Att det funnits och finns problem inom spelvärlden och hur vi behandlar varandra som spelare, är såklart inget nytt. Det finns i alla branscher, överallt, och letar man tillräckligt länge går det att hitta hål som blir djupare ju längre man stirrar. Vi kan alla bli bättre på att respektera varandra som gamers, varandras åsikter och synsätt. Vi kan dessutom bli bättre på att inte alltid förmedla nidbilder, stereotyper och karikatyrer av människor utan snarare jobba mot att göra människor i spel mer... Mänskliga, också. Något som jag tycker skett, på bred front, de senaste tio åren.
När Gamergate-rörelsen exploderade online för tio år sedan kritiserades Gamereactor både brett och högt av flertaklet svenska konkurrenter för att vi inte ställde oss bakom det och skrek högt av avsky mot vår egen bransch. Jag ställde mig aldrig bakom den retorik som användes. Jag höll inte med om det som sades (vissa saker var såklart vettiga men det mesta var överdrivet gorm från lättkränkta minoriteter som mest bara ville hata, märkas, höras och synas) och när det nu pratas om Gamergate 2, är jag ungefär lika villig att ställa mig bakom och stötta den retorik som nu sprids.
Alan Wake 2 är ett av flera nya storspel där Sweet Baby Inc hyrdes in för att skapa mångfald i storyn.
För just nu pratas det väldigt mycket om att inkludering och en viss ideologi som sprids delvis via en utvecklare vid namn Sweet Baby Inc. Som så ofta står de nu under granskning nästan exklusivt rörande detta medan tjogvis med andra studios kommer klart lindrigare undan den kritik som riktas mot det som sker i flertalet av dagens storspel. Mången gamer anser just nu att det som Sweet Baby Incorporated står för, är ett rent sattyg och med närmare 400 000 namnunderskrifter på en protestlista över vad de gör och avser göras i fortsättningenm talar ju naturligtvis sitt tydliga språk. Sweet Baby Inc gör (precis som Netflix, Disney och många fler) är att de med hästsko, syl och hammare pressar in mångfald i alla de spel som de arbetar med (som inhyrd tredjepartsstudio). Marvel's Spider-Man. Alan Wake II. Suicide Squad Kill the Justice League samt God of War: Ragnarok är några av de spel som de "hjälpt till" med, där många fans anser att inkludering och storymässig "mångfald" gjort utvalda delar sämre.
Personligen håller jag inte med riktigt (även om det fanns scener i Spider-Man 2 som kändes larvigt krystade) men när perspektivet nu ändrats och Sweet Baby Inc försvaras av en mediastorm där vänsterliberal dagspress skriker sig hesa över att spelarna som skrivit sina namn på protestlistan är "hatiska troll" delar samma domedagsretorik som Gamergate gjorde för tio år sen. Där allt förstoras. Där allt handlar om att polarisera och hänga ut snarare än att faktiskt stå bakom förändring / utveckling, på rätt sätt. Jag tror bara inte att dagens spelarbas är i närheten av så "toxiska" och så pass vidriga "misantroper" som Gamergate 2-rapporteringen försöker få det till just nu, även om det såklart finns utrymme för förbättring, på alla fronter.

Marvel's Spider-Man 2 har kritiserats av fans för vissa valda delar av storyn, som tydligen Sweet Baby Inc arbetat med. Hur ställer du dig till allt detta?
Om du som spelare gillar den mångfald och den inkludering som sker inom Sweet Baby Inc. och spelen som de hyrs in för att jobba med, köper du naturligtvis de spelen och njuter av dem. Detta på samma sätt som att du kikar på Maktens ringar, Disneys Star Wars och allt annat från dagens kulturbänk där ras, kön och politisk inriktning inte sällan för gå före bra skådespeleri och vettig manus. Om du anser detta vara fel väg att gå och inte vill ta del av de underhållningsprodukter som Sweet Baby Inc arbetar med, köper du de såklart ej.
Svårare än så behöver det aldrig vara och lika illa som det är att kalla utvecklare för öknamn, skicka iväg hot via sociala medier eller spy ur sig hat över vad som sker i vissa utvalda spel, lika illa är det ju nu att samlad amerikansk media ger sig efter spelarna med vildsinta rop om toxisk hatkultur, regressiv idioti och kvinnohat. Vi borde tolerera mer. Se skillnaden i varandra som ett tecken på variation och bredd snarare än att lägga ännu mer tid på dessa gate-kontroverser.
Kumbaya My Lord... Kumbaya...