Petter Hegevall: Star Wars Battlefront
Jag hade ärligt talat rätt låga förväntningar på Battlefront innan mässan drog igång. Dice har med Mirror's Edge och Battlefield 4 gjort mig besviken i omgångar och jag var aldrig sådär superförtjust i de tidigare Battlefront-titlarna. Det räckte dock med ett par ynka minuter på Hoth för att jag skulle ändra åsikt och börja flåsa häftigt. Omfånget, grafiken, designen, atmosfären, musiken, explosionerna, tempot, ljudet... Jag satt som förstenad och anser att detta är mässans hetaste spel - alla kategorier. Jag vill spela det, nu!
Carl Hernborg: Unravel
När Martin Sahlin äntrade scenen under EA:s presskonferens under måndagsnatten visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig. Skakandes som närmsta asplöv och med ett fantastiskt darr på rösten jobbade han sig igenom sin introduktion på bästa möjliga vis, utan några direkt märkvärda reaktioner från min sida. Men sen hände något. Asplövsskakandet upphörde och gameplay från den lilla Umeå-studions allra senaste ädelsten dundrade istället upp på storbildsskärmarna, och det gick inte många sekunder till spillo innan min förälskelse var ett faktum. Designen, tekniken och grafiken kan vara bland det bästa och mest inbjudande jag någonsin sett i en indietitel. Något som får mig att vilja åka upp till Umeå omgående och bryta mig in på Coldwoods kontor och knycka en kopia. Efter att jag givetvis delat ut 14 stycken björnkramar till människorna bakom min senaste kärlek. Det här kan, och kommer bli precis hur bra och mysigt som helst.
Fredrik Säfström: Shenmue 3
Jag älskade de två första Shenmue-spelen när de begav sig till Sega Dreamcast. Sedan den andra delen spelades igenom för fjorton år sedan har jag längtat något kopiöst efter en tredje och avslutande del i serien. Något som aldrig verkade komma tack vare Segas oerhört tråkiga konkurs. De senaste åren har jag försökt vara någorlunda realistisk genom att fatta att spelet aldrig kommer att släppas. Sedan hände det som skakade om en hel spelvärld och som förmodligen måste ses som en av de största överraskningarna någonsin. Shenmue 3 bekräftades och jag fullkomligt skrek av glädje och hoppade rena glädjeskutt framför datorn. Jag är fortfarande i extas och har därför inte hunnit fantisera om hur jag skulle vilja att en avslutande del ska se ut. För egen del räcker det med att jag vet att spelet kommer att komma samt att serien äntligen får ett slut - och att Lan Di får smaka pisk över det som han gjorde med Hazukis far, för sisådär 14 år sedan. Shenmue 3 gjorde årets E3 till den bästa genom tiderna och jag har fortfarande inte fattat att min högsta önskan precis har gått i uppfyllelse.
Aldin Sadikovic: Firewatch
Låt mig bryta ner det hela i dess beståndsdelar. Utvecklaren, Campo Santo, består av folk som bland annat jobbat för Telltale Games, 2K Marin, Double Fine och Lionhead. Sen har vi ingen mindre än konstnären Olly Moss, som agerar som den visuella hjärnan bakom spelets förbluffande stil. Sist men inte minst har vi Rick Sommer, skådespelaren som gestaltar Harry Crane i Mad Men, som lånat ut sin röst till huvudpersonen Henry. När man vet allt detta och när man ser stillbilder (men även rörliga sådana) på Firewatch, hur kan man inte tycka att detta är ett otroligt hett spel? Allt jag hittills sett av Firewatch imponerar. Dialogerna, spänningen, narrativet, miljöerna, valmöjligheterna, utforskandet... ja, allt. Sen har vi det mest uppseendeväckande av allt: Grafiken. Firewatch är verkligen förbluffande vackert. E3 bjöd på flera intressanta titlar i år, men inget som är lika inbjudande som Firewatch.
