Man kan aldrig glädja alla...

Det driver mig nästan vansinnig. Alla dessa spelutvecklares ambitioner att bredda sitt spel och den inriktning man valt för det, så hårt att hela universum skulle kunna tänka sig att köpa och spela det. Det förekommer sällan i actiongenren och aldrig i fightinggenren. Men nästan alltid när det gäller racingspel. Varför försöker så många racingspelutvecklare ligga i två filer samtidigt?

Jag är en racingtok. Jag älskar bilar, motorsport och framförallt racingspel. Det blir en hel del tävlande på diverse virtuella racingbanor på ett år. Riktigt mycket, faktiskt. Det jag gillar mest när det kommer till racingspel är titlar med en tydlig inriktning. Spel som är vad det är, och inte försöker vara något annat.

Kommande Need for Speed: Shift ser ut som en simulator rent grafiskt och designmässigt, men bilfysiken och spelsystemet skvallrar om ett mer lättsamt spel. Detta eftersom EA vill bredda sin målgrupp och försöka attrahera alla typer av racing-spelare. Arkadälskare liksom semi-simulations-torskar. Frågan är om de inte skjuter sig i foten genom att försöka glädja alla? Det tror i alla fall Petter.
Sega Rally-originalet var ett sådant, Gran Turismo, Ridge Racer (1), Juiced, Colin McRae Rally 04, Race Driver: Grid och GTR 2 likaså. Spel som skrek: "Jag är detta, en svinigt skoj men oseriös arkadracer" eller "jag är en kompromisslös simulator, take it or leave it grinolle!". Inget bullshit, bara spel av fantastisk kvalitet som vägrar vela. Bra skit helt enkelt.

Varje gång det ska kompromissas blir det problem. Varje gång en studio försöker få in alla, inte bara de som älskar en specifik speltyp, i den där ekvationen blir det slafs av hela grytan. Race Pro. Svenska Simbins konvertering av GTR-spelen till Xbox 360.

Simbin skrämdes av allt snack om "casual-publiken" på Xbox 360 och förenklade sitt spel så pass mycket att det kändes sönderhackat. Eller varken hackat eller malet borde jag kanske säga. En renodlad racingsimulator försökte även vara ett lättspelat arkadspel (snudd på i alla fall) och själen i hela spelet gick förlorad. Race Pro var och förblir en tragisk kompromiss som aldrig kom upp i samma skyhöga klass som exempelvis GTR 2.

Svenskutvecklade Race Pro baserades på en simulator (GTR och GTR 2), men i jakt på en bredare publik försökte Simbin att bredda spelet på flera sätt, något som fick det att framstå som splittrat och proppat av irriterande kompromisser.
Ett annat exempel på racingspel som försökt stå på fler ben än vad som är fysiskt möjligt - är Project Gotham Racing-serien. Bra spel, i sin grund, men aldrig sådär beroendeframkallande jättebra. Orsaken? Bizarre Creations försökte göra ett spel som i lika stor utsträckning skulle attrahera sladdsugna arkadälskare som tidstokiga racingonanister. Resultatet blev (i fyra omgångar) ett splittrat spel som presenterades som ett arkadspel men innehöll bilfysik som doftade starkt av semi-simulation. I min värld gör man antingen det ena eller det andra, och så låter man sina tydligaste kvaliteter tala för sig själva och hoppas att spelare som vanligtvis inte gillar speltypen faller pladask ändå, bara tack vare kvalitativt innehåll.

Codemasters är duktiga på detta. Race Driver: Grid, till exempel, är en arkadracer. Punkt slut. Hårt överdriven friktionsfysik blandas med hiskelig fartkänsla, furiösa kollisioner, extremt aggressiv artificiell intelligens och ett lättsamt upplägg. Arkadracing när den är som allra mest... rå. Ändå känner jag mängder av racingtokiga simulatorentusiaster som spelade skiten ur Race Driver: Grid i månader. Tack vare underbara kvaliteter.

