiten också". Vi skrattade alla hjärtligt åt Jespers böner och tårar innan det var dags att dra vidare på dagordningen till helgens (enda) seriösa punkt: Det Stora Redaktionsmötet.

Uppbackade av otaliga kolsyrade drycker, protokoll åt var och en samt två kilo rosa skumsvampar förklarade Petter i egenskap av ordförande mötet öppnat. Vi diskuterade året som gått, hösten som är på väg, samt självklart Gamereactor 2.0. Vår egen dataslav Emil hade en liten nätt lista bestående av tre sidor tätskriven text (storlek 10) med punkter han ville diskutera angående hemsidan. Då diskussionen kring varje punkt oftast urartade i vilda verbala slagsmål kring vem som ska få åka till Games Convention i Leipzig i augusti eller vilket av våra alla omslag som egentligen varit snyggast, gick det hela långsamt framåt. Trots intensivt brainstormande hade vi efter två och en halv timme ändå inte avverkat mer än en tredjedel av punkterna och Petter började få något lätt panikartat i blicken. Emil fick skynda sig igenom resten av punkterna under det att Jesper tvångsmatade Petter med en aldrig sinande ström skumsvampar.

Detta är en annons:

Uppknarkade på cola och svampar (Coca-Cola och skumsvampar alltså) körde vi på tappert, men strax efter tvåsnåret på natten tyckte Martin (iförd stenhård Enthusia-truckerkeps) att det var dags att runda av. Han ville vara fräsch inför morgondagens minigolftävling och med tanke på att Sophie redan däckat och Mäki börjat leka med sin The Flood-plastfigur i diverse märkliga positioner tyckte ingen av oss att det var läge att säga emot.

LÖRDAG
Benke tjatade frukosten igenom om hur härligt det var att Martin var tillbaka så att han äntligen skulle få lite ordentligt motstånd i minigolfen och tystnade inte förrän en av Mäkis illrar (den äldsta och argaste) bet honom i stortån. Benke skakade på benet men illern höll sig kvar ända tills Jonas kom ut i köket och avvärjde vidare blodsutgjutelse. "De tycker om att bita i strumpor, men det är bara för att de inte förstår att det finns fötter i dem. Han skulle aldrig bita dig om du var barfota", förklarade illerägaren med en något förebrående blick på Benkes röda strumpor. Onödigt att tillägga spenderades resten av frukosten med våra ben säkert uppdragna inunder oss i soffan.

Martin, Benke, Sunken och Sophie åkte i Mäkis Ford Focus medan David fick skjuts (och nära döden-upplevelse) i Petters Nissan 350Z. Väl framme vid Badhusparken hade Östersunds sommarväder överträffat sig självt och en stor del av redaktionen huttrade i alldeles för tunna kläder. Att minigolfen hade öppet alla dagar 11-22 vid "vackert väder" gjorde oss något oroliga huruvida tävlingen skulle bli av eller inte, men tydligen räknades 11°c, regn och snålblåst som acceptabelt juli-väder, för banorna var öppna.

Jesper och Emil anslöt lagom till det högtidliga avsvinget medan vår skivrecensent Kristoffer släntrade in några hål senare med en trött uppsyn (förmodligen förvärvad kvällen innan genom någon form av icke-spelrelaterad verksamhet) och fick uppskov. Förutom en bärbar DVD-spelare var det stora mängder heder och ära som stod på spel. Semigolfproffset Martin var mer än lovligt sugen på seger efter ett års frånvaro, Benke ville ta revansch efter fjolårets nesliga förlust mot DVD-Johan och Petter siktade på att för första gången genomföra en hel runda (alla tidigare försök har slutat i raseriutbrott, slängda klubbor, skrämda barn, etc.).

Detta är en annons:

Redaktionen blev uppdelad i två grupper med varsin protokollförare, Mäki och Emil. Mäki började direkt en psykkampanj mot de övriga deltagarna i sin grupp vilket fick till följd att både Jesper och förhandsfavoriten Martin fick en mardrömsstart. Benke klarade sig något bättre och både Sophie och David fick till varsin hole in one på andra hålet. Fram till sjätte hålet var det ändock jämnt i toppen. David hade en knapp ledning över Benke och Mäki men tappade den då nerverna sviktade under psykar-Mäkis attacker. Med en svag fyra på ett hål som de flesta klarade på två var Davids försprång utraderat och Benke konstaterade förnöjt att "det här kan bli en vattendelare". Mycket riktigt pallade inte David för trycket och fick ansluta sig till Jesper, Sophie och Martin (vars nerver aldrig återhämtade sig från den dåliga starten) på den lägre halvan av tabellen. Någonstans runt åttonde hålet hade Benke och Mäki redan börjat prata om seger då de fick en stor chock. Upptagna som de var att smaka segerns sötma hade de helt glömt bort att kolla hur det stod till i den andra gruppen, den med Sunken, Emil och Petter. Sunken hade lite i skymundan sänkt en stabil rad tvåor och treor och låg nu faktiskt ett helt slag före Benke och Mäki. Men det tog inte slut där, nej. För den som ledde hela tävlingen, ett slag för Sunken var ingen mindre än Petter! Efter att i alla år varit absolut och ovedersägligt sämst hade chefredaktören nu slagit till med en riktigt drömrunda och puttade på som en annan Sörenstam.

