Senast jag gav mig på ett riktigt stort Legobygge var 1994, och då var jag en bakfull 16-åring som vaknat upp i min lill-kusin Böjens våningssäng som jag blivit tilldelad för natten. Än i dag kommer jag ihåg att det var sanden som han tydligen fått in från sandlådan som gjorde det omöjligt att sova och jag låg vaken i hans lilla säng i timmar i väntan på morgon. Plötsligt landade min blick på hans ouppackade julklapp han fått några månader tidigare som vi andra blivit gröna av avund för. En stor grå Lego-borg som man kunde veckla ut. Det var en best till bygge och suget efter att bygga ihop den vann över tröttheten och samvetet. Beslutet fattades, och när solen gick upp hade jag byggt ihop hela borgen och älskat varje minut.
Det är en imponerande storlek på denna Iron Man. Ja, den store alltså.
Vi spolar fram bandet till idag, nytt år 2026 och en vacker låda landade vid mitt bord. Som ett gammalt Marvel-fan började hjärtat bulta lite snabbare i bröstet vill jag lova för bara kartongen i sig är trots allt en skönhet. Det är också när man står med kartongen i händerna som man inser storleken på denna Iron Man Mark 3 som mäter hela 38 centimeter i uppbyggt skick. Den är en bamse och jag visste med en gång att denna bad boy kommer göra sig fint i min nördiga hylla vid TV:n. När jag senare med andakt öppnar lådan för att inte förstöra den begriper jag att mycket har ändrats sedan jag själv växte upp och hade Lego på hjärnan. Den låda som jag på den tiden öppnade innehöll en stor påse med legobitar som man som barn hällde ut på golvet för att sedan likt Joakim von Anka fick dyka runt länge och väl med på jakt efter bitarna man behövde. Idag möttes jag av 11 små vita papperspåsar och en fet instruktionsbok i stället för mitt 90-tals sladdriga små häften.
Lite kvar att bygga om man inte vill ha en stackars hjälte som helt tappat huvudet.
11 påsar att öppna och bygga en efter en. Bara det får ju en att vilja klappa händerna och skråla Herkules, Herkules. Man förstår snabbt varför Lego är så älskat av både små som stora för det ligger så mycket tanke bakom precis allt och man förundras lite över varje sektion man bygger hur någon kunnat komma på allt detta som är som den bästa av ingenjörsskap. Det är sammanlagt 1297 bitar att bygga ihop och det tog sina timmar. Två härliga kvällar och långt in på natten för att vara korrekt då jag hade riktigt svårt att lägga av. Bara en sektion till. Och så en till. För det är verkligen ett kul bygge och man vill liksom bara fortsätta. Och det är ju lite av ett mysterium när man öppnar en påse, vad ska detta bli tänker man när man börjar sätta ihop de olika bitarna, och plötsligt växer det fram framför en, där kommer Iron Mans vänster fot, hoppas han inte har två för då vet jag många damer som blir besvikna på dansgolvet.
Nej, Majsan har inte OCD. Men lite ordning har inte skadat någon.
Man vet att man sett filmen på tok för många gånger när man till slut pillar in hans så kallade "hjärta" och muttrar "The proof that Tony Stark still has a heart". Rustningen är snyggt detaljerad i den klassiska röda med guldlackade detaljer och det går att posera den färdiga gubben då den är ledad i allt från händerna, handlederna, midjan, axlarna och även halsen. Bygget står stadigt på en plattform och kommer självklart med en snygg namnskylt i fall någon misst minnet och glömt vem Iron Man är, du kan ju faktiskt få besök av en dement farmor eller Jason Bourne. Och för den som gillar sina män små så får man även med en Iron Man i miniformat i lådan. Det är ett bygge som för mig känns väldigt exklusivt och det är en tung pjäs som ställs upp på hyllan för att nu skapa lag och ordning i mitt vardagsrum där ibland popcorn flyger och handkontroller slås mot soffdynor i vrede.
Nu är han färdig! Snygg som få!
Det är en figur som kommer behandlas med silkesvantar och jag är grymt tacksam att jag inget badkar äger då det bästa jag visste som liten var att tömma ut min Legoväska som delade utrymme med bondgårdsdjur i plast just i badkaret och leka i timmar på badkarskanten. Tack och lov är Majsan nu en vuxen människa utan barnasinnet kvar. Men det väcker klart minnen. Folk pratar om att trampa på lego är smärtsamt, då har de aldrig råkat sätta sig på en vass legobit i badkaret. Summan av detta otroligt fina bygge är att vi nog väckt en sovande björn. Suget efter att bygga mer lever vidare och jag tror nog att jag redan börjar känna av baksidan av Lego, nämligen abstinensen som nog är här för att stanna tills nästa bygge dyker upp. Om ditt Ha-begär väckts av denna skapelse så finns den att snappa upp för runt 1600 riksdaler i närmaste leksaksbutik eller på nätet. För visst är det en skönhet att beskåda!