Give Me Now - Mina 5 mest efterlängtade (Oscar)

(5) Light No Fire (2025, förhoppningsvis)
Ptja, det finns förmodligen en hel del man kan säga om Hello Games och deras VD Sean Murray. Med löftet om guld och gröna (procedurgenererade) skogar släppte Hello Games No Man's Sky till skyhöga förväntningar. Och det floppade totalt. Vad som var utlovat saknades i princip helt, men efter att introducerat flertalet fantastiska uppdateringar och gjort sitt yttersta för att ställa fiaskot till rätta är jag inte ensam om att anse att spelet just nu är otroligt bra. Med deras nya spel Light No Fire så utlovas överlevnad och basbyggande, något som kanske inte är nytt men ack så fint det ser ut. Intressanta mekaniker för att bygga och i en miljö som lockar. Jag har höga förhoppningar och tror att Hello Games har lärt sig både ett och annat genom No Man's Skys resa från botten till toppen. Jag hoppas att jag har rätt.

(4) Civilization VII (11 februari 2025)
Det är naturligtvis med skräckblandad förtjusning som man ser fram emot ett spel som får själva tiden att verka böjbar. Ett drag till-syndromet är en åkomma som bör tas på fullt allvar och har drabbat mången Civilization-spelare sedan den första upplagan såg dagens ljus år 1991. Timmarna blir omöjliga att räkna eller uppskatta, världen bortom skärmen tycks diffus och lång borta. Vänner och bekanta är ett minne blott. Med den nya justeringen som innebär att det endast är tre tidsåldrar som man spelar sig igenom, med nya civilisationer att styra under varje tidsålder så erbjuder Civilization VII nya, ångestladdade val att bemästra. Jag längtar.

(3) Tales of the Shire (25 mars 2025)
Tolkienvurmare, unite! Även om Tolkiens IP, i mitt tycke, har urvattnats dramatiskt så kommer jag nog aldrig sluta hoppas när någonting inom hans universum lanseras. Tales of the Shire är farmingsimuleringsspelet som tar plats just i The Shire, och många är vi som någon gång har drömt om att bo i den där idyllen för att leva lyckligt i resten av våra dagar. Som Stardew Valley-fanatiker och Tolkienfantast så är det här på pappret ett spel som borde vara högst upp på min lista, men vad jag har sett hitintills av spelet och grafiken så vet jag tyvärr inte om jag kommer bli så värst frälst, men hoppet är det sista som överger mig. Får jag bara en promille av känslan av att leva ett bekymmerslöst litet liv i ett av de där hobbit-hålen kommer det vara värt det.

(2) Like a Dragon: Pirate Yakuza (21 februari 2025)
Min ständiga och oavkortade längtan efter att få rollspela som pirat kommer förmodligen aldrig att sina. Varför det är så har jag inte riktigt kunnat identifiera ännu, men när den magiska följetången Yakuza utannonserade att det nya spelet i dess långa spelserie skulle utspela sig på Hawaii där du tar på dig rollen som pirat (kapten!) nästan tjöt jag av glädje. Trailern ger mig rysningar, och att få styra skeppet mot bortglömda skatter och äntra fiendeskepp kommer förhoppningsvis vara en pojkdröm som går i uppfyllelse. Yakuza-spelen i sig och vad de tar med sig till bordet får sägas vara relativt unikt, och dess stundtals riktigt märkliga humor och otroliga minispel har gjort spelserien ikonisk. Att de utvecklar livet på Hawaii i denna riktning känns som ett smart drag och det ska bli riktigt kul att få hoppa in i det igen.

(1) South of Midnight (2025)
Trots allt som pågår i det där landet, och trots att min kärlek för detsamma gradvis har försvunnit, kommer jag aldrig att sluta romantisera den amerikanska södern. Banjos, träsk och hus med verandor. Stora gluggar mellan tänderna. Telefonledningar överallt. Musiken, mystiken och hembränt i glasflaskor. Det är helt enkelt ett skimmer över "The deep south" som jag automatiskt dras till, det bara är så. Lägg så till en cool grafisk riktning med stop motion, gotiska inslag och stora träskmonster, så får du South of Midnight. Spelet känns unikt, och det lilla vi har fått se av gameplay ser riktigt, riktigt lovande ut. De små glimtarna av röstskådespeleriet vi får känns också lovande. Detta är ett spel jag genuint längtar till, och det går kanske inte heller att sticka under stolen med att det känns trevligt att få längta till ett Xbox-exklusivt spel. Att få sätta ett sånt spel som nummer ett är, precis som att få träffa systrarna Kallur, en chans man bara får en gång i livet, typ.

Avslutningsvis vill jag så klart försvara mig. Varför är inte GTA VI med på listan? Har jag tappat det totalt? Nja. Jag har spelat samtliga spel (möjligen att min GTA-karriär tog fart på riktigt först med GTA 2) och jag älskar dem. GTA V har jag klarat både en och fyra gånger. Men, vi vet ju vad vi får. Eller? Det kommer så klart inte att gå att hålla fingrarna borta och det är ett sådant spel man drar igång samma dag det släpps, men är det verkligen något nytt? Något som kommer skilja det dramatiskt från femman mer än att det kräver ungefär 800 gånger mer prestanda och är galet snyggt? Kommer jag spela det? Absolut. Längtar jag? Nja.