De sista hålen spelades under tryckande spänning, det enda som hördes var psyk-Mäkis regelbundna hånattacker mot närmsta konkurrenten Sunken. Till slut, när tabellerna summerats och alla slag räknats hade dock Benke passerat Petter (som inte orkade hålla upp intresset för tävlingen och istället dragit omkring och tagit skumma foton), Mäki på tredjeplats och Sunken fyra. Martin och David tog sig i mål på delad femteplats, Emil hankade sig fram till en sjundeplacering medan Jesper och Sophie fick dela på en ärofull sistaplats. Tendensen som kunde anas i år var dock kraftigt förbättrade prestationsnivåer från samtliga inblandade. Ingen behövde mer än femtio slag för att ta sig runt banan och inga åskådare kom heller till skada.

Efter en snabb McDonalds-lunch hemma hos Petter (alla utom Emil och David som muttrade något om västerländsk hamburgerkapitalism och smet in på ett lokalt smörgåshak) var det så dags för helgens absoluta höjdpunkt: Gamereactors årliga spelturnering. Det var redan bestämt sedan tidigare vilka spel vi skulle tävla i, men väl på plats blossade diskussionen upp igen. Martin och Benke tyckte det var fel att tävla i Street Fighter Alpha 3 eftersom vi alla där skulle få obönhörligt mycket spö av Petter och Sunken. Sunken å sin sida ville plocka bort Dead or Alive 4 eftersom det minsann "inte var ett riktigt fightingspel", ett uttalande som fick Mäki att gå upp i atomer och anta en ohälsosamt röd ansiktsfärg. David ville ha med Wario Ware eller Mario Kart: Double Dash som grenar men Petter vägrade att tillåta några som helst Gamecube-spel med förklaringen att spelkuben inte hade någon vettig kompositutgång vilket skulle få allt att se ut som korsstygnsbeskrivningar uppblåsta till fyrtiotvå tum.

Till slut, efter en och en halv timmes idogt planerande hade Mäki och Emil lagt upp scheman och protokoll för hur alla skulle mötas, och vi kunde röra oss in i spelrummet; en förstaplats skulle belönas med fem poäng, andraplats med tre, tredjeplats med två, samt fjärdeplats med en poäng. Efter de sju grundgrenarna skulle de fyra överst placerade gå vidare till en finalomgång av Mashed: Fully Loaded. Dock, innan detta kunde gå av stapeln var det dags att styra stegen mot Dahlwhinnies och en bunt saftiga skotska biffar. I år blev faktiskt alla nöjda med maten förutom Sunken som klagade på att hans tournedou var en aning rosa trots att han beställt den "well done". Petter hotade med spöstraff om han inte åt upp det dyra köttet och Martin sa lugnande att "det nog inte var någon fara att äta rosa nötkött" varpå krisen löstes.

Laddade till tänderna kunde vi så sätta klorna i tävlingens första gren; Guitar Hero. Låten det tävlades i var "Symphony of Destruction" på normal och det gällde att få högst träffprocent på antalet toner (inte högst totalpoäng då det skulle premiera de som kunde låten sedan tidigare mer än ren fingerfärdighet). För den som inte tog sig igenom hela låten skulle det istället räknas hur många procent av låten man kom igenom. Förhandsfavoriten Sunken gick ut hårt som första tävlande och satte en svindlande 97 % av tonerna. Efter honom kom en revanschsugen Martin som efter förnedringen i minigolfen tog sig igenom Megatdeths rockdänga med en träffratio på strålande 86%. David, som tack ett idogt luftgitarrlirande under de tidigare deltagarnas tävlingssejourer, tog sig inte bara igenom låten utan slog även till med en träffratio på 92%. Jespers vansinnesrockande föll inte alls lika väl ut. Med knappa 17% avverkade av låten stod han för kvällens jumboplacering i gitarr med god marginal till Benke som i alla fall lyckades ta sig igenom drygt halva. Sophie tog sig i mål med 80 % medan Mäki, Emil och Kristoffer kraschade någonstans där på vägen. Sist ut i grenen var förhandsfavoriten Petter som också rodde i land segern med övertygande 98 % av tonerna.

