Det är några månader kvar till E3 2016 och spelshowen ser på förhand ut att bli avsevärt mycket blekare än fjolåret då jättar som Activision och EA beslutat sig för att inte köpa bås på mässgolvet. Trots detta vet vi med säkerhet att det kommer att spruta ut stekheta utannonseringar och eftersom vi som spelgalningar gärna drömmer oss bort till en framtid proppad av önsketitlar, har vi på redaktionen satt ihop en artikelserie där vi alla skriver om våra drömutannonseringar. Först ut är chefredaktör Hegevall som letat längst bak i fantasifickorna och hittat en hel bunt spel som han drömmer om.
Bild från det 12 år gamla Toca: Race Driver som inte alls levde upp till den kvalitet som återfanns i Toca 2, ett av Codemasters bästa.
DTM Racing (PC)
Efter att Codemasters väl insett vikten av att lyssna på alla miljontals fans som i åratal bönat och bett om en renodlad rallysimulator (Dirt Rally) hoppas jag att de gräver i gömmorna, plockar fram gamla touring car-kvaliteter och gör en stenhård sim baserad på DTM. Jag vill kötta hårnålar i Mattias Ekströms Audi, jag vill kasta Marco Wittmann BMW in i dödskurvan Eau Rouge på Spa och göra det tillsammans med hutlöst detaljerad däckfysik som på allvar utmanar iRacing och Assetto Corsa.
Max Payne 2 var och förblr Remedys bästa spel, långt mycket mer genomarbetat och nyskapande än Alan Wake.
Max Payne Origins (Xbox One)
Quantum Break hit, Alan Wake dit... Remedy har enligt mig aldrig varit så bra som de var i slutet av 2003 när de dundrade ut Max Payne 2: The Fall of Max Payne. Rockstars uppföljare, Max Payne 3, hade naturligtvis sina ljusglimtar men noir-temat hade rensats bort och spelseriens sotsvarta själ kändes utspädd. Jag hoppas istället att Take 2 sätter Bioshock 2-studion 2K Marin på jobbet att skapa en prolog till det allra första spelet. Vi får följa Max på väg ned i avgrunden, när han smyger omkring i sin skinnrock i ett snötäckt New York, jagar avskum på uppdrag i en semi-öppen spelvärld och dränks i mer och mer noir-mys ju längre in i äventyret vi kommer.
Vi har väntat 12 år nu och kommer att få vänta 12 till.
Half-Life 3 (PC, Playstation 4, Xbox One)
Det blev tjatigt att önska sig en fortsättning på Half-Life 2 för tio år sedan. Jag borde verkligen inte skriva ett knyst mer om mina önskedrömmar rörande Gordons fortsatta framfart genom en alien-invaderad framtid, men det går för min del inte att sluta drömma. Jag vill ha ett superhögupplöst, dödskrispigt VR-spel till HTC Vive där Valve nyskapar tungt gällande inlevelse och hur man som spelare kan påverka spelvärlden. Jag vill kunna använda alla möjliga material jag hittar för att snickra ihop vapen, jag vill kunna klättra och krypa och interagera med andra karaktärer i spelvärlden på ett sätt som vi hittills inte ens kunnat drömma om.
Need for Speed som spelserie har inte varit riktigt bra på många år enligt Hegevall.
Need for Speed: Underground 3 (PC, Playstation 4, Xbox One)
Det smärtar att säga (patriot som jag är, och allt) men jag önskar att EA plockar Need for Speed-licensen från Göteborgs-baserade Ghost Games och istället slänger deras ilsnabba sportkärror på EA Burnaby där ett respektabelt antal före detta Black Box-utvecklare numer huserar. Jag vill ha ett Need for Speed: Underground 3 härnäst. Fenomenalt orealistiskt biluppförande, tjogvis med nitrotuber, skrikig punkrock och en enorm, öppen spelvärld proppad av genvägar och liv/rörelse. Jag drömmer om styling/tuning-möjligheter som får självaste Forza Motorsport 6 att skämmas och den där atmosfären som gjorde de gamla spelen så njutbara.
Hitman-studions bortglömda actionpärla Freedom Fighters var underbart atmosfäriskt.
Freedom Fighters 2 (Playstation 4)
Det är förmodligen bara jag men personligen ser jag fortfarande Freedom Fighters (2003) som Hitman-studion IO Interactives bästa spel. Det sålde dåligt, dock, och EA begravde licensen - tyvärr. Jag skulle älska en supersnygg uppföljare baserad på Frostbite 3 proppad med läcker domedagskänsla, ordentligt ockuperade kalla kriget-rysningar och Sovjetpropaganda samt möjligheten att lira igenom hela rasket med tre stycken kompisar.
Den sotsvarta komiken i Bad Company var fantastisk.
Battlefield: Bad Company 3 (PC, Playstation 4, Xbox One)
Vi lär förmodligen aldrig få spela Bad Company 3 då de tidigare spelen inte ens sålde i närheten lika bra som de numrerade, hårt multiplayerfokuserade originaltitlarna i Battlefield-serien - Men drömma går ju, oavsett. Och det är precis vad jag gör. Älskade det första spelet innerligt för dess humor, helsköna karaktärer, frihet, explosivitet, svårighetsgrad och nordiska natur. Skulle verkligen vilja ha en trea som återgår till ettans lyster och helt ignorerar den blaskiga Call of Duty-känslan som uppföljaren osade av.
(Vilka är dina drömutannonseringar?)