"Make Europe great again": Högerextrema ledare samlas i Madrid med nationalistisk vision om att "återerövra" kontinenten

Madrid blev i lördags skådeplatsen för ett ambitiöst maktspel när Europas högerextrema ledare samlades för ett högprofilerat toppmöte och deklarerade sin avsikt att omdefiniera det politiska landskapet. Under parollen "Make Europe Great Again" presenterade de en vision av en kontinent som styrs av suveräna stater, fri från Bryssels inflytande och progressiva politik.

Evenemanget, som leddes av Spaniens Santiago Abascal, innehöll nyckelpersoner som Frankrikes Marine Le Pen, Italiens Matteo Salvini och Ungerns Viktor Orbán – var och en stärkt av Donald Trumps återkomst till Vita huset, som de hyllade som ett bevis på att nationalistisk politik är på uppgång. Atmosfären sprakade av glöd när talarna rasade mot invandring, woke-ideologi och europeisk byråkrati och framställde sin rörelse som en historisk "återerövring" av Europas kulturella och politiska identitet.

Le Pen och Orbán uppmanade till ett dramatiskt skifte bort från vad de beskrev som EU:s "globalistiska agenda", medan Salvini förespråkade en återgång till en "politik baserad på sunt förnuft" som är rotad i nationell suveränitet. Stridsropen genljöd hos den 2 000 man starka publiken, många viftade med nationella flaggor och hurrade för ett Europa som de ser som under belägring av den liberala eliten.

Men trots uppvisningen av enighet är alliansen Patriots for Europe fortfarande splittrad. Viktiga nationalistiska partier som Giorgia Melonis Italiens bröder och Polens parti Lag och rättvisa har distanserat sig, försiktiga med att fullt ut omfamna ett block som fortfarande är kontroversiellt även inom det högerextrema spektrumet, och de interna splittringarna väcker frågor om alliansens förmåga att konsolidera makten inför framtida val.

Samtidigt avfärdade Spaniens styrande socialistparti snabbt sammankomsten som ett "ultrahögerspektakel" och hävdade att dess inflytande på europeisk politik skulle bli begränsat. Men med högerextrema partier på frammarsch i flera länder och ett allmänt missnöje med traditionella partier på frammarsch går det inte att bortse från rörelsens momentum. Det återstår att se om denna dynamik leder till varaktiga valframgångar.