Näst ut var Street Fighter Alpha 3. På Sunkens inrådan spelades alla matcher i bäst av fem enligt ett intrikat turneringssystem där vinnaren stod kvar. Precis som befarat belönade det oförlåtande pixelslagsmålet de insatta vilket resulterade i Petter och Sunken i final. Sunken hade plockat David, Mäki (Mäkis favvofigur Guille finns inte med i originalversionen av Alpha 3 och han tvingades därför spela med Charlie) och Emil med hjälp av de likartade Ken och Akuma och valde därför att spela med Vega i finalen. Petter å sin sida hade knäckt Sophie och Jesper med favoriten Ken och valde att köra på med densamme, vilket i slutändan resulterade i ännu en seger för chefredaktören. Jesper tog tredjeplatsen i en hård match mot Emil om bronset.

Därefter var det dags för kamp mot klockan i Project Gotham Racing 3. Två varv på näst kortaste banan i Las Vegas med Lamborghini Gallardo där bästa varvtiden skulle räknas. Martin var först ut och slog till med ett klockrent lopp och en strålande varvtid på 39:09 sekunder. Ingen annan lyckades ta sig under 42 sekunder blankt vilket resulterade i en förkrossande seger för den mustaschprydda gävlingens sida. Trots sitt stora racingintresse och allmänna skrytande var det inte Petter som tog andraplatsen, nej återigen var det Sunken som slog till med ett sansat och välavvägt åk, tätt följt av Kristoffer som vid det här laget hade vaknat till liv.

Dead or Alive 4 stod näst på tur, och nu drog psykningskriget igång på riktigt igen. Så fort det stod klart att Sunken och Mäki skulle mötas i första matchen börjades Sunken snacka allmänt skit om det i hans tycke "simpla knappmörsarfightandet" medan Mäki med hetta hävdade att Sunken inte hade någon djävla aning vad han snackade om. Således var det mycket tungt för Mäki när Sunkens vithåriga slagsmålskvinna kunde sänka hans vithåriga slagsmålskvinna i den fjärde och avgörande rollen. Samtliga förlorare i grenen klagade högt och ljudligt på spelsystemet, medan de som gick vidare var klart överens om att Team Ninjas bröstfighter ändå var ett rätt trevligt lir. I finalstriden triumferade Sunkens vithåriga slagsmålskvinna (med tillhörande sparkdräkt) över Jespers vithåriga slagsmålskvinna (med tillhörande sparkdräkt) medan David något överraskande knep tredjepriset i en jämn och hård katedralsfight mot Kristoffer.

Stämningen var vid det här laget rätt tryckt, turligt nog var nästa gren det helt hysteriska Bishi Bashi. I en Track & Field-liknande gren gällde det att springa så fort som möjligt med en bröllopstårta i handen för att sedan i rätt ögonblick trycka på X-knappen, välja vinkel så nära 45° som möjligt, och kasta tårtan så långt ut i publiken som möjligt. Mäki var fortfarande uppretad efter Sunkens vinst i Dead or Alive 4, kanske var det också därför han fick på ett riktigt dunderkast på hela 47 bänkrader. David var inte mycket sämre han, med 44 bänkrader och Benke var precis bakom med 43. Sunken fick den här gången nöja sig med en fjärdeplats, vilket han ändå fick vara förhållandevis nöjd med tanke på de bedrövliga resultat som övriga deltagare presterade. Sophie och Martin försökte sig båda två på den gamla beprövade "gnugga fingerspetsarna mot knapparna"-tekniken men kom båda åt X-knappen av misstag med ytterst mediokra kast som följd. Jesper såg ut att gå mot en solklar jumboplacering då hans bröllopstårta inte kom längre än ansiktet hos tanten på rad ett. Som sista tävlande lyckades dock Kristoffer överträffa bedriften då tårtan i hans fall landade i knäet på samma tant.

