Årets bästa partyspel
Lego Party (Jonas Mäki)
Efter varje Mario Party släppts har jag och mina vänner nästan oavbrutet (åtminstone en gång i månaden) spelat dem tills dess att uppföljaten kommit. Det finns såklart andra bra partyspel på samma premiss vi kört med såsom Bishi Bashi, Knight Squad och WarioWare - men inget har kunnat rå på Marios brädspelseskapader i den kategorin. Och det var en sanning som stått sig... fram till i höstas. För då släpptes Lego Party. Upplägget är väldigt snarlikt Mario Party-spelen med endast några få skillnader, men med Lego-inramning. Det betyder fler spelbara avatarer, banor som kan förändras och byggas om samt att studs och gyllene block jagas istället för mynt och guldstjärnor. Det är framför allt två saker som verkligen lyfter spelet, det ena är den vrålsnygga presentationen med kommentatorer och riktigt genomarbetad grafik. Till framför allt de mer kraftfulla formaten är det ett rejält kliv upp jämfört med Mario Party-serien. Det andra är minispelen, som faktiskt i många fall är bättre än i Mario Party. Ofta kräver de lite mer och spelet är därmed inte riktigt lika nybörjarvänligt, men det betyder också ett större djup och ett spel att växa i där man faktiskt måste anstränga sig. Allt som allt ett riktigt kalasspel, som ingen borde missa.
Årets bästa simulering av kalla kriget
Flashpoint Campaigns: Cold War (Patrik Severin)
Vi satte en nia på Flashpoint Campaigns: Cold War och det var välförtjänt. On Target Simulations har gått från klarhet till klarhet med denna spelserie. Deras senaste iteration lade till flera spelmässiga inslag och raffinerade konceptet. Med en ny spelmotor och en hög inlärningskurva bjöd det på ett utmanande spel för den som gillar att analysera slagfälten och uttnytja mängder av funktioner du sällan ser i strategispel för en bredare publik. Det må inte vara årets snyggaste, mest välanimerade eller bjuda på årets musik. Det är däremot en djup, komplex och oförlåtande simulering av strider om Tyskland under kalla kriget. Varje strid utspelar sig under timmar till ett par dagar. Det innebär att du aldrig sitter och väntar på att något ska hända. Dina trupper är redo för anfall, försvar, motatacker eller att spana. Till din hjälp har du hundratals truppslag på båda sidor av konflikten och hjälp av intressanta inslag som elektronisk krigföring. Det har sina brister och tar mycket tid att sätta sig in i. Belöningen är däremot värd din tid. Speciellt om du suktar efter något lite annorlunda i genren som bjuder på några extra lager av komplexitet. Detta är inte för alla, utan det är en titel för dig som specifikt är intresserad i denna nischade genre av strategispel och tidsperiod.
Årets Backlog-upplevelse
Alan Wake 2 (Johan Mackegård)
Till skillnad från nästan varje år sedan jag första gången hade tillräckligt med kosing att inhandla mina egna titlar så har spelköpen i stort sett uteblivit hemma hos undertecknad under 2025. Undantag finnes men de är få och utöver Baby Steps (som för övrigt är fenomenalt) kan jag knappt minnas ett enda. Vad jag istället har sysslat med på spelfronten sedan det sist vankades nyår är att beta av ett par viktiga titlar från min alltför stora backlog och det starkast lysande guldkornet under det gågna året är thrillerförfattaren Alan Wakes andra äventyr i Bright Falls. Föregångaren klarade jag mig igenom under en mörk natt, ensam i min mosters gamla lägenhet i Stockholm, när jag gick i åttonde klass och sedan dess har Remedys mystiska sätt att ta sig an berättelser på varit synonymt med ren ruggig spelgjädje för mig.
När jag så i början av året äntligen kom till skott med uppföljaren så blev jag inte besviken. Kusligt, konstigt, spännande och överraskande är alla ord som kan och bör användas när Alan Wake 2 ska beskrivas och jag är lika glad som jag är förvånad över att jag kunde gå i mer än ett år innan jag äntligen plockade upp det. För 2025 års spelår hade verkligen inte varit detsamma utan Wake, Saga och gänget - och sedan jag spelade den omtalade musikalsekvensen så har det inte gått en dag utan att Old Gods of Asgards dänga Herald of Darkness har gått på repeat i mitt bakhuvud. En titel som sätter sina spår med andra ord. Om du ännu inte har tagit dig an Alan Wake 2 så uppmanar jag dig att göra det till en kandidat för din Årets Backlog-upplevelse 2026. Du kommer inte att bli besviken!
Årets retropixel
Terminator 2D: No Fate (Martin Carlsson)
Om det är något som får mitt hjärta att klappa lite hårdare, lite varmare, och lite oftare - så är det i regel söt mandelmassa eller rött kött, men även retro och nostalgi. Lyckligtvis har jag haft den stora äran att tugga i mig inte mindre än två tungviktare till oldschoolers den gångna månaden; nämligen Octopath Traveler 0 och Terminator 2D: No Fate.
Två markant olika spel med distinkt skilda premisser. Det ena ett turbaserat fantasy-RPG enligt gamla skolans trollformler - det andra en intensiv sidoscrollare djupt rotad i arkadhallarnas svettiga highscorejakt. Gemensamt för dessa är naturligtvis presentationen och faktumet att de är så långt ifrån dagens utseendefixerade 3D-benchmarks man kan komma. Utöver att komplettera varandra (och alla andra spel i år) så brädar och lämnar de flertalet miljardprojekt i backspegeln genom finstämd känsla för historia. Jag vill dock uppmärksamma och slå ett extra hårt slag i favör för Terminator 2D - där byggstenarna är skurna med laserprecision, animationerna får liv genom vördnad, spelbarheten sitter som en kniv i en bonde och man naglar fast det förgångna i 2025 års kalender på ett meta-snillrikt vis genom att åka tillbaka i tiden och rätta till historien. Vem kunde ana att vi någonsin skulle få se ett så tjusigt spel av denna kaliber baserat på Terminator 2 - 34 år efter filmen?
Att Bitmap Bureau har lagt ned sin själ i projektet råder det få tvivel om. Ikoniska scener med Robert Patricks T-1000 i hasorna på John Connor på cross varvades med den flyktiga mördarmaskinens infiltration av Pescadero State Hospital. Sekvenser och nivåer återskapade med ett potpurri av subgenrer, spelmoment och tunga bossar tonsatt med ett legendariskt soundtrack. Att omvandla fyrfaldigt oscarsbelönade Terminator 2: Judgment Day till en sylvass arkadshooter sköt i höjden på hypemätaren vid första anblick där slutresultatet var en hyllning till klassiker inom både film och spel som jag anser är årets coolaste retroupplevelse.
Har du själv något hedersomnämnande för 2025 du vill dela med dig av?