1983 var ett mörkt år för spelindustrin i USA. Marknaden var rejält mättad av spelkonsoler där Atari 2600 trängdes i butikshyllorna tillsammans med obskyra Coleco Vision, Emerson Arcadia 2001 och Magnavox Odyssey 2. Kvaliteten på spelen hade börjat dala kraftigt och allt fler sneglade mot "home computers" som börjat ploppa upp i hushållen. Så småningom sprack det. Marknaden havererade, utgivare fick slå igen och återförsäljare panikreade ut titlar som om det vore garageloppis. Många såg detta som att TV-spelens tid var förbi. Industrin var dömd att dö och vittra bort i glömska.
Hösten 1985 var det dags för Nintendo att bevisa motsatsen när de lanserade Nintendo Entertainment System, NES, på den amerikanska marknaden. Trots att konsolen redan sålts i 2,5 miljoner exemplar i hemlandet Japan (där under namnet Famicon) var det få som trodde att den skulle kunna slå igenom i USA. Minnet efter TV-spelskraschen 1983 satt fortfarande kvar som ett färskt, öppet sår hos mången konsumenter. Nintendo var dock förberedda; de hade laddat upp med en rejäl trave lanseringstitlar för att tysta kritikerna, bland annat Duck Hunt, Excitebike, Ice Climber och Super Mario Bros.
Och Mach Rider...
Ståtliga landskapsvyer i Mach Rider. Designen banade väg för en hel subgenre med postapokalyptiska storspel som Fallout, Rage och The Last of Us.
Sett i backspegeln är det inte så förvånande att NES blev en sådan brutalstor försäljningssuccé som den blev. Nintendo gjorde precis allting rätt; de införde licensavtal för tredjepartsutvecklare, de designade sin konsol på ett sätt som gjorde att den inte skulle misstas för att vara en leksak och de visade för 237,9 miljoner amerikaner att spel kunde vara så mycket bättre än skräplir som E.T. the Extra-Terrestrial. De visade att spel kunde vara en upplevelse, ett äventyr, ett fönster in i framtiden. Att spel kunde vara Mach Rider. Nintendo gav spelare världen över en glimt av framtiden med hjälp av en motorcykel som färdades i ljusets hastighet.
Mach Rider utvecklades av en avdelning på Nintendo vid namn Nintendo Research & Development 2, vilka även stod för utvecklingen av NES-syskonet Ice Hockey och senare Super Mario-portningarna till Game Boy Advance. Mach Rider var avdelningens stora magnum opus; kärleksbarnet som för alltid skulle överträffa alla kärleksbarn som personalen senare fick med sina respektive partners. Mach Rider var mästerverket som skulle komma att definiera Nintendo som företag.
Steve Jobs sa en gång: "Quality is much better than quantity. One home run is much better than two doubles." Även om han inte uttryckligen talade om Mach Rider råder det idag inga tvivel om att det var Mach Rider han syftade på. Mach Rider erbjöd ett sällsynt superpaket av fantastisk kvalitet och nytänk i en underbar mix. Det liknade ingenting som marknaden sett tidigare; det var mörkare, coolare och snabbare än både Super Mario Bros och Ice Climber tillsammans. Jämte andra premiärtitlar som släpptes vid NES-lanseringen innehöll Mach Rider en revolutionerande komplex spelkontroll och ett mångfacetterat framtidsscenario vars många lager diskuteras än idag. Gamereactors chefredaktör brukar än idag ofta berätta för oss på redaktionen hur det var när han var ung, hur det var när Mach Rider förändrade honom för all framtid. Den kraften hade Mach Rider...
Mach! Rider! De ursnygga oljefläckarna var livsfarliga, såklart. Att åka 1200 km/h (mach 1) över en pöl med olja är aldrig bra.
Mach Rider porträtterade en postapokalypisk framtid där jorden år 2112 invaderats av minst sagt elaka rymdvarelser kallade Quadrunners som hemsökte vägarna. Som den mystiske Mach Rider var det upp till spelaren att fräsa fram på sin högteknologiska superbåge, rädda civila och alltjämt prygla utomjordingar. Premissen var lika spännande som den var tankeväckande och revolutionerande. Vem gömde sig under det där ikoniska motorcykelvisiret på vår tyste protagonist? Vilka var Quadrunners, egentligen? Och var de verkligen fientligt inställda, eller var deras våld en reaktion på spelarens eget utagerande? Mach Rider väckte många frågor men gav få svar - en berättarteknik som anammats i många moderna spel och långfilmer.
