Inte sedan ärkefloppen Virtual Boy har Nintendo vågat sig på något riktigt annorlunda hårdvarumässigt, utan tagit det säkra före det osäkra och tekniskt varit ett steg efter konkurrensen snarare än före. Med Nintendo DS är det dock dags för Nintendo att bryta ny mark igen och när redaktionens enheter anlände utbröt vilt slagsmål om vem som skulle få prova först. En del av oss har hela tiden trott benhårt på Nintendo DS som framtiden inom bärbart spelande, medan andra istället trott mer på Playstation Portable.
Skillnaden mellan de båda formaten är otrolig. Med sistnämnda vet man vad man får. Oöverträffad teknik, grym kvalitet, en känsla av lyx och en stor glassig skärm. Med Nintendo DS får man en massa finesser, varav de flesta praktiskt taget är obeprövade i spelsammanhang och kanske inte alls roliga i längden. Dessutom är enheten påfallande plastig, målad i en silvrig färg som lätt lossnar och har prestanda motsvarande Nintendo 64 (som inte ens lyckades imponera 1997). Jag förstår verkligen tvivlarna. Varför skulle man vilja chansa på en gimmick, som riskerar att haverera försäljningsmässigt. Inte lika illa som Virtual Boy, men ändå. Ingen vill ha en enhet det inte släpps några spel till.
Efter en tid med Nintendo DS känner jag mig dock säker. Detta är något alldeles utöver det vanliga, trots att jag initialt upplevde enheten som en besvikelse. Nintendo DS är nämligen oväntat stor och tung. I hopfällt läge är den hela 148.7 millimeter bred, 84.7 millimeter lång och 28.9 millimeter hög. Det är betydligt större än det mesta och inte särskilt kompatibelt med normala fickor. I fickor ska man för övrigt helst inte förvara sin DS ändå, eftersom den lågkvalitativa färgen lätt lossnar då den gnids mot tyg. Min DS har efter bara någon veckas användande redan börjat få nötta hörn.
När man startar sin DS finns en rad inställningar som behöver göras. Enheten fungerar lite som en lättversion av Palmpilot med både kalender, väckarklocka och anteckningsblock inkluderat i hårdvaran. Dessvärre kan man inte skriva in tider och sådant i kalendern, vilket degraderar den till att vara just bara kalender. Utöver detta kan man själv välja hur man vill att gränssnittet ska se ut. Dessvärre känns det lite väl mycket Windows 95 på det sättet att minsta inställning resulterar i att man måste starta om sin DS. Sedan allt är fixat kan man dock börja spela allt från Game Boy Advance-spel till det inbyggda Pictochat och naturligtvis DS-spel.
Precis som till Game Boy Advance finns möjlighet att spela multiplayer med hjälp av en enda kassett. Nintendo DS stödjer dessutom trådlös kommunikation, vilket gör spelandet mera spontant eftersom man slipper komma ihåg att släpa med en massa kablage och liknande. Jag och Petter hårdtestade den trådlösa kommunikationen och inledde hårda dueller i prestigefyllda hänga gubbe via Pictochat. Petter låste in sig på toaletten och fnissade högljutt medan han lät mig knäcka ord som mustasch, asbest och folkdräkt.
Med Pictochat ser man om det finns fler enheter i närheten. Med tanke på att DS ännu inte är släppt här har jag inte kunnat testa på allvar om det är kul att skicka meddelanden och rita till varandra. Faktumet är dock att Pictochat är riktigt användarvänligt och låter dig smidigt skriva allt från japansk kana till svenska tecken med ett virtuellt tangentbord i miniatyr på den tryckkänsliga skärmen. Det är dock spelen som Nintendo DS handlar om. Stort pluspoäng för att man denna gången får sina spel i styva plastförpackningar av ungefär samma storlek som ett halvt DVD-fodral. Spelen är fysiskt sett väldigt små men kan faktiskt innehålla 128 megabyte information. Då ska man komma ihåg att det största spelet till Nintendo 64 - Resident Evil 2 - inte var större än 64 megabyte. Räkna med stora, mäktiga spel således. När man sätter in spelen i enheten finns ett visst motstånd orsakat av en fjäder. Den är till för att spelet ska skjutas ut automatiskt när man spelat klart. Det känns skönt till skillnad från exempelvis Game Boy Advance där man får slita ut spelet.
