På bilderna här till vänster ser du vilka delar som passar bäst, men det går förstås att ändra som du själv vill efter tillgång och eget behag. Samma sak gäller vapnen. Varje klass har upp till fem olika stilar som du låser upp genom att spela matcher med en sådan klass. De sista två är "Soul of" och motsvarar precis rörelserna från de reguljära karaktärerna. För att få fler klasser än de sex första måste du skapa karaktärer i Chronicles of the Sword eller helt enkelt spela en himla massa matcher.
Silver var en skicklig säljägare som ofta gjorde långa resor i sin kajak över havet i Baffin Bay, söder om sin hemstad Thule. En dag fann hon ett fartyg större än något hon någonsin hade sett. Hon tog sig närmare och klättrade ombord. Skeppet var ett expeditionsfartyg ur Cervantes de Leons flotta som utforskat Nordatlanten men kommit vilse. Dess förnödenheter hade tagit slut och besättningen hade blivit sjuk och håglös. Silver delade med sig av sitt byte och lärde snart besättningen hur man hittar näring i ishavet.
Efter att ha återhämtat sig blev besättningen fascinerade av Silvers underliga blå hud och silverhår, vilket gav henne hennes inuitnamn. Istället för att visa tacksamhet sänkte de hennes kajak och tog henne tillfånga, med avsikt att föra med henne som en exotisk gåva till Cervantes. Den baskiska besättningen gav henne ett nytt namn, Kim, ironiskt nog med samma betydelse som hennes riktiga namn. Men när de till slut anlände till sin gamla bas på Spaniens norra kust fann de den övergiven. Besättningen, som var trött och insåg att deras arbetsgivare hade försvunnit, vände sig mot sin kapten. I förvirringen lyckades Silver fly och simmade iland, utrustad med bara sitt jaktspjut. Hon bestämde sig för att leta rätt på den här Cervantes på egen hand och ge honom en egen "present". Hon kände sig självsäker. Trots allt hade hon ju redan lärt sig det här folkets språk, så att ta sig runt i den nya världen skulle nog inte bli några problem...
Shaana Menaghan
Ålder: 25
Födelseplats: Skottland
Klass: Knight
Vapenstil: Soul of Siegfried eller Great Sword
Shaana var dotter och enda barn till en förmögen handlare med högländarbakgrund, som nu bodde på sydostkusten. Hennes mor hade dött i barnsäng, och hennes far hade bestämt sig för att uppfostra Shaana till sin arvinge, trots att folk menade att han istället bara borde få henne bortgift. Från det att hon var tio år tränade han henne med det traditionella claymoresvärdet och tog med henne på sina resor till kontinenten. På en av dessa resor, när Shaana var fjorton, reste de med häst och vagn genom de germanska skogarna när en pil plötsligt kom flygande ur buskaget och gick in i vagntyget ovanför hennes fars huvud. Innan de hann reagera regnade fler pilar över dem och träffade både hennes far och hästen som drog vagnen. Hästen fick panik och satte fart.
Vägen var i uselt skick och några hundra meter senare kastades Shaana av vagnen. Halvt medvetslös i det långa gräset kunde hon bara se sin far försvinna innan hon svimmade.
När hon vaknade började hon vandra godtyckligt längs vägen, fortfarande omtöcknad av fallet. Till slut såg hon ett läger i skogen och gick närmare. När hon klev in i gläntan vändes tio par ögon mot henne. En ung blond man gick mot henne med ett leende på läpparna. Men Shaana tog inga chanser och gav honom ett rejält knytnävsslag över munnen.
När den inledande förvirrningen och våldsamheten hade lagt sig presenterade sig mannen, inte mycket äldre än Shaana själv, som Siegfried Schtauffen och folk runt honom som den nyligen skapade Schwarzwind. Efter att ha hört hennes berättelse erbjöd han Shaana att stanna med gruppen tills hon hittade sin far.
Det skulle inte ta lång tid. När de provianterade i en närbelägen by, några dagar senare, upptäckte Shaana vagnen. Hon fick veta att hennes far hade tagits omhand och behandlats, men att han hade dött av sina sår samma natt. Förtvivlad tog hon sin fars claymore, Dragon's Toothpick, och bestämde sig för att gå med Schwarzwind.
