Killzone - på besök hos utvecklarna

Amsterdam är en riktig storstadsdjungel. Det känns inte som ett alldeles vansinnigt språng ut i fantasins land när man besöker den framtid som Amsterdambaserade utvecklaren Guerrilla målar upp i sitt kommande spel Killzone. Amsterdam är vackert, här blandas gamla byggnader med massiva moderna glasspektakel. Vattnet dominerar stadsbilden och byggnaderna smälter nästan samman med vattnet. En imponerande syn. Tyvärr finns det ingen tid att närmare uppleva Amsterdams skönhet och människorna som bor där. Gamereactor är på plats för att besöka utvecklarkometen Guerrilla, som på bara några månader gått från att vara totalt okända till att vara ett populärt samtalsämne bland spelfolket. Naturligtvis beror detta på deras stora projekt Killzone, som först kallades Kin och som redan långt innan några bilder eller någon information dök upp, omnämndes som Sonys motsvarighet till Microsofts och Bungies Halo. Bara ett fåtal journalister har fått pröva på det, och vi tillhör den utvalda skaran.

Killzone utspelas i en nära framtid där krig bryter ut mellan de goda ISA-kämparna och en militäristisk rörelse som kallas Helghast. Mänskligheten utforskar och koloniserar planeter, men har precis som tidigare svårt att hålla ihop och leva i fred. Trots det futuristiska temat bygger spelet på hur krig utkämpas nuförtiden. Inga laservapen eller osynlighetsdräkter. Namnet Killzone syftar på en militär term som avser ett område där fienden är inringad och ska gå sin död till mötes. Killzone är inte Guerrillas första spel. De senaste fyra åren har man arbetat på inte mindre än tre speltitlar: Call of the Dragonfly, Knights och Core. Tre spel som skiljer sig mycket sinsemellan. De två förstnämnda såg lovande ut men fick inte se dagens ljus. Core omarbetades och bytte namn till Kin, via Project Kin och har i Killzone äntligen fått sin fasta form som en exklusiv förstapersonsskjutare till Playstation 2.

Det har gått framåt för Killzone. På det senaste året har det hänt massor och vid vårt besök menar Martin de Ronde att omkring halva spelet är färdigt. Han säger också att vi får se en senare version och mer innehåll från spelet än den engelska tidningen Edge, som offentliggjorde spelet med en världsexklusiv artikel i september. Efter mycket prat dämpas äntligen belysningen och vi sitter på stolskanten och väntar spänt på visningen av spelet. En förväntansfull stämning lägger sig över rummet och allas blickar riktas mot projektorduken. Redan under introfilmen står det klart att Guerrilla siktar på en spelupplevelse som liknar den i Bungies redan klassiska Halo, även om ingen nämner Halo under hela vårt besök. Spelets menyskärm tornar upp till tonerna av pampig orkestermusik som dånar genom högtalarna. Designen ter sig genomtänkt och minimalistisk. Martin de Ronde klickar sig vidare till nästa meny och väljer att spela med allroundkaraktären Templar. Dags att bege sig ut i Killzones skoningslösa värld.

Efter en snabb genomgång av kontrollerna, som inte skiljer sig nämnvärt från normen bland dagens konsolskjutare, färdas vi först genom stålgrå korridorer. Efter ett litet tag stöter vi på en grupp Helghastsoldater, som med sina gasmasker och lysande orangea ögon är den huvudsakliga fienden i spelet. Ett första möte som slutar i veritabelt kulregn, ett kaos av sargade kroppar och känslan av att befinna sig mitt i en krigszon. Den känslan växer när vi träder in i vad utvecklarna kallar spelets första "memorable moment". Här blir likheterna med Halo tydliga, då dessa stämningsbyggande sekvenser har samma cinematiska och storslagna känsla.

