Svenska
Gamereactor
artiklar

Pepparkakor, julmust och allmän julhysteri

Majsan känner sig trakasserad av julen redan nu och löser den eviga gåtan om tomterädslan som är djupt utbredd i vårt avlånga land...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Redan för några veckor sedan såg jag de första kulorna. Nä, nu snackar jag inte pungkulor även om jag misstänker att hälften av er trodde just det. Nä, jag snackar kulörta kulor i massor, med glitter på och i de mest underliga former. Julgranskulor. Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man i de första dagarna i oktober månad hör ljudet av julmusik, lockas att köpa den där musten som är precis som skiten vi dricker på påsk men med en annan etikett och påsarna med julskum börjas bunkras upp framför kassorna. Jag vet att det är butikernas största försäljningstid men snälla måste vi börja sukta efter julen innan ens bonnabrännan bleknat på min kropp?

Pepparkakor, julmust och allmän julhysteri

Jag har liksom tröttnat på julen innan den ens börjat. Den värsta tanken är ändå att jag vilken dag som helst antagligen kommer mötas av både adventsljusstakar och en fullt klädd julgran eftersom min knäppe far Jörgen tror att julen är ett kapplöpningslopp och den som får fram skiten först vinner. Jag vet att jag inom loppet av någon vecka kommer mötas av Wham Last Christmas på repeat när jag sätter mig i min systers bil, och inte några hörselproppar i världen kommer att rädda min hörsel från eländet.

I år har jag varit duktig och kommit på något praktiskt att önska mig i julklapp iallafall. Varje år har jag ångest för att jag har allt och kan inte komma på en endaste grej jag vill ha men i år så damp det faktiskt ner en grej att skriva upp på listan. När jag synar min lista känner jag mig plötsligt väldigt gammal och praktisk för ordet gummistövlar tittar tillbaka mot mig. Men det var faktiskt allt jag kunde komma på, och jag kom på det när jag stod där i mina våta raggsockar och svor över mina gamla stövlar som borde bli avskedade för de inte sköter sitt jobb, och det är att hålla Majsans fossingar varma och torra på de där långa hikarna med jycken. Så alla vuxenpoäng som saknas fylls sakta på i mitt ack så barnsliga livskort. Nu undrar ni säkert varför en spelnörd som jag inte önskar mig spel som är betydligt roligare att få än ett par gummistövlar men svaret är rätt enkelt.

Detta är en annons:

Jag har inte tålamod att vänta på spelen jag vill ha. Jag kan inte tänka mig något värre en ett grymt spel som jag längtat efter ska ligga under granen och samla damm i flera veckor i väntan på julafton när jag kan köpa det själv och spela det direkt. Sen är alltid kruxet när man låter folk som har noll spelintresse köpa spel till en att det inte spelar någon som helst roll hur väl man ger instruktioner vad man önskar sig, det blir alltid fel. Om du så skriver speltitel och vilket format du vill ha det i så kan du ge dig på att nån kretin lyckas göra fel. Eller så får de tag i någon med trasigt fodral, för i deras ögon spelar det ju ingen roll, men för mig är det som om någon hade amputerat bort min stortå medans jag sov. Sen i alla familjer finns det alltid någon som är rädd för mannen i rött. Nä, jag pratar inte om Iron Man även om det kanske finns nån där ute som känner en lätt skräck för mannen i metall med den sarkastiska tungan.

Mannen jag tänker på har en stadig kagge i stället för ett sexigt sex pack, ett vitt skägg och har en förmåga att alltid fråga efter snälla barn vilket jag funnit väldigt diskriminerande sen barnsben eftersom jag var allt annat än snäll. Jag var aldrig det rädda barnet på julafton, i stället var jag det ifrågasättande barnet som undrade varför tomten pratade som pappa och varför han hade samma noppriga röda underställ som pappa Jörgen hade? Hade tomten lånat eller stulit? Varje jul svettades tomten i vårat hus med en förhörslampa tio centimeter från sin sorgfria nuna medans han blev förhörd av en sexåring som läspade på grund av bristen av framtänder i äkta Guantanamoanda, dock utan vattentortyren eller till ljudet av dansbandsmusik vilket jag föreställer mig de använder mot terroristerna där borta.

Pepparkakor, julmust och allmän julhysteri

Min lille kusin däremot Björn som gick under namnet Lille Böjjen hade däremot den där darrande underläppen och de sprutande tårarna varje gång Jultomten knackade på altandörren. Om han inte satt i sin mammas knä och gömde sitt lintottiga lilla huvud i hennes armhåla satt han under ett bord och gömde sig med sin snutte i högsta hugg och skrek lungorna av sig. Min brorson Emil var likadan. Med lungor som hade gjort Pavarotti stolt skrek han som om det var ett monster som precis blivit insläppt och inte en fet medelålders gubbe som inte rakat sig på några år och som strax ska dela ut en massa roliga prylar till honom. Inte precis vad farbror röd hade förväntat sig, inte det minsta. Varje julafton satt vi andra barn i smyg och skrattade bakom ryggen på de båda unga herrarna och tyckte de var ena riktiga fegisar men igår fick jag en uppenbarelse i att denna rädsla inte var tagen ur luften eller från någon slags tomtefobi. Jag hamnade nämligen av misstag i butiken som saknar både kvalitet och bra smak och som är uppkallat efter en Amerikansk valuta och mitt bland deras berg med julsaker i de porrigaste färger hängde den. Nä, inte kulorna igen. Och definitivt inte pungkulorna.

