Svenska
Gamereactor
artiklar

Klara, färdiga Semester!

Majsan vill ha semester nu. Men tydligen måste hon vänta tills på tisdag, livet är ibland grymt. Läs om hennes eviga babblande om sommar och sol och hemska barndomsminnen om den återkommande bilsemestern i en bil fylld av syskon och avsaknaden av en bärbar spelmaskin.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Semester. Bara smaka på det ordet. Mmmm semester. Det rullar så lättsamt av tungan. Det smakar ett uns av sol. Det smakar kusten och avslappning. Det smakar av avstängd väckarklocka och sena ljusa kvällar. Det smakar grillning och iskall öl. Och framför allt smakar det av lata dagar i hängmattan under trädgrenarnas skugga med näsan i en spännande kriminal deckare och med jycken bredvid som slåss om utrymme. På tisdag så smäller det nämligen. Då startar Majsans efterlängtade ledighet och det ska laddas batterier för fullt. Hösten och vintern har varit lång och tuff och längtan efter sol och bad har ständigt legat där i bakgrunden.

Som vanligt saknar jag ett späckat sommarschema, jag tar dagarna som de kommer för det mesta. Jag har liksom aldrig förstått behovet som så många har att ha en lista med grejer de gjort på semestern för att visa upp för kollegorna på kontoret när de kommer tillbaka. Titta vart jag åkt! Oftast bär dessa på en semesterstress och ångest som inte är av denna värld och ett tvång att visa upp något för andra. Att de har det så jäkla bra. Och medans semestern egentligen är till för att stressa av och njuta av nuet jagar de runt som torra skinn för att hinna uppleva så mycket som möjligt och kommer sedan tillbaka till jobbet fem veckor senare mer slitna än de var innan ledigheten och i stort behov av just semester för att orka med alla de där kalla, regniga och grå dagarna under den långa hösten och vintern.

Klara, färdiga Semester!
Även spelhjältar gillar sommaren och strandlivet

Men hela min semester inleds redan första dagen med en galen tjejtripp, Yvonne och Sibylla ska ut på äventyr neråt i landet i en hyrd bil med jycke och allt i lasten. Yvonne och Sibylla är min och min äldre syster Tessans alter ego som vi har väldigt kul åt och så blir det väl när två personer färdas på liten yta och inte har alla hästar hemma. Resan blir en 40 mil resa med en fullproppad låtlista som vi båda kommer yla till som skadade svanar, den ena värre än den andra och det kommer antagligen bli ett stopp vid varje loppis och gårdsbutik på vägen ner misstänker jag för det är ju trots allt två kärringar vi snackar om. Resans destination är Karlskrona, staden som var min hemstad i 20 år och här ska det hälsas på hos goda vänner och målet är framförallt att göra deras vardag lite upp och nervänd i en vecka och jag måste väl säga att bättre start på semestern får man väl leta efter. Det blir även en tur till Öland och Kalmar som man självklart inte får missa när man är runt knuten. Varje sommar under hela min barndom gick resan just till Kalmar och min farmor Tyras hus på Eklyckegatan 11 på Stensö. Och den var exakt den samma varje gång.

Detta är en annons:

Pappa packade in tre ungar i baksätet på en varm äppelgrön Volvo 240 medans mamma sprang runt i huset och dubbelkollade så strykjärnet och kaffebryggaren var avstängda och sedan startade den fem timmar långa färden. Inga radiokanaler funkade större delen av vägen som bestod av tät granskog så istället var det kassettband som gällde vilket tydligen min storasyster gjort sig boss över genom att ständigt skrika på mamma att hon ska spola fram eller tillbaka någon låt. Min storebror Michael, eller Klicken som alla egentligen alltid kallat honom satt som vanligt med sin Walkman med lurarna i öronen och lyssnade på sin syntmusik. Allt detta kunde man se om man tittade på hans händer som ständigt spelade luftsynt i ansiktet på mig och min syster. Klicken som fått sitt smeknamn efter att min kusin Stefan stammande skulle tjalla att han slagit honom med en pinne men bara fick fram klick, klick, klick, pinn, pinn, pinn med svullen underläpp hade alltid turen att bli placerad vid fönstret.

Klara, färdiga Semester!
Någon som inte missat beach 2023 i allafall.