Den främsta och mest omtalade egenskapen, den tryckkänsliga skärmen, visade sig för övrigt vara en mer gedigen lösning för spel än vad vi kunnat ana och används i Metroid Prime: Hunters som ersättning för en mus. En kul grej är det handledsband som medföljer Nintendo DS. Ytterst på den finns nämligen en plastdetalj man kan trä runt fingret för att slippa kladda direkt med fingrarna på skärmen samt ger en något bättre precision. Kontrollen är överhuvudtaget väldigt välgjord och med lite övning går det att sikta precis på det man vill, för att med ett snabbt tryck på L/R-knapparna göra slut på det tilltänkta offret. Tyvärr är Nintendo DS inte överdrivet ergonomisk och inte ens Petters gigantiska dasslock till händer lyckades spela någon längre stund med tummarna på den tryckkänsliga skärmen och pekfingrarna på L/R-knapparna.
Överlag känns Metroid Prime: Hunters imponerande och erbjuder möjlighet till både multiplayer och diverse övningar som demonstrerar hur flexibelt man kan använda enheten. Rent grafiskt är spelet fullständigt strålande och tack vare det lilla formatet upplevs grafiken som betydligt mycket bättre än den egentligen är. I spelets intro får vi bland annat se Samus ritas upp med hjälp av båda skärmarna, vilket tillsammans ger en häftig effekt. De båda skärmarna har för övrigt en kristallklar bild som vida överträffar den på Game Boy Advance.
Den verkliga storsäljaren till Nintendo DS är Super Mario 64 DS. Spelet består i grunden av klassiska Super Mario 64, men med en rad mindre och större förändringar. Först och främst är det faktiskt Yoshi som är huvudperson denna gång och med honom har man ett helt nytt rörelsemönster. Vid behov kan man dock förvandla sig till Mario, men också lillebror Luigi samt antihjälten Wario. Dessutom finns 30 nya stjärnor att hitta och lite annat smått och gott. Den undre skärmen används i detta spel som karta, samt att man kan rotera kameran runt sig när man vill titta sig omkring.
Tyvärr känns Super Mario 64 DS inte lika roligt som det gamla originalet. Avsaknaden av en analogspak gör att den superba kontrollen offrats och hela tiden man spelar sitter man med springknappen Y intryckt. Det borde givetvis ha varit tvärtom så att man vid de få tillfällen man vill gå långsamt kunde tryck in Y och fått ned tempot. Nu blir det onödigt ansträngt. Annars är det mesta välkänt och att flyga och åka iskana med förvuxna pingviner är faktiskt nästan lika kul som när jag gjorde det första gången. Dessutom finns en rad underhållande minispel där man ska göra allt från att skjuta Bom-Ombs med slangbella till att rulla snöbollar. Dessa minispel är fantastiskt vanebildande och får mig att längta riktigt mycket efter kommande WarioWare Touched.
I vår är det tänkt att vi européer ska kunna börja köpa Nintendo DS. Den har redan sålt över förväntan i både Japan och USA och Nintendo höjde tidigt första försäljningsprognosen med en miljon enheter. I USA får man en DS för ungefär 1000 kronor, i Sverige får vi dock räkna med att skatter och liknande ger ett pris på runt 1500. Det är dock fortfarande billigt och rykten talar om prisjusteringar när PSP släpps för att på allvar kunna konkurrera med priset.
Man måste beundra Nintendo som med DS släpper en enhet med så mycket sämre prestanda än den kommande konkurrenten Sony PSP. Förhoppningsvis får Nintendo rätt i att folk suktar efter nya spelupplevelser med tryckkänslig skärm, röststyrning och mängder av andra innovativa funktioner snarare än urstark prestanda. Risken att man på det här sättet kommer att pensionera Gameboy Advance i förtid och på så vis öppna upp marknaden för Sony är dock uppenbar. Nintendo DS har hela tiden beskrivits som en mellanlandning mellan två Gameboy-generationer från Nintendo-håll, men frågan är om inte gemene man ser den som en ersättare till Gameboy Advance. Det återstår att se hur Nintendos fantasifulla nyhet påverkar den bärbara marknaden och hur Playstation Portable tas emot när den släpps i Japan den 12:e december. För redaktionens del hoppas vi att Nintendos initiativ blir väl mottaget för vi vill självklart få chansen att ta del av alla de nya innovativa idéer som spelutvecklarna kan utnyttja tack vare Nintendos nya dubbelskärm.
