Svenska
Gamereactor
artiklar

Jag vägrar: Strategispel

Alla snubblar vi någon gång över en genre som vi inte känner oss det minsta bekväma i. Vissa tycker inte om Actionspel, andra kan inte föredra plattformsspel. Marie visar oss här sin Akilleshäl, massiva strategispel som hon rent av är allergisk emot...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Alla har vi olika talanger i livet. Min första talang var helt enkelt att försvinna och smeknamnet Bölden var liksom där för att stanna, för det var trots allt det jag var för mina föräldrar och mina syskon. En trotsig böld som klämde rejält mellan skinkorna på dom stackarna och som ställde till oreda. Jag var en Houdini i litet format och trots att mina försvinnanden aldrig var ackompanjerade med rök eller en assistent i minimal Lycra-outfit så lyckades jag alltid lämna min publik lika överraskad. Tadaa! Få barn kan skryta om föräldrar som skrapat ihop ett eget medborgargarde till skallgångskedjor på grannar och annat löst folk några gånger i månaden, men det kan jag, Majsan.

Jag vägrar: Strategispel
Hade Majsan suttit bakom spakarna så hade dessa stackarna inte överlevt sin fyra års dag.

Det var inte så att jag likt Huckleberry Finn packade en rutig sjal med förnödenheter och knöt runt en pinne och gav mig i väg i solnedgången för att jag inte trivdes hemma, jag råkade bara ha väldigt många myror i rumpan och en stor äventyrslust som bara kunde kvävas på lekplatserna som inte låg runt vårat villakvarter. Som vuxen försvann min talang och jag har mer förvandlats till en loj kastrerad innekatt som trivs bra där hon är, lekplatserna är inte lika intressanta längre då jag trots allt har alla roliga leksaker man kan behöva hemma. Jag har utvecklat ett lokalsinne som en pormask, alltså den täcker ungefär ytan av min egen näsa och det är tyvärr inte mycket att skryta med. Jag kan däremot kan skryta med att höger och vänster inte kommer naturligt för mig om jag inte likt en idiot gör en skriv-rörelse med min skrivarhand och då vet jag snabbt vilket håll som är höger för jag är trots allt högerhänt.

Jag vägrar: Strategispel
Allt jag ser framför mig är en hel stad som kommer brinna för att jag inte kan höger och vänster.
Detta är en annons:

I spel där någon skriker att jag ska akta min vänster styr jag alltid åt fel håll, huvudet mitt förlorar lite av förmågan att tänka skarpt under stress i typ en stridssituation. Och det är nu jag långsökt kommer in på just Strategispel. Det är en spelgenre jag aldrig kommer spela. Aldrig. Varför? Samma orsak att jag inte spelar banjo på fritiden med mina korta lätt korviga fingrar. För att jag vet att jag inte har någon som helst talang för det. Min talang var ju att försvinna och inte automatiskt veta vad som är höger eller vänster. I spel har jag två taktiker, två. Strategi nummer ett är att springa från faran och sedan sakta smyga tillbaka som en fegis och döda fienderna i ryggen eller nej, låt oss ändra det. Jag kommer inte tillbaka. Jag bara rusar iväg. Strategi nummer två är att sitta och gömma mig bakom ett skydd och skjuta fienderna en och en. Spelar ingen roll hur länge jag behöver sitta och häcka bakom lådan, det kan till och med bli så att jag börjar värpa ägg.

Jag vägrar: Strategispel
Kan jag inte sitta och gömma mig bakom en låda så är det inget spel för mig.

Men här tar vi inga onödiga risker. Min gamla partner var tvärtom och sprang rätt in i kulregnet ständigt så att jag i alla spel alltid fick trophys med namn som "Best Nurse" eller nån sån skit för att jag var tvungen att släpa hans tanklösa lekamen till säkerhet. Så nu är de det säkra korten som spelas. Taktfullt. Eller, ja fegt. Men strategi? Nej, inte det minsta. Hade jag varit en kapten under första världskriget hade jag nog stått på någon kulle och skrikit "Ruuuun Forest!" som taktik. Jag tror att för att kunna uppskatta strategispel så måste man även gilla schack i grunden. Och visst, jag gillar schack men jag förstår absolut ingenting vad jag sysslar med. Jo, jag vet grunderna och hur pjäserna får gå men jag har typ ingen aning om vad mina drag gör och vad som komma skall och jag skulle antagligen förlora om jag så spelade emot en schimpans. Någon gång har jag kommit över nått sånt där spel där man ska sätta ut trupper och barriärer men det slutar alltid i ond bråd död för mig och min lilla koloni.