Hon stannade med gruppen i några år, under ledning av den karismatiske Siegfried, till den ödesdigra dagen då de överföll ett läger med återvändande korsriddare. Siegfried försvann och sågs aldrig igen. Resten av gruppen fick snart överge sitt rövarliv när landsbygden plötsligt översvämmades av monster. Nu slåss de för att beskydda folket, men de letar fortfarande efter sin förra ledare, i hopp om att han en dag ska återvända.
Aradin
Ålder: 29
Födelseplats: Japan
Klass: Gladiator
Vapenstil: Soul of Seong Mi-Na
På Japans östkust i Iwate-provinsen fanns ett litet tempel med utsikt över havet, tillägnat vattengudarna. Det besöktes sällan, men det sköttes oklanderligt av den unge munken Aradin. Som föräldralös efter inbördeskriget hade han uppfostrats av munkar i ett närbeläget tempel. Han växte upp och blev en mycket seriös och hängiven ung man, skicklig med såväl naginatan som kalligrafipenseln. Men han hade också en asketisk sida, och reste ofta till fots till havstemplet och tillbringade veckor där i meditation och fasta. Det bestämdes att han skulle bli dess vårdare, och han mottog platsen med glädje.
Aradin levde ett enkelt men trivsamt liv med att ta hand om den lilla byggnaden och relikerna där inne. Han var den perfekte munken, men hade ett enda särdrag: han behöll sitt långa hår och färgade det blont. När munkarna som kom på besök frågade, svarade han bara att det fick honom att känna sig närmare havet, och de lät saken bero.
En dag anlände en grupp rövare till templet när Aradin var på ett av sina få besök till huvudtemplet för att hämta förnödenheter. De stal relikerna och brände templet. Aradin återvände till rykande rester och ett litet skepp som just lämnade stranden. Även om han till sin natur inte var en våldsam man greppade han sin naginata med fast hand och svor att söka rätt på dessa tjuvar, straffa dem, och återställa templet till sin forna prakt.
Han hann ifatt skeppet flera veckor senare och fann det ankrat utanför fiskarbyn Miyako. Aradin simmade ut till skeppet, klättrade ombord och tog snabbt hand om den ensamma vakten. Efter att ha ställt några frågor blev han visad till ett värdshus, där de andra banditerna firade. Festen fick ett abrupt slut när Aradin slog ner dem allihop med flatsidan av sitt vapen. Han överlämnade dem sedan till myndigheterna. Snart fick han veta att de hade sålt relikerna till en handlare som begett sig österut över havet. Aradin förslösade ingen tid och hittade någon som kunde lära honom seglandets grunder, och begav sig sedan iväg i rövarnas fartyg, trots folkets varningar. Men han var inte rädd, trots den långa färden över det förrädiska havet. Han var övertygad om att havets andar skulle hjälpa honom och bära honom till sitt öde.
Emana
Ålder: 23
Födelseplats: Chile
Klass: Saint
Vapenstil: Steel Fan
Emana hade alltid varit ett äventyrligt barn. När hon inte utforskade djungelns grottor begav hon sig iväg på långa vandringar för att se vart floderna ledde. Hon kunde vara borta i dagar, ibland hela veckor, och snart insåg hennes oroliga föräldrar att hon kunde ta vara på sig själv och slappnade av. Hon hade ett naturligt band till djuren runt omkring henne, och var lika säker då hon smög tillsammans med en jaguar eller klättrade i träden med aporna som i sin mors hus. Istället levde hon på vad naturen kunde ge, plockade frukt och använde bara sin kniv till att bygga skydd när det regnade.
En av hennes resor tog henne längre än hon någonsin varit förut, då hon följde en flod som rann västerut mot det stora havet. Efter att ha tagit sig genom deltat nådde hon en strand som sträckte sig så långt ögat kunde se, och blev upprymd av att hitta flera havslevande djur som hon aldrig sett förut. När hon följde stranden norrut stötte hon på en båt som strandat och slagits sönder i sanden. I båten fanns en medvetslös man, bara några år äldre än Emana själv, med gröna kläder och långt hår. Han såg utsvulten ut, så hon bar honom bort från stranden och byggde ett läger i djungeln.
