Give Me Now - Mina 5 mest efterlängtade (Marie)

(5) Mafia: The Old Country (2025)
Spelserien Mafia som dök upp redan 2002 fick min puls att gå upp, men det dröjde dock till den andra delen, Mafia II för att kärleken skulle bli komplett och slå ut i full blom. Resan till Empire Bay på tidigt 40-tal där vi fick klä oss i rollen som Vito Scaletta fick mig att själv vilja köpa en Thompson och rensa gatorna till ljudet av Chuck Berry och Ritchie Valens klädd i en skräddarsydd kritstrecksrandig kostym med en matchande fedora. Att säga att jag ser fram emot den fjärde delen av spelserien är därför en underdrift.

Mafia: The Old Country är en prequel till det första spelet och kommer denna gången utspela sig under tidigt 1900-tal på Sicilien och föra oss tillbaka till seriens rötter och staden San Celeste som vi senast besökte i Mafia II, om än lite väl raskt. Och med tanke på att vi blivit lovade samma realism och grymma historieberättande som de tidigare delarna kan jag knappt hålla mig. Tills dess får jag sleva i mig pasta sju dagar i veckan, lyssna på Pavarotti på repeat och hårdträna med Gudfadern-filmerna så jag kan bli den bästa mafioso som spelutvecklaren Hangar 13 har skådat.

(4) Gears of War: E-Day (2025)
Det första Gears of War som släpptes 2006 hade jag inte det minsta av intresse att spela. Efter att ha slängt ett getöga när maken spelade kunde jag konstatera att det där inte var något för mig. När jag sedan plötsligt fann mig sittande i soffan som player two med en handkontroll skakande i mina händer styrandes Dominic svor jag högt att jag blivit övertalad. När den T-Rex-liknande fienden plöjde igenom den första väggen och jagade lilla Majsan som skrek som en galning medans maken i lugn och ro befann sig på en annan våning letande efter dogtags slängde jag kontrollen tvärs över rummet och svor på att aldrig spela igen.

Men som ni förstår av denna placering på listan så höll jag aldrig det löftet utan Gears of War blev något jag än i dag håller extra kärt. Många fina spelminnen med ett spel som inte bara innehöll en satans härlig action utan en riktigt bra story. Jag trodde att jag sett det sista av Locusts men när det utannonserades att det skulle komma ett till spel, en prequel som ska utspelas 14 år före det första spelet så började det rycka av ha-begär i bröstet. Att få spela som Marcus Fenix och Dom Santiago ännu en gång innan de blir tyngda av de dödas börda står helt klart högt på listan och jag längtar så jag knappt står ut.

(3) Ghost of Yotei (2025)
Sedan jag spelade som samurajen Jin i Ghost of Tsushima har jag liksom inte kommit ifrån den saknad som infann sig sekunderna efter jag såg eftertexterna tyna bort framför mig. Och visst, man kunde tro att den saknaden skulle överge mig när jag fick recensera ett annat Samurajspel, nämligen Rise of the Ronin men allt det gjorde var att öppna såret ännu mer då det inte levde upp till den storhet som Ghost of Tsushima faktiskt var och är. Det var fruktansvärt vackert och stämningsfullt och än idag har jag inget att klaga på. Detta väcker dock höga förhoppningar på efterföljaren Ghost of Yotei som kanske blir svåra att leva upp till men som dock inte tar bort suget jag ändå känner.

En slags abstinens som bara måste botas och det genom att spela. Det hela ska ta oss 329 år fram efter allt som utspelade sig i Tsushima och vi ska få spela som en kvinnlig samuraj som heter Atsu i den del av Japan som då hette Ezo men som idag mer är känt som Hokkaido. Jag sitter lite som på nålar av spellust att få kasta mig in för att förfina mina skills som samuraj och uppleva det jag förväntar mig kommer bli ett sjukt snyggt spel om man tänker på hur grymt det första var. Ser fram emot att jaga rävar för att hitta altare, skriva Haiku och njuta av varma källor. Men framför allt ser jag fram emot att duellera under körsbärsträden i ren vacker Ang Lee-anda.

(2) Mass Effect 4 (2026)
När det utannonserades att Mass Effect 4 skulle komma försökte jag mig på att hjula av lycka. Så här i efterhand var det väl inte särskilt genomtänkt för en kvinna med två diskbråck men jag kände att glädjen även borde komma kroppsligt. Kanske skulle jag nöjt mig med en prutt för uppskattning. Min relation med Mass Effect började i en helt fel ordning då jag någonstans bestämt mig för länge sen att det inte var en spelserie för mig. Men som alla vet gillar vi kvinnor två saker, shoppa och tro att vi tjänat på det och en rea blev jag med Mass Effect Adromeda. Och hur kan då någon gilla Adromeda skriker ni säkert? Jo, man börjar med just det spelet utan att ha träffat på den bästa besättningen i världen och utan en massa bagage. Och då var det väldigt lätt att gilla och dyka ner i.

När jag sedan spelat ut det satt jag som en slags narkoman och darrade efter mer. Jag behövde mer rymdäventyr och budade hem trilogin på Tradera till min gamla X360 och där fattade jag vad alla gapat om. Sen köpte jag ju självklart spelen igen när de landade upphottade på Playstation 4. Sen dess har jag gått här med en saknad och en tomhet som är svår att beskriva. Och när det då blev publicerat att vi inom några år ska få återvända till galaxerna i fjärran har den där längtan blivit ännu större. Sen att vi vet exakt noll om det kommande spelet gör inget för att dämpa den. Allt vi har är några få bilder, en väldigt kort trailer och att BioWare sagt att det kommer vara en singleplayerlir och att vi kommer stöta på karaktärer vi sett förut. För visst måste det vara Liara på en av bilderna? Hur som så kan detta spelet inte komma fort nog, men jag har en känsla att det kommer dröja tills nästa konsolgeneration.

(1) Grand Theft Auto VI (Hösten 2025)
Det är ingen hemlighet att jag listar Grand Theft Auto V som ett av de bästa spelen. Jag har kört om det till förbannelse och slås varje gång hur perfekt spelet och dess karaktärer faktiskt är. Konstigt vore det då om jag inte längtade ihjäl mig på dess uppföljare. Det känns som om det är så nära nu att jag nästan kan känna doften av Vice Citys sandstränder och träskmarker. Jag känner mig liksom redo att leva som Crockett och Tubbs gjorde med snabba snygga bilar och ännu snabbare båtar i härlig neonskimmer. Det är ju trots allt 11 år sedan GTA V släpptes och det är nu god tid att bekanta oss med de nya antihjältarna som vi ska göra mayhem med, Lucia och Jason. Trailern fick mig nästan att trilla baklänges och jag bara vet att detta kommer bli så satans bra. Kom igen nu Rock Star, jag förgås här!

Vilka är dina fem mest efterlängtade spel?