Cecilia Fjällström: Fallout 4
Efter den första nattens presskonferenser var det Fallout 4 som lade sig på förstaplatsen av favoriter, och där ligger det nu stabilt kvar efter att den sista natten flugit förbi. Det har snackats en del tidigare om att grafiken skulle vara bristfällig och jag måste erkänna att det gnagde lite på mig med, men efter E3 tror jag verkligen inte att vi behöver vara oroliga längre. När de visade upp ett krigshärjat Boston flög alla tvivel ut genom fönstret. Med de otroligt vackra färger och den underbart detaljerade spelvärlden som visades upp är jag nu säker på att denna spelhöst kommer att bli fantastisk. Det Sims 4-liknande karaktärsskapandet och möjligheten att få bygga upp sin egen bas är glada nyheter och skapar verkligen möjligheter att sätta prägel på sitt spel. Det märks att ordet frihet har funnits bakom skapandet av Fallout 4, jag ser mycket fram emot att få beträda denna värld och göra den till min.
Oliver Thulin: Halo 5: Guardians
Stoppa pressarna, Oliver tycker Halo är hetast på E3. Verkligen oförutsägbart". Lugn. Årets E3 var helt proppat av vulkanheta spel och hade jag inte begränsats till att prata om bara ett hade jag kunnat hålla på i evigheter. Och jag medger till och med att presentationen av Halo 5-kampanjen inte var så spännande som jag hade hoppats på. Men så här är det när allt kommer till kritan - om jag hade haft samtliga av spelen från E3 på mitt bord nu hade Halo 5: Guardians varit det första att bli uppstartat. Sedan betan slutade har jag haft abstinens, så mycket tyckte jag om det. Och även om kampanj-demon de visade inte gjorde ett enormt intryck så har det vi fått se av det nya läget Warzone fått mig att fnittra som ett barn. Att slänga in 24 spelare på enorma banor proppade med fordon, datorstyrda fiender och bossar samt baser att ta över och kontrollera känns som det perfekta steget framåt för serien. Det här är nästa generations Halo-multiplayer och för mig finns det inget hetare i världen just nu.
Jonas Mäki: Horizon: Zero Dawn
Redan tanken på att Guerrilla bytt genre till rollspel och värvat toppnamn från Bioware och CD Projekt Red gör att det börjar vattnas i munnen. Det har ju redan på pappret potentialen att kunna bli det snyggaste rollspelet någonsin. Men det stannar inte där, utan Guerrilla levererar precis den typ av postapokalyptiska världar jag verkligen gillar mest av allt, till synes actionfyllt gameplay, en originell huvudperson och direkt sanslöst feta strider. Allt förpackat i enastående vacker grafik, både designmässigt och tekniskt sett. Som ett sött och illrött körsbär på toppen finns sedan robotdinosaurier med. Jag kan omöjligen begära mer av ett rollspel än detta och Horizon: Zero Dawn har åtminstone på förhand att bli ett riktigt drömspel för min egen del.
Jerry Fogselius: The Last Guardian
Ända sedan det utannonserades 2009 har The Last Guardian varit mitt mest efterlängtade spel, och hypen blev inte mindre efter att Sony visade upp äventyret på nytt under deras E3-konferens i år. Medan många tycker att det ser spelmekaniskt trist och allmänt innehållslöst ut, anser jag tvärtom att det är just den avskalade spelbarheten och det fullt ut visuella berättandet som är det mest lockande med The Last Guardian. I en spelvärld där det råder inflation på högoktaniska shooters och hiskeligt många saker att hålla reda på i såväl action- som äventyrsspel, känns det befriande att Fumito Ueda vågar skapa den raka motsatsen -även om försäljningssiffrorna givetvis aldrig kommer att slå några rekord. Du spelar en pojke och ditt mål är att lösa templets pussel tillsammans med råttkattfågeln, inget annat. Ingen HUD, inga sidouppdrag. Bara du och din fyrfota följeslagare, i ett äventyr som ser ut att bli precis lika stämningsfullt som Team Icos tidigare titlar.