Detta är en annons:

Utan en mask så fruktansvärd att den nog skulle skrämma slag på både Pennywise och Jason Voorhees. Den ordinära tomtemasken. En tomtemask som nog cirkulerat i de flesta svenska villakvarteren och skrämt ungar från vettet sen tidigt 70-tal. Nu som vuxen är det ju trots allt inte så konstigt när man tänker efter att ungarna blev rädda. Jag hade blivit rädd om en främling knackade på min altandörr i mörkret iklädd en gummimask vrålande om det fanns några snälla barn i huset och klampade in oanmäld med en doft av malkulor och billig sprit efter sig. Finns ju ingen vuxen som släppt in någon på de premisserna, eller hur? Min pappa Jörgen är smålänning och i vårat hushåll lever vi efter orden "Varför laga det som inte är trasigt?". Det betyder att familjens tomtemask var en och samma mask under alla vi syskons uppväxt även när masken började förlora den hälsosamma ansiktsfärgen och både hår och skägg började trilla av. Masken var i storlek XXL som gjorde att näsan ibland vek sig och en vändning på ansiktet alltid följdes av ljudet när man skakar en badrumsmatta, en dallring som lät i nästan en hel minut. Ansiktsdragen var kusligt lika den sure dvärgen i Askungen, Butter.

Pepparkakor, julmust och allmän julhysteri

Ett år var tomtemasken försvunnen, tror än idag det var ett försök av min mamma att hålla den gisslan för att få min far att investera i en ny. Det året listade jag ut att det var min faster Catharina som var tomte på grund av att pappas försök att tejpa bomull i ansiktet på henne misslyckades under paketutdelningen så tomten började fälla tussar av kroppsbehåring inför allas ögon. Tomteluvan det året bestod av en stärkt hoprullad röd servett i linnetyg och besvikelsen var stor när jag insåg att tomten faktiskt var en bluff. Det var dagen då barndomens magi dog och jag insåg att pappas ständiga otur att missa mannen i rött varje gång eftersom han var och köpte tidningen inte var en tillfällighet. Året efter hittade pappa till sin lycka den gamle tomtemasken i en banankartong i en hörna av förrådet och utbrast glatt att "Vilken tur att jag hittade den innan jag hunnit köpa en ny och kastat ut pengar helt i onödan". Ja, tack och lov stämde vi in med ett dött uttryck över våra ansikten.
Som tur är ändras jularna när man blir äldre. Tomten är nu en fjant man helst vill slippa. Dela nu bara ut klapparna så ungarna som suttit och gnällt sen Kalle Anka kan stänga igen kakhålet så vi får lite förbannad julefrid! Men nej, vi vuxna ska äta flera gånger först, likt de förbaskade Hobbitsarna ska vi ha både second breakfast och vanlig tills vi nästan kräks av blandningen av Jansons, julskinka, Ris á la Malta och sill i olika sorter.

Sen när ungarna frågat för hundrafemtionde gången kommer han tillslut med det dom väntat hela dagen på. Jag har alltid undrat om denna fördröjning från de vuxnas sida är en slags hämnd på deras ungar för alla hyss de hittat på under året? Att låta de veta att under granen ligger en massa schysta prylar ni önskat er mest av allt i världen men ni får dom inte för än vi säger till, och vi tänker dra ut på tiden tills ni nästan förgås. Nu är det eran tur att få smaka på hur det är för oss 365 dagar om året när vi ber er komma och äta och vi får vänta tills maten är kall eller när vi ber er städa rummet men inget händer för än vi stänger ner familjens Wifi. Kanske är det samma tortyr vi vuxna utför när vi råkar "glömma" att köpa till batterier till din julklapp? Vi ler lite ondskefullt bakom ryggen på ungen som precis slitit upp en synth som vi vet endast funkar med tjocka D-cellsbatterier som vi så oturligt glömt att inhandla och vi skålar tyst med oss själva när vi smuttar på vår Prosecco och njuter än en gång av ordet julefrid och att vi fortfarande har den på grund av vår glömska.

Pepparkakor, julmust och allmän julhysteri

Nä, det är inget fel på julen egentligen. Om det inte vore för allt folk, köphysterin och den äckliga maten. Ja, jag sa det! Den äckliga maten! Snälla, vart tog fantasin vägen? Måste vi slänga fram samma dynga Påsk, Midsommar och Jul? Ge mig nått nytt, och något som saknar fettkant tack. Jag saknar faktiskt min barndoms jular. Spänningen, lugnet och släktträffarna. Man tillhörde inte den vuxna skaran som blir fattig varje December för när man är liten kommer man undan med att göra sina egna klappar i form av kuddfodral i syslöjden som är så dåligt sydda så stoppningen trillar ur eller en träslev från träslöjden som är så dåligt sandpapprad att man får flisor i maten. Idag kommer man fasen inte undan med det alltså. Tänk om jag hade täljt en trägubbe i julklapp till syrran och ritat en teckning till min bror idag som vuxen? Jag hade ju inte överlevt dagen! Hade antagligen behövt gå med i nått vittnesskyddsprogram och fått bosätta mig i Kiruna eller nått för att undkomma deras hästbett och tusen nålar. Det jag däremot kan längta efter är Lussekatter, jullov och vörtbröd med russin. Och pappas hemmalagade julsenap. Och snö. Jag är fortfarande så patetisk att jag vill ha en vit jul även om det var typ ett decennium sen det inträffade. Men det viktigaste på julen är ändå familjen och vännerna. Att bara få vara dom nära. Och sen få pusta ut när de äntligen åker hem så jag kan få sätta mig och spela mina TV-spel som jag så lömskt fått i julklapp av någon som signerat kortet med God Jul Majsan önskar Tomten. Oj, vem kan det vara ifrån? Och vem har denna ultimata spelsmak? Nämen, inte ska väl jag!

Hur spenderar du din jul? Och vad ligger på din önskelista i år? Gummistövlar? En teckning? Flisig träslev?



Loading next content