Där vårdade hon honom, och hämtade mat och läkande örter. När han vaknade verkade han förvirrad och upprörd, men hon höll varsamt hans hand och sade lugnande ord. Till slut lärde de sig att tala med varandra, och Aradin berättade om sitt uppdrag för att återfå relikerna som hade stulits från hans tempel. Imponerad av hans mod och hängivenhet, och på god väg att bli förälskad, bestämde hon sig för att följa med honom. Emana misstänkte att det här skulle bli den längsta resan hon någonsin gjort, men sen tänkte hon på alla spännande saker som hon skulle få se.
De reste norrut längs kusten, och fann slutligen staden Concepción där skepp som reste mellan Stilla Havet och Atlanten fyllde på sina förråd. På ett av skeppen fanns en from japansk resenär som, imponerad av Aradins viljestyrka, betalade för resan på ett holländskt skepp till Europa för att hjälpa honom i hans sökande. Under de långa månaderna till sjöss växte Aradins och Emanas kärlek då de upptäckte sin gemensamma respekt för naturen och alla dess varelser. När de äntligen anlände i Rotterdam var de bägge i främmande land med bara grundläggande språkkunskaper. Men de hade varandra, och de visste att det var en mycket bra början.
Ogi
Ålder: 16
Födelseplats: Kairo, Egypten
Klass: Thief
Vapenstil: Dagger
Livet som ett gatubarn var aldrig lätt, och det var inte lättare i den trånga staden Kairo. Även om det fanns gott om möjligheter att stjäla, fanns det också lika många möjligheter att åka fast och bli omhändertagen. Ogi ägnade det mesta av sin tid åt att smyga runt husen där de rika Mamluk-ädlingarna bodde, i hopp om att hitta något värdefullt och obevakat. När han av någon anledning inte gjorde detta, vanligtvis när polisen var ovanligt aktiv i området, utförde han olika sysslor på värdshusen i de sjaskigare kvarteren. Ibland belönades han med en skål soppa eller en limpa bröd, men lika ofta tillbringade han kvällarna på tom mage med att se på hur de äldre och mer etablerade tjuvarna skröt om sina framgångar och diskuterade omryktade skatter.
En av skatterna som ofta dök upp i diskussionerna fanns i Money Pit i Medelhavet. Den var legendarisk, både för sin storlek och för svårigheten att nå den. Skatten innehöll rikedomar större än någon kungs, hade samlats ihop av den hänsynslöse Dödens Köpman, Vercci, och vaktades nu av dödliga fällor djupt inne i en befästning på en avlägsen ö. Alla kände till den, men ingen visste en tjuv som var modig och skicklig nog att besöka Money Pit och återvända för att berätta om den.
En natt hade Ogi en dröm. Han tog sig in i Money Pit, och han kunde se alla fällor i förväg och undvika dem. Han nådde skattkammaren och blev stående som förstenad av åsynen av bergen med guld, kistor fullpackade med värdesaker, och utsirade rustningar och vapen noggrannt uppställda i det svaga ljuset. Innan han visste ordet av var han en kung, som ledde en gyllene armé in i Kairo och tog över landet.
Han hade precis börjat bygga ett palats, gift sig med en vacker hustru eller två och stiftat lagar mot poliser när han vaknade upp under ett stycke smutsigt tyg i ett hörn av gränden. Efter den första omtöcknade besvikelsen började han fundera. Kanske kunde han faktiskt ta sig in i Money Pit och stjäla skatten. Risken kanske var högre, men belöningen var större än han någonsin kunde hoppas på i staden. Ju mer han tänkte på det, desto mer verkade det rimligt. Varför riskera livet med att stjäla billiga varor när han kunde riskera livet för att stjäla en kunglig skatt? Ogi samlade ihop sina få ägodelar och började leta efter ett lämpligt skepp nerför floden att smyga ombord på.
Rihma Alazhe
Ålder: 22
Födelseplats: Zimbabwe
Klass: Assassin
Vapenstil: Wave Sword
Stora Zimbabwe var en av Afrikas största städer i början av 1500-talet. Staden var visserligen på nergång efter hundratals år av historia, men var fortfarande ett aktivt center för handel och en samlingsplats för jägare och krigare. Detta skulle snart förändras.
En dag anlände en grupp med portugisiska upptäcktsresande till området, efter att ha rest genom Mocambique från kusten. De togs emot väl av den lokala härskaren och blev erbjudna bostäder uppe på kullen bland ädlingarna. Härskaren var övertygad om att nykomlingarna skulle kunna erbjuda ny teknologi, ge honom en fördel gentemot de omgivande klanerna, och vända stadens nergång, och överöste gästerna med gåvor.
