Jurassic Park (1993)
13 år gammal hade jag och min två år yngre bror lyxen att få se en hel del filmer på bio helt gratis,. Detta tack vare en journalist till fader. Biobesöket för Steven Spielbergs nya film var ett sådant där definierade ögonblick på samma vis som mina kära redaktionskollegor redan beskrivit så träffsäkert kring sina filmer. För när ljuset släcktes ned i salongen och äventyret tog sin början liknade det ju inget annat jag sett. På flera plan. Vi fick animatronics, vi fick CGI, men allra mest fick vi en film så otroligt snyggt regisserad och välspelad att man ju trodde på precis allting som visades på den stora vita dukten. Den första Brachiosaurus i scen jag kikat på Youtube säkert minst hundra gånger genom åren. En T-Rex som bryter sig ut, repliken "Clever girl"... Ja, ni vet ju lika väl som mig.
Jag visste redan då, för 31 år sedan, att jag fått uppleva något väldigt speciellt. Jag minns hur brorsan hoppade till när elektriciteten kom tillbaka och Tim föll från stängslet och hur filmen vare full av sådana där ögonblick. Under alla år som sedan följde från det biobesöket så har jag alltid tänkt på Jurassic Park som den perfekta äventyrsfilmen. Av det enkla skälet att den faktiskt är det.
Forrest Gump (1994)
När vi pratar "viktigaste film" behöver vi ju dock inte mena den vi tycker är allra bäst. Men jag kan inte bortse från det faktum att den filmen jag tycker är den allra bästa, också är en av de allra viktigaste. Det går liksom hand i hand gällande just denna film. För om det är någon film jag ser mer ofta om än någon annan så är det den om Gump. Jag kan varenda replik och varenda scen. Men den är framförallt viktigt av skälet att den inte blev favoriten omedelbart. Det krävde att jag såg om den och andra gången blev jag både så förkrossad och underhållen när jag insåg vilken effekt den hade på mig vid just omtitten. Fjorton år gammal var jag kanske inte redo att ta in allt den hade att erbjuda. Men precis som för Forrest så går livet vidare och lycka och sorg kommer som expresståg ibland. Saker sker. "Shit happens", liksom. Och när man växer upp kan en film som man gillade som fjortonåring plötsligt komma att betyda precis allt.
Tillbaka till Framtiden (1985)
Att välja ut just fyra filmer innebär ju att någon plats på listan förmodligen har ett flertal kandidater. Detta är min sådan. Jag tror jag stod och valde mellan kanske tio filmer här. Tänkte tillbaka och verkligen försökte avgöra vilken som var just viktigast. Men det var denna som liksom trängde sig hetsigt förbi, påminde om alla fantastiska maraton jag haft med hela trilogin och hur mycket jag älskar Marty McFlys fantastiska äventyr. Det finns något oerhört vackert med just denna typ av matiné-filmer. Petter hade sin sådan med The Goonies som också är en sådan där rulle jag hade kunnat ha med här.
För det finns ju så många likheter egentligen med själva kärnan. Hur karaktärer måste hitta en lösning och hur jakten på just den lösningen tar med dem och oss på ett fantastiskt osannolikt äventyr. Det är framförallt slutscenen framför klocktornet i Hill Valley som på något vis sammanfattar hela känslan med denna rulle för mig. Det var en sådan där scen man ville leka och återskapa, och hela filmen är ju full av sådana här ögonblick som gör att den för alltid varit en favorit. Men jag tror att det som gör att den hamnar just bland mina viktigaste filmer handlar om framförallt att det är en sådan där film som jag alltid föreslagit när någon vill se något. När det vankas en längre filmkväll. Jag har haft ett otal maraton med den (och dess uppföljare) och även om just dessa maraton uppgår i många, så tröttnar jag aldrig.
Star Wars: Episode IV - A New Hope (1977)
Av de fyra filmerna på denna lista - vilken är då den viktigaste för mig? Jag tror du vet svaret. Det är denna. Ingenting i mitt liv gällande underhållning, förutom möjligen Nintendo, har varit viktigare än George Lucas otroliga rymdäventyr. Jag såg den första gången på en VHS-kassett och sedan följde det ett liv av actionfigurer, statyer, posters, Lego och mycket mycket mer. Från det att Tantive IV i öppningsscenen blir jagad av en Star Destroyer tills dess att våra hjältar tar emot sina medaljer satt jag som fastklistrad. Om man ska man överdriva, och det ska man ju, så har garanterat Star Wars också format mitt liv och mina intressen på ett vis som kanske inte skett ifall jag inte sett den vid precis rätt tidpunkt. Det är en sådan milstolpe och ett sådant definierande ögonblick som då följt mig vidare på ett sätt som ibland gränsar till något som vissa förmodligen tycker är ganska töntigt.
Men vi är ju många nördar som är just sådana. Som släpper en fandom så nära inpå, som tar till oss det och finner en gemenskap och något att luta oss emot. Genom alla år och saker som skett, både bra som dåliga så har alltid Luke, Han, Leia och resten av gänget varit en enorm stöttepelare. Min trygga punkt och något jag alltid kan återvända till. Det är inte bara min viktigaste film, utan också något av det viktigaste jag har och haft i livet överhuvudtaget.