Först var hjälten påklädd, hade stora pecz och magrutor, såg allmänt manhaftig ut. Efter att ha klarat spelet visade det dock sig vara en kvinna i futuristisk baddräkt. Otroligt oväntat och ett mycket intelligent sätt för Nintendo att informera spelaren om att ingenting är som det verkar i Mach Rider.
Faktum är att vi kan skönja lite av Mach Rider i de flesta titlar som släppts sedan dess. Det mest uppenbara exemplet är såklart F-Zero och Wipeout som bygger på samma futuristiska tema, höga hastigheter och aggressiva racing men även Burnout, Ridge Racer, Gran Turismo och Test Drive lånade friskt från Nintendos mästerverk. Sneglar vi på designen på karaktärerna Mach Rider och F-Zeros Captain Falcon ser vi också slående likheter. Även i nyare titlar som The Last of Us, Fallout 3, Grand Theft Auto V och Halo kan vi skönja influenser i alltifrån teman till karaktärsdesign, fordonsfysik och svårighetsgrad. Mach Rider var, precis som glödlampan och Iphone dessförinnan, en vägvisare för många efterföljare. En pir i mörkret att ro mot.
Det gick att bygga sina egna vägar i Mach Rider, en del av spelet som inspirerade till titlar som Little Big Planet och skapandet av spelmotorer som Unity, Unreal Engine och Id Tech.
En annan aspekt som lyfte Mach Rider över andra spel var dess ikoniska huvudperson: Mach Rider. I originalspelet avslöjades aldrig som gömmer sig bakom visiret, men i spelets arkaddito, Vs Mach Rider, plockades motorcykelkläderna bort bit för bit efter varje avslutad nivå, för att slutligen blotta en kvinna i bikini och vita stilettklackar. Med en brödkniv i näven. Om detta verkligen var Mach Rider eller en person som Mach Rider räddat (och sedan suggestivt klätt av) är höljt i oklarhet. Ett mysterium. Vad vi vet säkert är att om Mach Rider verkligen var en kvinna innebär det att Nintendo gjorde en Metroid innan Metroid ens var utvecklat. Att de gjorde en Lara innan Tomb Raider ens var påtänkt. En Ellie innan Neil Druckmann ens var född. Bara Mach Rider kan klara av en sådan bravad.
Så varför sålde inte Mach Rider lika många exemplar som Super Mario Bros? Mach Rider var ju både snyggare, bättre och mer expansivt än Super Mario Bros. Mach Rider hade Quadrunners. Mach Rider hade krängande vägar. Mach Rider hade farten. Mach Rider hade våldet. Mach Rider hade fräna framtidshojar och dystopi och stilettklackar gömda under knäskydd och MC-kängor. Varför, undrar du? För att Mach Rider valde att inte sälja sig till vem som helst. Det var aldrig köparen som valde Mach Rider - det var Mach Rider som valde köparen.
Tre otroligt smakfullt formgivna omslag som alla gav den där svårfångade känslan av fart, action och våld.
Nintendo har aldrig officiellt bekräftat att Mach Rider är svaret på meningen med livet, men å andra sidan har Rockstar inte bekräftat att de arbetar på Red Dead Redemption 2 heller, vilket vi vet är ett faktum. Det räcker egentligen med att sitta tio minuter med Mach Rider för att svaret ska träda fram i chockröda neonversaler inför din inre syn: Ja, Mach Rider är hela syftet till varför TV-spel överhuvudtaget existerar. Vi vet. Nintendo vet. Nintendo har försökt återuppfinna Mach Rider flera gånger sedan 1985 men har gång på gång misslyckats och tvingats sätta titlar som Zelda och Mario Party på omslagen för att de inte göra folk alltför besvikna.
Vi vill avsluta med ett ett kinesiskt ordspråk som lyder: "The best time to plant a tree was 20 years ago. The second best time is now." I klartext betyder det att det aldrig är försent att uppleva Mach Rider.