Tillsammans med upptäcktsresandena fanns en köpman, en underlig man. Han var blek och stannade på sitt rum för jämnan. Ibland kunde förbipasserande höra honom viska tyst för sig själv... eller till någon annan. En grupp barn blev nyfikna och smög in i köpmannens rum när han var ute. De hittade en utsirad vapenlåda, täckt med grekiska bokstäver. Ett av barnen rörde vid lådan, och ett skrämmande stön hördes. Som om han frammanats återvände köpmannen, och i sin vrede dödade han nästan barnen. Efter det var gruppen inte längre välkommen, och de begav sig snart av.
Det här var början för slutet för staden. Nästa besökare i rummet blev sjuk och dog efter några dagar. Barnen som hade gått in i rummet blev vansinniga och försvann ut i skogen. Snart blev ädlingarna sjuka, och några veckor senare drabbages folk överallt i staden. Lokala besvärjare hävdade att utlänningarna hade fört med sig en mäktig ande som nu vistades i rummet och spred sin ondska. På deras uppmaning övergavs Stora Zimbabwe och föll snart i ruiner.
Rihma Alazhe visste allt om den här historien. Den hade berättats i årtionden, och några av de äldsta medlemmarna av hennes Shona-stam hävdade att de hade varit i staden, innan den blev tabubelagd. Hon var en utmärkt jägare, men hon blev besatt av den gamla berättelsen och det mystiska föremålet som hade spritt förbannelsen. Hon bestämde sig för att resa österut i jakt på det folk som hade fört denna ondska till hennes hemland.
Efter att ha anlänt i en kuststad lyckades hon övertyga en portugisisk kapten på väg tillbaka till Europa att anlita henne som livvakt efter att ha visat sin skicklighet med båge och dubbla kroksablar. Att hon var färgblind hindrade henne inte heller från att bli en utmärkt utkik, då hon hade en närmast örnlik synskärpa, och hon vann snart besättningens respekt. Under den långa resan talade hon med besättningen och fick höra alla legenderna. De hade varit i Indien och precis lyckats undkomma en attack av underliga ödlemänniskor. Det hade också hörts rapporter från Europa, redan innan de reste för mer än ett år sedan, om monster som dök upp överallt. Någonting var helt klart på gång, och Rihma var övertygad om att händelserna hade något att göra med föremålet i Stora Zimbabwe. När hon slutligen anlände till Lissabon påbörjade Rihma sin riktiga resa för att hitta den onda källan till legenden... och förstöra den.
Xianko Ge
Ålder: 20
Födelseplats: Kina
Klass: Monk
Vapenstil: Soul of Kilik eller Staff
Familjen Ge härskade över ett litet område i den västra delen av Ming-kejsardömet. De var populära och godhjärtade, då de höll sina undersåtar säkra genom en allians med en närbelägen grupp magiker, hellre än militär makt som krävde dyr och farlig värnplikt. Deras enda barn var en ung flicka, Xianko, och enligt arvslagen kunde en kvinna bara bli arvinge om hon var en magiker.
Men Xianko var en bortskämd och slarvig flicka som klagade högljutt vid tanken på att skickas till magikerna. När de slutligen tvingade henne gjorde hon sitt bästa för att missa lektioner och ägnade istället sin tid åt att jaga pojkar. Hon blev populär men fick också ett dåligt rykte, och få av de unga lärjungarna vågade erkänna att de tyckte om henne.
Fem år senare var Xianko fortfarande inte i närheten av att bli en fullfjädrad magiker. Hon hade fått sluta med leviteringsövningarna eftersom hon blev illamående av höga höjder. Många av hennes experiment slutade i katastrofala misslyckanden. Efter all denna tid hade hon bara ett visst grepp om blixtmagi, mestadels för att hon experimenterade med det för sin egen njutning. Till slut vägrade alla mästarna att träna henne. Då ingrep Jinako, bosättningens mästarinna, och gav Xianko ett ultimatum. Alla hennes krafter skulle förseglas, och sedan skulle hon skickas iväg på ett uppdrag. Om hon inte slutförde sitt uppdrag skulle hennes magi förbli förseglad och hennes familjs ättelinje skulle därmed gå förlorad. Jinako hoppades att det tuffa uppdraget skulle tvinga Xianko att ta sitt liv och sina plikter på allvar.
