(3) Star Wars Outlaws
Redan när det stod klart att Massive Entertainment skulle släppa ett Star Wars-spel blev jag intresserad. Dessa Malmöiter har visat sig vara synnerligen kapabla utvecklare och vet hur en bra gameplay-loop ser ut, och det är oerhört skickliga grafiker. När den första gameplay-trailern visades blev jag halvt kollrig, vi snackar alltså om vad som mer eller mindre är en Han Solo-simulator, men i en annan del av den där galaxen långt, långt borta än filmerna bjöd på komplett med flera handgjorda planeter att utforska och en till synes intressant story. Blotta tanken på att få susa runt med en välskriven karaktär och utföra otaliga svåra samt välplanerade smuggeluppdrag för tvivelaktiga arbetsgivare och delta i mastiga eldstrider med goda improvisationsmöjligheter gör ju att jag blir helt varm inombords. När man dessutom tar i beaktande att Massive Entertainment verkar kunna sin Star Wars och bjuder på flera mindre kända inslag från universumet, så är det bara att tacka och ta emot för mitt tredje mest efterlängtade spel just nu.
(2) Towerborne
Jag har alltid älskat multiplayer, både lokalt och online samt versus och co-op. Ett av de spel jag haft mest roligt med genom alla tider är det fullkomligt fenomenala Castle Crashers, ett på alla sätt fullfjädrat rollspel kombinerat med klassisk beat 'em up-mekanik. Jag och mina vänner samt sambon lirade som besatt, men sedan dess har vi inte riktigt lyckats hitta något motsvarande. Det är där Towerfall kommer in i bilden, för detta ser ut att bli en andlig Castle Crashers-uppföljare på alla sätt. Vi snackar en färgglad och mysig fantasyvärld, ett gediget rollspelsupplägg, co-op för upp till fyra personer, en varierad värld att utforska och ett till synes suveränt stridssystem. Även om jag själv inte hunnit testa, så var våra utsända Gamescom-kollegor helt lyriska när de kom tillbaka och med tanke på att Stoic Studio (The Banner Saga-folket) utvecklar finns all anledning att hålla ögonen på Towerborne när det släpps under nästa år.
(1) Like a Dragon: Infinite Wealth
Jag hade egentligen ganska låga förväntningar när jag började spela Yakuza: Like a Dragon. Ny huvudperson och actionsystemet bortbytt mot menyer. Det lät inget vidare. Men... inget kunde vara mer fel. Det kändes som att lira ett riktigt bra Sega-spel från Dreamcast-eran med riktigt bra minispel, helt vanvettig Sega-humor, välskriven story och en protagonist jag har tidernas mancrush på. Följdaktligen har jag redan hunnit blogga två gånger om att Like a Dragon: Infinite Wealth är det spel jag ser mest fram emot, och det med sådan marginal att jag övervägde att sätta det även på plats två och tre. Allt jag fått se från spelet hittills visar med tydlighet att det jag älskade från föregångaren är tillbaka, och det fullkomligt bisarra Animal Crossing-minispelet där man ska ta kontrollen över en semesterö och bygga ett litet paradis ser så fenomenalt ut att det praktiskt taget är ett spel i spelet. Den 26 januari är det dags att få bygga ett gangsterimperium i Segas regi igen, och det finns ingenting jag just nu ser fram emot med samma intensitet. Gief naow plx, som kidsen säger.