Calle Brännström: South Park The Fractured But Whole
Varken The Last Guardian, Shenmue 3 eller Final Fantasy VII-remake kom i närheten av samma glädjerus som South Park The Fractured But Whole ingjöt i mig. Jag tokälskade föregångaren The Stick of Truth och håller det som ett av fjolårets absolut roligaste lir. Med stark betoning på roligaste. Humor är en ständig bristvara i spel (något jag nästan dagligen tjatar om för mer eller mindre intresserade åhörare). Jag ser därför extremt mycket fram emot att se vilka galenskaper Matt Stone och Trey Parker kokar ihop i uppföljaren. Egentligen behöver utvecklarna inte ens göra om särskilt mycket i vare sig spelmekanik eller upplägg; det räcker gott med att balansera utmaningen (som var alldeles för svajig i föregångaren) för att jag ska vara nöjd. Viktigaste är att lägga fokus på ett starkt manus.
Jonathan Björklund: Cuphead
Jag dör lite inombords varje gång jag ser något från Cuphead. Sötdöden alltså. Den sjukligt bedårande indietiteln kunde lika gärna ha varit en hundvalp eller kattunge i mina tårfyllda ögon, för när den där tecknade designen alá 30-tal dyker upp på skärmen så vill jag hålla spelet i min famn för att sedan krama och älska det som om det inte fanns någon morgondag. Men design är så klart inte allt och utöver den ljuvliga presentationen så ser Cuphead ut att vara ett sjuhelsikes ösigt actionspel i samma anda som retroälsklingarna i Contra-serien. Dessutom, i och med den nya E3-trailern, känns det som att utvecklarna Studio MDHR träffat exakt rätt noter gällande genren med innovativa bossar och fiender, festliga banor samt ett hejdlöst tempo med en massa pang-pang både högt och lågt. Det behöver ju trots allt inte vara invecklat för att vara fenomenalt rolig och det känns härligt nog som MDHR greppat just den uråldriga sanningen. 2016 kommer därför bli koppens år. Vänta du bara.
Mathias Holmberg: Gears of War 4
Jag hade inte förväntat mig att få se så mycket som en liten skymt av Gears of War 4 under årets mässa vilket gjorde den köttiga gameplay-trailern till en otroligt trevlig överraskning. Som det verkar har Locust bytts ut mot en ny fiende, Marcus mot en ny huvudperson och co op-delen ser mer följsam och intressant ut än någonsin tidigare. Det var mörkt, hårt, lortigt och våldsamt och det är det hetaste spelet under årets mässa - enligt mig.
Simon Eriksson Uncharted 4: A Thief's End
Det enda som jag inte varit jätteimponerad av i föregångarna är de många (och långa) eldstriderna. De har varit fjösiga och i all ärlighet aldrig särskilt roliga, trots högtravande ambitioner. Visst var Uncharted 3 bättre i detta avseende, det erkänner jag, men samtidigt spelets svagaste del. Jag förstår att denna typ av action kommer att vara en stor del även denna gång och är då glatt positiv till hur mycket roligare striderna ser ut att vara. Under den nära tio minuter långa E3-visningen gillade jag hur tyngden i vapnen biffats upp, liksom det betydligt fylligare ljudet som var sanslöst välkommet. Störst intryck på mig gjorde dock de förstörbara objekten, där träväggar och lådor bryts ned när Drake trycker ansikten och kastar kroppar. Uncharted ser mer än någonsin ut som en interaktiv film och suget efter mer har vuxit lavinartat för egen del. Om nu bara Naughty Dog tänker avslöja att det färdiga spelet erbjuder mer tid till utforskande och pusselsekvenser än tidigare delar kommer jag att skaka av upphetsning.
Vilket spel anser du är hetast på E3 2015?