Om två månader släpps Need for Speed: Shift och även fast jag är rysligt sugen på att få spela det färdiga spelet, är jag även skeptisk av precis den anledning som den här artikeln handlar om. Det finns en risk att EA försökt för mycket, och breddat sönder ett i grunden ljuvligt racingspel. Och den risken är tydlig...

Slightly Mad Studios består till stor del av nyckelkompetensen bakom Simbins GTR 2 och GT Legends. Två av de absolut bästa racingsimulatorerna som någonsin släppts (ja, GTR 2 är faktiskt bäst). Det syntes tydligt på den allra första blden som EA skickade ut på Shift att det äntligen var dags att göra Need for Speed till mer av en semi-simulator. Och med det nya teamet kändes allt annat otänkbart.

I ett tidigt snack med Slightly Mad Studios fick vi reda på att Shift definitivt skulle bli mer realistiskt i sin bilfysik och körkänsla än Race Driver: Grid (såklart) och faktiskt istället utmana Gran Turismo-serien och Forza Motorsport 3. Semi-simulation alltså, som sagt. Vilket lät naturligt (återigen) och underbart lockande.

Men för varje gång EA släpper en ny bild från Shift får vi också höra (gång-efter-gång) att Slightly Mad Studios minsann breddat Shift som kommer att attrahera hårdnackade racingrävar såväl som ej initierade racingspelare. "Alla kommer att kunna spela Need for Speed: Shift". Ja. I teorin fungerar det finfint, att hellre ha 100 miljoner spelare som kan tänkas köpa spelet än tio. Men i praktiken fungerar det ju sällan på det viset.

Gran Turismo är idag världens mest sålda spel med hiskeliga 11 miljoner sålda exemplar. Detta trots att Gran Turismo aldrig försökt vara något annat än just en racingsimulator. Påfrestande svårt, oförlåtande körkortstest och en nördig inblick i hur en bil fungerar var virket denna milstolpe var byggd av. Spelet köptes av alla, även de som inte var bil- eller racingintresserade, utan att vara varken brett eller lättsamt.

Microsofts utmanare Forza Motorsport har vunnit fans på samma sätt, utan att bredda för mycket och utan att direkt försöka attrahera de oinvigda har de villkorslöst följt den utstakade väg som teamet haft från dag ett. Under tiden har de inte bara utmanat Gran Turismo-serien utan även kört ifrån Polyphonys spel. Men inför Forza 3 verkar det som att även Turn 10 fått kravet på sig att bredda, precis som i fallet Need for Speed: Shift. Microsoft verkar vilja attrahera en större publik vilket gör mig förskräckt och genuint oroad.

Kommer Forza Motorsport 3 att bli mer lättspelat och "casual" än de två tidigare spelen? Det verkar så. Vilket Petter Hegevall misstänker kan bli ödesdigert.
I Gamereactors intervju med Forza 3-producenten Dan Greenawalt under årets E3-mässa berättade Dan att "Forza nu var mer lättillgängligt och lättspelat än någonsin tidigare". Jag är säker på att alla de som tyckte att Forza Motorsport 2 var på tok för krävande jublade. Jag gjorde det inte. Jag hade hoppats på ett ännu mer initierat racingspel den här gången, med ännu tuffare motstånd och ännu fler möjligheter att nörda in på specifika delar i bilen. Microsoft vill bygga på sin onlinecommunity och genom att förenkla Forza och bygga ett betydligt mer utbrett assist-system för olika körhjälpmedel tror de att de kan få alla att köpa Forza Motorsport 3. Jag tror det är helt fel väg att gå.

När man offrar sin grundidé och kompromissar för hårt blir slutresultatet nästan alltid splittrat. Racinggenren är den genre där detta görs i störst utsträckning. Det är inte konstigt: alla vill sälja 11 miljoner av sina racingspel, alla vill nå ut. Men risken är uppenbar; spelen förlorar mycket av sin karaktär på grund av detta. Att köra på två filer samtidigt kan helt enkelt bli farligt i längden...