Nästa gren på tur var Super Monkey Ball, deluxe-versionen till Xbox. Banan i fråga var en brant sluttande raksträcka där det i princip gällde att våga hålla så rak linje mellan hindren som möjligt utan att tappa kontroll och falla av. Varje tävlande fick två försök och resultaten bedömdes utifrån hur mycket tid som var kvar vid målgången. Apbollsfantasterna Emil och Mäki tog sig i mål med stabila 16:30 respektive 15:73 sekunder kvar. Sunken, som bara allmänt gjorde grymt ifrån sig i alla tävlingar knep fjärdeplatsen 15:56 medan Petter var nöjd att överhuvudtaget ta sig i mål utan tidigare erfarenheter av spelet. Martin, Sophie och Kristoffer lyckades alla med nöd och näppe ta sig i mål medan Benkes apa fick hälsa på avgrunden i båda försöken. Snabbast av alla var dock David (16:6 ) som efteråt erkände att han rullat rätt mycket apa på Gamecube när det begav sig.

Inför sista grenen, straffläggning i NBA 2K5, var alltså ställningen följande: Sunken i ledning med sexton poäng, David på andra plats med tolv poäng och Petter trea med elva. Därefter var det ohyggligt jämnt mellan Mäki, Emil och Martin om den sista finalplatsen. Straffläggningen gick ut på att ha jämnt tryck på L- och R-avtryckarna och samtidigt tajma in en mätare med A-knappen, väldigt enkelt men otroligt roligt och utmanande. Precis som förra året var det flest antal satta straffa på trettio sekunder som gällde. Emil var först ut men schabblade tyvärr bort sina finalchanser med endast fyra straffar. David -som ju redan hade sitt på det torra- satte sex, vilket framstod som ett schysst resultat ända tills Martin sänkte nio klockrena straffar med zen-lik precision. Sin vana trogen hade Sophie återigen somnat vilket fick henne diskvalificerad från vidare tävlan. Petter, Sunken och Benke satt sex straffar vardera vilket dock inte påverkade läget nämnvärt då de två första redan var klara. Kristoffer ryckte upp sig betydligt och prickade in sju stycken, vilket satte om möjligt ännu mer press på den redan nu ymnigt svettandes herr Mäki. För att kvalificera sig var han alltså tvungen att spöa Martins nära nog ointagliga nio straffar, vilket raskt visade sig gå rakt åt pipsvängen. Under några avslutande psykningar från Sunkens sida dukade Mäkis fragila person under och fick lägga sig på meriterande men i slutändan betydelselösa sex straffar.

Det blev alltså Martin som fick följa med den redan klara trion till en avslutande omgång fyrspelarkaos i Mashed: Fully Loaded. Efter nära fyra timmars blod, svett och tårar var det alltså avgörandet nära och samtliga närvarande höll andan av spänning. Mashed utvecklades av samma gäng som gjorde Micro Machines-spelen och går i princip ut på samma sak, vansinnesracing uppifrån med diverse radiobilsliknande fordon. Varje spelare börjar med fyra poäng och en första placering innebär två poäng, en andraplats en poäng, en tredjeplats minus en och en fjärdeplats minus två. Tävlingen körs i ett antal heat ända tills en spelare uppnår maxgränsen på tolv poäng eller tills alla andra spelare slagits ut. David inledde kaxigt men blev också den förste att slås ut. Sunken följde strax efter vilket lämnade Martin ensam med den erkänt skicklige Mashed-liraren Petter. Martin körde på bra och Petter var nära att åka ur bild då kameran nådde sitt maxläge, Martin inte kunde se vägen framför sig och körde rakt in i en långtradare. Petter visslade elegant vidare och håvade med ett vrål in turneringens förstaplats.

SÖNDAG
Söndagen präglades av avsked och påtaglig "dagen efter"-känsla. Sunken hoppade på ett tåg redan halv sex på morgonen medan vi andra kunde njuta av att sol och glass nere vid Östersunds hamn (dock inte Mäki som stannade inne med hänvisning till sin känsliga hy). Martin och Jesper drog sig hemåt under dagen medan Benke och David våldgästade Petters vardagsrum fram till måndag förmiddag (och blev utsatta för den plågsamt dåliga Basic Instinct 2 i sällskap med Sophie och Mäki). Vi det laget hade redaktionen konsumerat 4,35 kilo lösgodis (inklusive skumsvampar), 23 liter läsk (exklusive Benkes Sprite Zero-blask), 12 kebaber, 14 hamburgare, 6 kilo biff, 14 pizzor, 11 portioner kinamat, fyra glassar, en oräknelig mängd O'boy samt ett okänt antal kokta ägg (Benke åt allihopa). Vi har utöver det spelat ohälsosamma mängder spel, lagt upp storslagna planer inför framtiden samt bara njutit i största allmänhet av att vi alla har privilegiet att tillhöra Sveriges absolut och utan tvekan roligaste och skönaste redaktion.

Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006
Gamereactor Summer Meet 2006


Loading next content