Mina 6 favoritdosor

(6) Super Nintendo Controller (Super Nintendo)
När man korar sina personliga favoriter så kommer nostalgi såklart att vara en betydande del av de kriterier som avgör vilka handkontroller som kommer med, och var på listan de placerar sig. En ganska stor del av mig anser att gamla skolans digitala retrodosor i mångt och mycket var bättre än dagens gorm där knappantalet vuxit lavinartat och där lite för många komponenter, manér och ergonomiska sanningar blandats till en manick där jag inte sällan trycker på fel knappar eftersom de ligger i vägen för andra knappar. Mina händer är löjeväckande stora (tyvärr), och att spela TV-spel för mig har alltid påmint om nät man försöker skriva ett SMS med en klase bananer men den gamla SNES-dosan fungerade alltid utmärkt för min del, trots ett litet klogrepp, och jag älskar den än idag.

(5) Microsoft Xbox Elite Wireless Controller V2 (Xbox Series X/S)
Den borde hamna högre, ligga bättre till. För Elite V2 är trots en del dryga problem med hållbarheten en av de finare dosorna som någonsin byggts. Mitt grundproblem är dock att den är för liten. Microsoft har krympt sina dosor en smula för varje generation (sedan den alldeles groteskt grandiosa "The Duke" som hade funnits på denna lista om de inte vore för de avskyvärda glas-face-knapparna) och idag blir deras handkontroller för små för mig. Ergonomin för normalstora labbar är dock superb här och batteritiden är förkrossande bäst.

(4) Microsoft Xbox 360 Wireless Controller (Xbox 360)
Min favoritdosa signerat Microsoft är utan tvekan den gamla Xbox 360-kontrollen som fortfarande känns som att "komma hem" för egen del. Jag tycker att den extra bredden jämfört med Xbox One / Xbox Series X/S-handkontrollen gör mycket för hur den ligger i mina händer och jag gillar även de lite för svampiga avtryckarna.

(3) Sony Playstation Controller (Playstation)
Innan analoga styrspakar blev ett absolut måste var det denna handkontroll som var min favorit, av dem alla. Jag minns hur perfekt den låg i mina händer och hur mycket av en förlängning av labbarna jag upplevde den som när jag i mitten av 90-talet våldstragglade spel som Ridge Racer, Tekken, Wipeout, Tomb Raider samt Resident Evil.

(2) Sega Saturn 3D Multi Controller (Saturn)
Segas första försök att göra en ergonomiskt "korrekt" handkontroll med analog styrspak var ett lyckat sådant och denna dosa släpptes initialt som ett tillbehör till Sonic Teams plågsamt underskattade Nights: Into Dreams och stod sedan även modell för utformandet av den mycket omtyckta Dreamcast Controller. Jag älskade 3D Multi Controller och minns hur väl den låg i händerna tack vare sin runda och väl tilltagna storlek. Jag gillade verkligen Segas idé om en behaglig analog styrspak också som var mer formad som en kopp för vänstertummen snarare än en alldeles för trång spak som tummen glider av.

(1) Sony Dualsense Edge Controller (Playstation 5)
Visst, jag gnällde på batteritiden i min recension, något som jag kanske borde ha struntat i såhär efterhand med tanke på att Sony bevisligen designat denna monsterdosa för att man ska nyttja den med den medföljande jättesladden inkopplad. När jag nu lagt cirka 200 timmar med Dualsense Edge i nävarna kan jag bara simpelt konstatera att det är den allra bästa handkontrolls om någonsin släppts. Den är bäst. Dels är den väl tilltagna storleken lysande. Den är markant större än Dualshock 4 samt Xbox Elite V2 och det är snorviktigt för mig. Sen är den haptiska feedbacken och de adaptiva avtryckarna den enskilt största handkontrollsrevolutionen på över 15 år och sen anser jag att möjligheterna att skifta styrspakar mot reservdelar, skräddarsy höjden på analogspakarna samt bygga supersmidiga profiler det som helt klart puttar upp Edge på tronen.