Själv som minsting och sladdbarn fick jag alltid sitta i mitten. Eller på platsen som Klicken förklarade var reserverad för barnet föräldrarna älskade minst eftersom där saknades trepunktsbälte och antagligen inte skulle klara av en krock. Men tji fick han för efter fem mil var det dags för första platscirkulationen. Och det var liksom det som fanns att göra under 80-talet när tre barn försökte mörda varandra med hästabett, tusen nålar och tjuvnyp. På den tiden fanns inga gameboys, inga surfplattor eller mobiler som snabbt fick tyst på baksätesbråk i form av tecknade filmer på repeat. Då var det istället dags att tåga ut alla ungarna och sätta den som gjort minst väsen av sig i mitten som en slags mänsklig sköld emot kriget som startat emellan två av de andra syskonen. Och så fortsatte resan. Var femte mil stannades det och lämmeltåget blandades om som en kortlek. De sura minerna brukade alltid starta redan i Borås, alltså ungefär 43 minuter från våran startdestination. Glada barn som var så pep bara en halvtimme innan börjar plötsligt fråga när vi är framme. Tio minuter senare upprepas frågan och för varje gång frågan ställs så blir svaret bara mer och mera korthugget. Pappa Jörgen kramar ratten hårt så händerna blir vita och mamma Catherine höjer bilstereon och fingrar på sitt cigarettpaket med Blå Blend som om suget blivit för stort. Första stoppet varje gång var alltid i Gislaved. Spelade ingen roll om någon hade en urinblåsa fylld som en basketboll, Gislaved kissade man i, det var sen gammalt.

I Forsheda köptes det alltid glass, de hade ett danskt märke där som hade en strut med en gömd munk i som hela familjen åt en gång om året. Och några mil utanför Värnamo började minstingen jag, Bölden studsa i baksätet och tjata om att vi skulle stanna och bada. Och eftersom familjen var så rutinarbetad i val av kisspaus och glasspaus var även Bölden inrutad i vilken badplats som skulle intas. Här var det inget snack om att bara bada, här var jag bestämd med att den rödblå luftmadrassen skulle pumpas upp och hör sen. Hela familjen vallades ut förutom min bror som än idag håller något tal om att han minsann inte badar om det inte är 27 grader i vattnet och istället satt kvar i bilen med nervevade rutor och fortsatte sitt luftsyntande. Jag visste att jag minsann hade kunnat fixa 37 gradigt vatten till honom på nolltid för det var en lång färd från Gislaved men jag höll tyst, jag ville trots allt ha badmadrassen för mig själv. Pappa hittade som vanligt inte pumpen och fick blåsa upp eländet manuellt, alltså med sina stackars lungor och han svettades som en gris och var så där sjukligt röd i hela ansiktet medans jag otåligt bad honom att skynda sig. En timma senare var jag färdig-badad och sandiga och fuktiga ungar skulle in i Volvon igen som nu var så varm så sätena och bältet brände röda märken på skinnet medans vi otåligt ropade på pappa Jörgen som försökte få ut luften ur den förgrymmade madrassen som han bara en timma innan blåst sig fördärvad på. Fattade han inte att vi höll på att dö av värmeslag inne i bilen? På den tiden fanns inte AC, så då behövdes något som kallades fart och nervevade rutor för att överleva.

Detta är en annons:
Klara, färdiga Semester!
Link är rädd om sin delikata vita hy och kör heltäckt på stranden.

Sen fortsatte färden till ljudet av luftsynten, syrrans medsjungande till alla låtar som doftade av Carola och Bröderna har Aids eller vad de hette tills jag, Bölden fick nog och nöp henne i armen för att få tyst på henne. En smock fick jag snabbt tillbaka som om hon var Mike Tyzon innan mamma vände sig argt om och skällde. Boxförbud infördes men även sångförbud. Tydligen var mimning okey för allt som kom ur min systers mun nu var smackande och utandningar medans hon låtsas-sjöng till Främling samtidigt som hon hånflinade emot mig. En skicklig kombination bör tilläggas. Jag fick tyst på henne omgående genom att nypa tag hårt i en liten bilring och plötsligt var världskriget igång ännu en gång. En gång när pappas tålamod brast fullständigt efter fem timmar i Volvons innersta dårhus tvärnitade han och körde in i vägrenen och slet upp bildörren och drog ut oss ungar en efter en, innan han själv hoppade in i bilen igen och körde iväg med en rivstart. Kvar stod vi chockade och stirrade på baklyktorna som försvann i ett moln av grus och hostningar, misstänker att vi kände oss på samma sätt som en låda med bortslängda kattungar känner det. Långt där borta lös plötsligt Volvons bromslampor till och bilen körde in i en bussficka och pappa tutade beordrande. Lämmeltåget av ungar sprang i diket på den tungt trafikerade vägen innan de tillslut under tystnad slank in i bilen. Sen hade vi en väldigt lugn resa fram till Kalmar. Man kunde varken höra syrrans smackande eller Klickens bas från hans Walkman eller Böldens "När är vi framme?". Det första vi alltid gjorde när vi kom fram var att åka ner till hamnen. Min far är gammal sjöman, 14 år var den parveln när han gick till sjöss och längtan till havet lämnar nog honom aldrig så länge han lever.