Xianko rynkade på pannen där hon red söderut mot Siam på sin svarta märr Lin-Lin. Vilka trodde de att de var som behandlade en adelsdam på det här sättet? Hon bläddrade genom dokumenten, mest för att ha något att göra. Det handlade om något mäktigt vapen som upptäckts i fjärran västern. Tydligen hade det varit strider i en ökenstad inte långt från hennes hemort, och kejsaren hade skickat agenter för att undersöka. Det stod också något om tempelskatter som bars av en ung krigare som också var på väg västerut. Xiankos uppdrag var att undersöka saken för magikerna, och assistera de kejserliga sändebuden om möjligt.
Allt detta, och så skickade de henne med bara en dum stav? Hon hade förstås fått grundläggande träning med vapnet, men hon hade föredragit att kunna använda sina fantastiska blixtar för att krossa sina fiender. Xianko gjorde gester mot omgivningen i allmänhet, irriterad över att den inte krossades av fantastiska blixtar.
Så slog en tanke henne, och hon tittade genom dokumenten igen. Tydligen hade många krigare varit inblandade i den här affären. Hon skulle inte ha något emot att lära känna några rejäla och erfarna män, då hon tröttnat på de barnsliga och klena magikerlärlingarna. Den här vapenaffären kunde vänta. Eller kanske kunde hon ta hand om det på samma gång. Kanske kunde hon till och med förföra ägaren till vapnet. Det vore väl någonting?
Michael Sundh
Ålder: 25
Födelseplats: Sverige
Klass: Samurai
Vapenstil: Katana eller Soul of Mitsurugi
I sin privata kammare i herrgården var Bergmästare Michael Sundh uttråkad. Bokhyllor fyllda med böcker täckte väggarna, men det kändes som att han hade läst dem alla, och han visste att det inte var särskilt långt från sanningen. Framför honom satt ett exotiskt vapen uppställt i ett ställ av polerat trä, och lockade honom med sin elegans och dödlighet. Han hade bemästrat det, förstås, men bara i teorin. Han hade läst alla böcker, skrivna med de komplicerade språken från den fjärran östern, och upptäckt sanningen bakom svärdet. Men det fanns ingen som kunde pröva hans skicklighet i den fridfulla handelsstaden Örebro, och han fruktade att hans skicklighet skulle avta med tiden.
Trots sina unga år var han redan en förmögen man, efter att ha studerat gruvteknik under en tysk mästare i Joachimsthal. Han hade sedan rest till en nyöppnad koppargruva i norr och erbjudit sin expertis. Beväpnad med bara en kopia av det nyligen utgivna huvudverket i ämnet, De Re Metallica av Agricola, hade han erövrat hela branschen och vida förbättrat kvaliteten på produktionen. Snart utsågs han till Bergmästare över gruvorna, och tjänade en försvarlig del av den metall som producerades. Efter sju lönsamma år hade han återvänt till sin herrgård och spenderat en del av sina stora rikedomar på ovanliga och värdefulla böcker från fjärran land, och blivit intresserad av de japanska och koreanska kampkonsterna.
Men nu hade han hamnat i en återvändsgränd. Han satt och såg på vapnet, med hakan vilande på knogarna, då en knackning hördes på dörren. Efter hans grymtning till svar skyndade en betjänt - han kunde verkligen inte skilja på dem eller minnas deras namn - fram till honom med ett brev. När han kontrollerade vaxsigillet blev han plötsligt, om än inte upphetsad, åtminstone smått intresserad. Det hade skickats från en släkting bosatt i Amsterdam, som hade nyheter från kontinenten. Tydligen hade det varit störningar med monster som hade dykt upp och plågade den tyska landsbygden. Det talades också om exotiska krigare som vandrade runt, bland annat folk från den fjärran östern som intresserade honom så.
Med sitt intresse väckt började Michael omedelbart packa för den långa resan. Han kunde inte motstå möjligheten att hitta skickliga krigare som kunde ge honom en bra duell. Och om det faktiskt fanns monster som vandrade runt, ännu bättre. Fanns det något bättre ändamål för en mäktig svärdskämpe än att försvara de oskyldiga från ondskans makter?
Recension av Soul Calibur 3
Soul Calibur-bilder till din PSP