Om jag skulle slå mig ned och försöka räkna ihop alla FPS som jag spelat, skulle jag få sitta där tills jag ruttnar. Så många är det vid det här laget och att kalla first person shooter-genren för en av mina personliga favoriter skulle därmed vara rena underdriften. Jag älskar så många av de bästa toppspelen inom denna genre att det nästan blir omöjligt att försöka rangordna och välja ut endast fem favoriter. För lika underbart bra som jag anser Quake vara, lika hopplöst roligt hade jag ju med Unreal Tournament samt Quake III Arena och lika häpen över kvaliteten i Halo som jag var, lika förbluffad över hur tight och storslaget Halo 3 var. Sådär går det för mig (och säkerligen även för dig) att fortsätta i en absolut evighet, som sagt. Istället för att göra det försöker jag komma till skott här, ta mig framåt - kora, ranka och skriva. Detta är mina picks över tidernas fem främsta FPS.
(5) Goldeneye 007
Idag är det svårt att spela Rares ikoniska N64-klassiker utan att bli akut åksjuk men för sin tid var det här spelet inte bara nytänkande och supersnyggt, det var en smärre FPS-revolution och står stadigt som det första egentliga beviset på att en tidigare hårt PC-fokuserad speltyp faktiskt fungerade i konsolform, med en handkontroll (och inte en mus/tangenter) i nävarna. Singleplayerportionen var snortight, spännande, ombytlig och superutmanande precis som sig bör i det jag anser vara tidernas bästa licensspel (delad förstaplats med Riddick, möjligen) och multiplayerdelen är fortfarande den bästa som släpptes under hela denna generation.
(4) Quake
Även om "rätt" val här torde vara Doom eller möjligen Doom II, är det Quake som tar hem tårtvinsten för egen del även om skägget är jämn, så jämnt genom hela denna fjärdeplats. Id Software har ju såklart, som vi alla vet, gjort så himla många suveräna FPS som definierat hela genren (som de dessutom skapade, med Wolfenstein 3D) och Quake är helt klart ett av de där titlarna som jag lagt alldeles för mycket tid på. Under min gymnasietid spelade vi Marathon II och Quake över skolans nätverk likt svettiga dårar och än idag håller spelmekaniken, den mörka, gotiska Lovecraft-designen, vapnen och den rasande bra leveldesignen otroligt hög klass.
(3) Half-Life 2
När Gordon Freeman via tåg anlände till det alien-ockuperade City 17 tog han med oss spelare på en resa bortom det vanliga och än idag råder det ju såklart noll tveksamheter kring briljansen i Valves hyllade tvåa. Jag älskar mystiken i storyn och konceptet, jag älskar designen i det här spelet och jag älskar spelkänslan, användandet av fysiken, experimentlustan hos Valve som utvecklare samt atmosfären. Det är så fantastiskt många delar av det här underbara spelet som är fantastiska att det inte går att välja ut bara en, men om jag måste får det bli Nova Prospects.
(2) Halo: Combat Evolved
Tanken på att Macintosh-utvecklarna bakom strategifloppen Myth tog sitt RTS-koncept och byggde om det från ett obetydligt Mac-spel till ett launch-FPS till Xbox, är fortfarande hisnande. Bungies kärnteam var under stora delar av Halo-utvecklingen endast 14 personer och när vi blickar tillbaka och tänker på detta, på Halos arv, briljanta design och storslagna atmosfär - Är det nästan overkligt att de fick ihop sitt ambitiösa projekt och därmed förändrade Microsofts framtid på kuppen. Halo håller dessutom orimligt bra än idag, 24 år senare och koras därmed, härmed, till tidernas näst finaste FPS.
TIDERNAS BÄSTA FPS:
(1) Half-Life
Valves debutspel slog ned som en veritabel atombomb i spelvärlden och jag minns det väldigt väl, hur snacket gick - hur förväntningarna såg ut. Jag minns att min barndomskompis JG hade med sig ett nummer av PC Gamer (UK) till skolan vi gick sista året i gymnasiet), visade mig de första bilderna från ett kommande spel vid namn Half-Life, som baserades på Quake II-motorn, och hur vi började räkna ned till releasen. Jag minns ett demo som rullades ut en dryg månad innan premiären, hur mycket vi spelade det och jag minns när vi båda gick till TV-spelsbörsen och köpte ett exemplar samma dag som det släpptes, för att sen under en hel helg växelvis spela igenom det jag anser vara tidernas bästa first person shooter, fortfarande. Half-Life bröt så mycket ny mark, gjorde så många saker helt rätt och är än idag så fängslande bra att det inte finns tillräckligt med superlativ för att beskriva den med den rättvisa som det i grunden förtjänar.
Vilka är dina picks?