14 år, alltså lika gammal som hon som smack-mimat i bilen och boxat sin lillasyster blå på armen. Dagens 14 åringar kan inte ens torka sin egen röv än mindre kuska jorden runt på okända utländska fartyg i flera år. Men pappa Jörgen han kunde. Sen kom vi då äntligen fram till Eklyckegatan 11 och möttes i dörren av min lilla farmor. Varje gång vi möttes hade hon krympt en 20 centimeter, eller kanske var det bara jag som vuxit. Jag älskade somrarna där på Stensö. Doften av havet, plundringen av farmors jordgubbsland och den sedvanliga turen till slottet. Denna vecka som kommer blir det ett besök utanför hennes gamla hus, men denna gång går vi inte in. Farmor Tyra dog för många år sedan och huset är nu någon annans. Men vi kommer krypa utanför med bilen så att grannarna tror att vi rekar och titta upp på det gamla trähuset i all sin prakt och minnas alla skrymslen och vrån i huset, den blommiga tapeten i badrummet och doften av hennes färger som hon målade med.

Klara, färdiga Semester!
Fina minnen när man byggde sandslott på stranden och begravde en och annan under sanden. Skönt att Vaas behållit sin barnsliga sida.

Vi kommer minnas den gamla polkagriskransen hon hade på väggen som var runt 40 år gammal men som vi barnbarn i smyg ändå gick och smyg-åt ifrån i brist på lördagsgodis trots den smulade sig och smakade som sånt där godis man kan hitta i botten på en väldigt gammal handväska. Vi kommer minnas alla våra somrar som barn, även gången då Bölden dansade på farmors altan och fick decimeterlånga stickor i fötterna som sedan farbror Bengt och pappa Jörgen fick ta ut med kniv och pincett. Men framför allt kommer vi minnas en tid som var väldigt problemfri. Tiden då vi var en hel familj som gjorde saker ihop och vår mamma fortfarande andades och skrattade. Så på Tisdag då smäller det. Då drar vi ut på rövarstråt. Dock har vi ingen mamma och pappa med oss som kan stoppa bråken i bilen, men jag tror att bara syrran inte har laddat upp med låtlistor med Carola eller de där Aidsbröderna så har vi nog vårt på det torra. Och känner jag att hon förtjänar en box på armen eller två kan jag ju alltid dra igång den bästa bil-leken, "GUL BIL".

Klara, färdiga Semester!
Visste inte att dualsensen är vattentålig? Ska inte glömma att packa den inför en dag på stranden!

För er som aldrig spelat så ska man när man ser en gul bil skrika just GUL BIL och slå till den andra på armen. Känns som om det kommer bli en bra biltur med tanken på att syrran min kör bilen och därför inte kommer kunna slå tillbaka. Så jag säger Ajöss till er kära läsare en vecka nu från och med tisdag. Hur ni ska överleva utan min älskvärdhet vet jag inte men Golar-Conny kan ju roa er med att visa upp sitt Duplo som han bygger med Mackan varje kväll. Måns kan prata om sin senaste närkontakt med en gratinerad sjöpung mellan läpparna nersköljt av en fin årgångstetra Black Tower. Jag lämnar er ju i stabilt sällskap. Eller nja, jag lämnar er ju inte ensamma iallafall. Så ha en god vecka och snälla, sakna mig lite mina damer och herrar.

Hur ska ni spendera semestern?



Loading next content