Vi skriver ju recensioner på så gott som alla spel som når butikshyllorna. Det har vi ju faktiskt gjort sedan september 2002. Text är roligt, och tränar hjärnan lite samtidigt som du som läser, får ta del av god komik eller/och informativa köpråd (eller varningar). Men ibland vill man inte läsa, utan kika på en video istället. Höra två danskar prata engelska, om ett spel som man är intresserad av att införskaffa. Och då är ju våra videorecensioner via Gamereactor TV en bra grej. I den senaste av dem delar vi ut betyg på nysläppta Detroit: Become Human.
<strong>Missa inte heller Gamereactor Sveriges stora recension: Klicka här!
"En bit ifrån storstadsmullret, i ett ruffigt villaområde knegar Cara som hembiträde för en oftast dretfull förortsfarsa. Hans dagsberusning toppad av en gottepåse med droger får humöret att svänga kraftigt - något han väljer att ta ut på sin dotter med knutna nävar. Du har med största säkerhet sett sekvensen när den visades upp på Paris Games Week förra året, och jag kan säga att den är desto mer intensiv att uppleva när jag är i kontroll över situationen. Eller ja... Åtminstone ansvarig för den. Jag stressar nämligen upp mig något ofantligt och får inte fram i mitt huvud om det är viktigast att mosa in hela ansiktet på gubbjäveln eller bara fly därifrån. För vad blir konsekvenserna för Cara? Hon som precis revolutionerat sitt medvetande med riktiga känslor. Hur ser framtiden ut om farsans liv står på hennes samvete och vilka oförutsedda händelser kan ta vid i stridens hetta om jag skulle försöka döda honom?
Frågorna, samvetskvalen, rädslan för vilket hål Quantic Dreams ska dränka mig i fullständigt haglar, samtidigt som jag i retrospektiv ser hur jag själv i det verkliga livet hade valt att agera i hjärtskärande situationer. Det är högst teoretiskt förstås, men någonstans en insikt om hur jag ställer mig till moraliska dilemman, och framförallt vad jag hade gjort under rejäl stress. För många gånger får jag inte någon längre betänketid på mig för att grubbla och väga det ena alternativet mot det andra. Istället dyker svarsalternativen upp med en smäll, hand i hand med en rasande tidmätare. Där sitter jag sedan som en förnedrad analfabet och ser hur mitt val skapar hjärtskärande konsekvenser för karaktärer jag genuint bryr mig om. Jag dödade dem. Om det bara gick att spola tillbaka tiden hade jag kunnat ställa allt till rätta igen..."