Det finns mängder med klyschor som brukar användas för att beskriva definierande ögonblick gällande underhållning. Om hur "ingenting blev sig likt" eller "hur allting förändrades" och så vidare. Det känns också lite som en klyscha att berätta att ett spel definierade och påverkade en stor del av ens liv. Men det gör ju det inte mindre sant plus att det går ganska mycket hand i hand med de där uttrycken ovan. För det är ju samtidigt så vi som skriver om Tv-spel ofta gör; skriver avhandlingar som i grunden bottnar sig i minnen lika mycket som själva spelet i sig. Med den tredje versionen av Gears of War var det inte svårt att dra sig till minnes en historia som nu då nästan sträcker sig över tjugo år.
2006 bodde jag i en liten etta. Om man vill minnas året lite enklare gällande spel så var 2006 året vi fick bland annat The Legend of Zelda: Twilight Princess, Dead Rising, Ōkami och så släppte Nintendo även Wii i slutet av året. Och så då; Gears of War. Tisdagen den 7 november. Jag arbetade på Gamestop vid den här tiden och när jag köpte mitt Xbox 360 så var de två första spelen som införskaffades Dead Rising samt Pro Evolution Soccer. Jag skaffade dock konsolen mycket för just det kommande actionspelet från Epic Games. På förhandstittar såg det otroligt häftigt ut. Lite sådär "next-gen"-aktigt. Det skulle dessutom gå att köra det i co-op på delad skärm så jag och min två år yngre lillebror längtade enormt mycket.
Ett av världens snyggaste spel när det begav sig. Som sedan putsades upp en gång och... en gång till.
Kampanjen i Gears of War skulle turligt nog visa sig vara helt fantastisk. Petter delade ut fullpott i sin recension och skrev; "Det färdiga spelet levererar på alla tänkbara punkter och överträffar allt jag hade väntat mig av Gears of War. Vad som återstår för dig nu är bara att snabbt som attan springa ned till närmaste spelbutik och inhandla ett eget exemplar. För detta är ett mästerverk du under inga som helst omständigheter får missa."
Detta drygt 16 år sedan innan denna gubbe anslöt till recensionen. Jag skrev om TV-spel och film på flertalet andra sidor vid den här tiden och det skulle ju visa sig att alla vägar till slut ledde hit. Vilket jag såklart är glad över.
Det var dock inte kampanjen som skulle komma att bli det viktigaste. För som med så många andra spel; när den är avklarad. Då är den ju det. Det var istället att klicka på "Versus" som öppnade en helt ny värld. För att ge lite tyngd och en förklaring åt detta måste vi backa bandet lite. Jag var nämligen aldrig särskilt mycket av en PC-spelare. Jag var definitivt heller ingen som körde särskilt mycket online. En dator har för mig alltid varit främst ett arbetsverktyg. Jag har velat skriva fantasy sedan jag var liten och det var oftast det som skedde när jag satt vid datorn. Jag skrev berättelser. Visst, jag provade lite online på det första Call of Duty och ännu tidigare än så brukade vi gå ett gäng till ett ställe i stan där det fanns datorer som man kunde spela på. Där betalade man en peng per timme så man kunde köra Red Alert mot varandra på sammanlänkade datorer. Ett slags tidigt ganska och primitivt internet-cafe, typ.
Matcher på den klassiska Gridlock kunde ofta vara de allra bästa.
Online var med andra ord verkligen ingenting jag var särskilt erfaren av. Därför var det lite som att upptäcka något helt nytt när jag tryckte mig in på versus-delen av Gears of War. Nästan helt oerfaren av hur sådant där fungerade. Men jag blev verkligen helt fast. Jag satt med det plastiga Xbox 360-headsetet som bara hade en öronsnäcka och snackade med allsköns människor runt om i världen. Jag tror det ligger i en låda härhemma med annan teknik från stenåldern. Vid flera tillfällen skedde det att jag gick och la mig för att sova, men inte kunde somna, så jag gick upp igen för att spela. Jag älskade varje sekund tillsammans med motorsågen och de rafflande kamperna med och mot andra. Det hade blivit som ett litet beroende. Jag var fortfarande en gamer som föredrog storslagna single-player upplevelser. Men jag började definitivt bli en som uppskattade online-spel mer och mer för varje dag.
Tiden gick. Gears of War fick ju flera uppföljare. Men ingenting blev någonsin lika roligt som den där perioden som jag hade med det första. Den magin gick liksom inte att återskapa. Eller det var åtminstone vad jag trodde.
Tre år efter att Gears of War släpptes packade jag en väska för att flytta till Norge. Även om jag fortfarande inte spelade särskilt mycket på PC så gjorde jag det definitivt online på konsolerna. I stort sett allt som hade multiplayer kördes med vänner. Det var mycket som var enormt roligt, men som sagt - ingenting var riktigt lika roligt som Gears of War en gång varit.
Det blev snyggare senare i serien. Men aldrig riktigt lika bra.
Åren gick. 2015 så hade jag bott i Norge i sju års tid. Gears of War: Ultimate Edition släpptes till Xbox One. Genom en spelgrupp på Facebook fick jag kontakt med en drös med andra svenskar som också skaffat spelet. Under de kommande veckorna spelade vi frekvent tillsammans. Vissa av personerna utvecklade jag en vänskap och kontakt med vid sidan av spelet. Det var betydligt enklare nu än för 9 år sedan att hålla kontakt med personer när boxen stängdes av. Vi kunde nu fråga när någon tänkte gå online, planera tider, säga att vi tog paus för mat men återvända. Som gäng kom vi att spela mycket annat också. Men just den nya versionen av Gears of War var liksom grunden till allt. Det var ju tack vare den som jag lärde känna de personerna och böev kompisar med vissa och pratade och var social även när motorsågarna för en stund tystnade. Även fast vi några år senare gled ifrån varandra så minns jag känslan i att vi samlades och hade skoj tillsammans.
Det fanns något alldeles fantastiskt i det där. Spänningen i spelet i sig. Samarbetet och nerven. Lyckan när ens favoritkarta äntligen dök upp. Hur en match blev till en till och "bara" en till. Hur eftermiddag blev till kväll och hur jag sedan när spelet slutade köras ibland tänkte att jag önskade att det kunde vara så igen. Man jagar ju ibland en känsla som varit. Speciellt om den var fantastisk. Som tur är skulle ju jag falla totalt för ett annat online-spel vid namn Rainbow Six: Siege och flera år senare ha ett helt nytt gäng att spela det med. Men det visste jag ju inte då.
Tack för alla minnen! Hoppas senaste utgåvan kan ge mig nya sådana.
Än idag kan jag blunda och se det rulla som en film framför mig. Komma ihåg ögonblick från enskilda matcher. Men allra mest så minns jag ju då känslan. Den är så påtaglig ibland. Och det beror ju givetvis på att det var så himla roligt och att spelet var så otroligt bra. Jag kommer förhoppningsvis aldrig glömma det där. Ibland kan jag se någon på min vänlista på Xbox och så sköljer alla dess minnen över mig.
Sedan gick det då ytterligare tio år. Då dyker Gears of War: Reloaded upp. Så, det var bara ladda ner det. När jag började skriva den här texten så satt jag samtidigt och skrev med några personer på Discord om att köra lite onlinematcher i det under de kommande dagarna. Så, nu är frågan om det tack vare vare Gears of War: Reloaded blir nya känslor att fylla på minnesbanken med.
En gång till, så att säga. Kommer min historia med denna spelserie, tack vare denna tredje utgåva, återupprepas? Ja, det återstår helt enkelt att se.