Jag vägrar: Strategispel
De hemska Borgiatornen som blev min baneman, om och om igen.
Detta är en annons:

Så det har liksom blivit att jag hållit mig borta från den typen av spel för jag tycker precis som alla andra inte om att förlora. Eller dö om och om igen. Så istället har jag kört det jag är bra på. Och eftersom Lill-Houdini nu blivit stor så har jag kört en hel del spel som min talang att försvinna kommit till nytta, nämligen Assassins Creed. Och de har ju blivit rätt många spel genom åren som Ubisoft pressat ur sig. Men helt plötsligt när jag gick runt och försvann och lönnmördade folk i största allmänhet i en av alla deras spel, skötte mitt egna så att säga hände något. Ett fort jag innan tagit över genom att döda nån snubbe kallsinnigt och sedan klättrat upp och luntat i ett torn blev plötsligt utsatt för ett kuppförsök likt Grand Theft Auto San Andreas när du fick larm om att ditt hood var under attack. Och som den mästarassassin jag var darrade jag inte det minsta i byxan, inte en kolarand så långt ögat nådde för jag visste att jag skulle göra skivad salami av dom alla om jag så band en hand bakom ryggen och satte på mig en ögonbindel. Men plötsligt frös bilden och min gubbe gick inte att röra.

Jag vägrar: Strategispel
Så här ska man se ut om man ska vara duktig på strategispel. Hög panna och dåligt hårfäste tror jag. Jag har för mycket hår för dessa spel.

Jag fann mig själv sittande med en massa bågskyttar och pistolviftare och en och annan mur som jag plötsligt skulle placera ut på bästa sätt. Intvingad i ett förhatligt strategi-minispel i spelet. Bästa sätt för Majsan var att tömma bågskyttarna med en gång, där efter pistolmännen och så slängde jag fram en mur där och en annan mur där. Resultatet kom snabbt. Mitt fort föll och allt började om igen. Jag började med pistoljärerna först denna gång, bågskyttarna sen och så murarna. Jag fick även denna gång finna mig i att göra om för min strategi stank rumpa tydligen. Jag vet inte hur många gånger jag gjorde den där skiten men tillslut satt jag likt en jättebebis och skrek till TV:n att "Ni kan ta skiten, jag vill inte ha erat dammiga äckliga fort ändå!" Tyvärr lyssnade de inte på mig och uppdraget startade om för vad som kändes 100:e gången. Rätt som det var lyckades jag. Hur jag lyckades vet jag inte för taktiken var den samma. Kanske tröttnade soldaterna i spelet på att springa samma gata upp och ner om och om igen, vad vet jag. Vad jag däremot vet är att jag efter det aldrig kommit i närheten av något som ens doftat lite av strategi. Tänkte skriva att tänka inte var något för mig, men så är det ju inte. Jag är bara ingen strateg.

Jag vägrar: Strategispel
Detta gör mig lika förvirrad som ett schackbräde

Jag är fotfolk, jag är hon med AK-5:an på axeln och pickadollerna på höfterna. Jag är hon som sitter bakom lådan och väntar på att en fiende ska visa sig så jag kan skjuta skallen av honom. Jag är hon som värper äggen där hon sitter och häckar. Jag är hon som likt en blodhund sniffar efter loot som en galning trots att hon redan äger mer vapen än hon någonsin kommer kunna använda. Jag gillar spel med action, där det går undan. Jag spelar ju för att slippa tänka så mycket. För att komma bort från vardagens stress och bara pusta ut. För att ha roligt. Planeringstid har jag tillräckligt med på jobbet, så jag lämnar strategispelen till någon annan. Någon som är duktig på det. Det är bara att inse att smaken är som baken, den är delad och vi är alla ämnade för olika storheter. Min är att skjuta huvudet av en och annan zombie. Springa som en galning vid varje bossfight runt, runt tills jag blir yr i huvudet. Lösa svåra pussel med Nathan Drake och njuta av livet i sadeln med Arthur Morgan. Stjäla bilar och köra över blåhåriga gamla tanter med Trevor Phillips. Sprätta upp waterhags från buken upp med Geralt of Rivia och flyga på stora metallbestar med Aloy.

Har du en genre som du inte spelar och varför?



Loading next content