Mycket av spelets känsla och atmosfär kommer sig av den säregna grafiska stilen. Färgskalan är begränsat till grått och brunt samt ett grönaktigt skimmer och det är ytterst sällan som solens strålar letar sig ner eller för delen man ser böljande grönt gräs. Bakom designen ligger Roy Postma, Guerrillas ledande grafiker. Han har hyllor fyllda med böcker om första och andra världskriget och det är härifrån han hämtat inspirationen till spelet. De tyska soldaternas uniformer, bland annat några skapade av Jonas Mäkis favoritkläddesigner Hugo Boss, har legat till grund för designen av spelets soldater. Han har kombinerat första världskrigets gasmasker och de långa styva SS-uniformerna från andra världskriget för att hitta stilen för Killzone. En reflektion är att likheten med Mamoru Oshiis Human Wolves från animefilmen Jin-Roh är slående, men Postma menar att de förmodligen skapats med samma inspirationskällor, för han kände inte till filmen.

Efter Postma pratar vi med Nasier Abdoel som beskriver hur designen överförts från skisser till spelet. Han berättar också hur det kommer sig att skärmdumparna från Killzone ser så inbjudande ut. Spelet använder sig av en nedskalning av detaljer som gör att objekt som är en bit bort får sina detaljer avskalade, medan soldater man ser på nära håll framträder oerhört detaljerat. Med tanke på att spelet bara kommer till Playstation 2 imponerar det visuella verkligen, men självklart är det också en fördel för Guerrilla att de kan koncentrera sig på att klämma ut alla resurser ur Playstation 2 utan att bekymra sig om några andra format.
Men det visuella allena kan aldrig rädda ett spel som inte bjuder på något vettigt innehåll. Hur många gånger har inte lovande skärmdumpar och filmer förbytts i en riktigt dålig spelupplevelse när man väl fått sätta händerna på handkontrollen? På den punkten verkar dock Killzone ha täckning. Martin Chapel och Remco Straatman visar upp varje actionspels viktigaste kärna, den artificiella intelligensen. De guidar oss igenom några scenarion med bara ett fåtal förutbestämda sekvenser. De visar hur olika tillvägagångssätt från den soldat du styr påverkar
de andra gruppmedlemmarnas beteende. En imponerande syn.

Även om Killzone är en taktisk gruppbaserad skjutare finns det inte någon planläggning inför uppdragen som i Rainbow Six. Därför är det extra viktigt att dynamiken i den artificiella intelligensen gör det möjligt att uppleva ett fritt äventyr, som inte är alltför styrt och inriktat på att röra sig på en linje mellan punkt A och B. Av det som vi såg och fick förmånen att testa är AI:n aldrig till besvär. Om dina kamrater hamnar i trubbel och blir skadade drar de sig automatiskt tillbaka. Även om spelet inte direkt är någon simulator gör känslan i vapnen och rekylen att det inte lönar sig att röja sig fram. Väljer du spelets infiltrationsskickliga men sårbara karaktär Luger blir detta ännu mer tydligt. Du måste verkligen anpassa din spelstil efter vilken karaktär du väljer, annars lär du få bita i gräset närmast omedelbart. Tyvärr fick vi bara testa på två av spelets fyra spelbara karaktärer, Luger och Templar, men utifrån dessa var det tydligt att skillnaderna var enorma. Medan Templar kunde kasta sig in i eldstrider med en drös soldater, passar Luger bättre för att smyga sig på fienden och skära halsen av dem.

Det är inte svårt att förstå varför Sony satsar så hårt på Killzone när man sett och testat spelet. Detta trots att utvecklaren Guerrilla inte levererat något färdigt spel till marknaden, men de självsäkra holländarna har redan nu ett mycket kompetent spel i produktion utifrån vad vi sett och spelat. Om resten av arbetet fortlöper utan bekymmer och man håller vad man lovat när det gäller onlinespel, återspelningsvärde med fyra karaktärer och en episk berättelse kan Killzone mycket väl förändra hur vi ser på Playstation 2 och dess kapacitet. Men ännu återstår minst ett års arbete för den holländska studion innan vi får se det slutliga resultatet och hur det är i jämförelse med kommande storheter som Half-Life 2 och Halo 2.