Pinsamma spelvanor - topp 10!

Vissa personer, låt oss kalla dem "idioter", brukar avfärda allt som har med TV- och datorspel att göra som något töntigt och pinsamt. En sådan inställning är förstås urlöjlig, men självklart kan alla typer av hobbies dras till en pinsam spets, förutsatt att utövaren i sig är pinsam nog. Efter att ha snappat upp genanta spel-berättelser från lite varstans bestämde vi oss därför för att sammanställa en lista på just detta. Pinsamma spelvanor.

Med sitt stora spelintresse är Gamereactor-redaktionen själv förstås regelbundet pinsam och vi skulle, om vi hade vågat, kunna erkänna oss skyldiga till flera av de punkter som strax ska listas. Vi tänker alltså inte knyta några namn till respektive pinsamma företeelse (förutom Mattias Hegerius och punkt 2), med respekt för våra av grundlag skyddade källor.

Utan vidare pladder presenterar vi härmed stolt: De Tio Mest Pinsamma Spelvanorna!

10. Bärbart toalettspelande
Vi börjar lite försiktigt. Lite lagom okontroversiellt sådär. Men att smyga med dig din bärbara konsol till toaletten till de aningen långvarigare, lektyrkrävande visiterna, är kanske inte en sysselsättning du skryter med för släkt och vänner. Eller inkluderar i din CV. Vi vill bara inflika att valet av spel inför klosettlirandet är lika viktigt som din diet; konsumera något lättsmält. Ett tidsslukande rollspel är dumt, snabba titlar som Wario Ware eller Mario Kart optimala. En tumregel är att avsluta sessionen när batterilampan blir röd eller när benen börjar somna.

9. Spelfigurs-imiterande
Det är roligt att låtsas. Att lägga vardagspersonligheten på hatthyllan och få vara någon annan för en eftermiddag. Men det är lätt att ribban sänks från "kult-ironisk" till "totalnördig" och när du börjar citera dina spelhjältar i vardagen manar vi till försiktighet. Att svara i telefon med "It's-a-me, Marcus!" går exempelvis bort. Duke Nukems "What are you waiting for, christmas?" i bankomatkön är heller inte så vitsigt som du kanske tror.

Regelrätta extrema makeovers, där man faktiskt bankar till den där Mega Man-dräkten i blåmålad lättmetall, är också en svår balansakt. Vissa (på pappret) myndiga människor drabbade av ett virus kallat "cosplay" gör detta regelbundet och har på något sätt gett utspökandet ett existensberättigande. Ja, dessa människor möts av leenden. Men titta noga, de är alltid sneda.

Att imitera sina favoritfigurer inom spel- och filmvärlden är inte alltid lätt att göra med värdighet.

8. Ensamt Guitar Hero-headbangande
En tisdag eller något. En ölsejdel fylld med Pepsi. "Min Les Paul", som du kallar den plockas fram och du sätter igång. Börjar "rocka". Hade någon lyckats glutta genom dina fördragna persienner hade de blivit skrämda, mycket möjligt traumatiserade, av de ambitiösa men smärtsamt misslyckade försöken till tuffa scenrörelser framför ditt Guitar Hero: World Tour eller Rock Band.

Ditt headbangande liknar en höna upptagen med att få en whiplashskada, dina Pete Townsend-väderkvarnar fastnar i takfläkten och din Neil Peart-imitation bakom plasttrummorna får dina armar att likna två medwurst-stubbar fångade av en tropisk storm. Inget fel i allt detta, egentligen. Men oerhört pinsamt.

7. Köa längre än sex minuter till spelaffärernas demostationer
Demostationerna, spelbutikernas svar på den offentliga toaletten, är ofta välbesökta och orsakar lätt köbildningar. Men hur länge är det egentligen okej att vänta på sin tur utan att verka desperat? Svaret, för en vuxen människa, är sex minuter. Inte en sekund längre. Oavsett hur bra spelet än är, hur mycket du än längtar, nås efter den trehundrasextioende sekunden alltid en patetisk punkt där du börjar likna en äcklig stadsduva som väntar på en munfull korvbröd från en sydtysk turists lunchbricka. Ta itu med dina övriga ärenden i stället. Cirkulera. Glid. (Och kom tillbaka vid öppningstid nästa dag).

6. Användning av ordet "episkt" utan att syfta på storslaget berättande i litteratur, teater eller film
Låt bli ...tack.

5. Sortering av spelsamling
Vi är förstås vänner av ordning. Att ha rätt skiva i rätt fodral och att rada upp spelen prydligt i TV-möbeln är föredömligt och fullt normalt. Det är när vissa system för sortering börjar dyka upp som det låter pling-plong, pling-plong från varningsklockorna.

Visa mig din spelsorteringsmetod, och jag ska säga dig vem du är - C.G. Jung.

Ja, intressant nog kan man faktiskt urskilja karaktärsdrag, närmare bestämt olika nyanser av galenskap, utifrån hur en spelare sorterar sina speltitlar. Låt oss titta på några av de vanligaste sorteringsmetoderna och se vilka personlighetstyper vi kan koppla till dem:

Du sorterar spelen efter konsol och/eller bokstavsordning: du är egentligen rätt normal, har möjligen vissa undertryckta aggressioner, är blyg på veckodagar, säger sällan nej till en härlig kopp Earl Grey om kvällarna och har alla förutsättningar för ett normalt liv.
Du sorterar spelen efter utgivningsår: du är charmigt aggressiv, lider av megalomani, har förmodligen ett kriminellt förflutet och/eller pollenallergi samt sover under sängen.
Du sorterar spelen efter utvecklare: du befinner dig i gränslandet mellan djur och människa, tror att Svampbob Fyrkant finns på riktigt och planerar ett stort, stort rån.

4. Skryta om spelrekord
Detta är likt en Curly-Pommes Frites både en het och skruvad potatis. Vissa saker kan vara oerhört imponerande; världsrekordet i Donkey Kong, en enorm gamerscore på Xbox Live eller en parering i 14 steg mot Chun Lis specialattack i Street Fighter III 3rd Strike; och samtidigt vara fenomenalt pinsamma att skryta om. Om du har en enorm bedrift du vill dela med dig av är tricket att styra in samtalet på spelet i fråga, utan att berätta om ditt rekord rakt ut. Att sedan få folk att ställa frågan "vad är ditt rekord?" kräver oerhörd träning i psykologi och humanetnologi, men när du lyckas har du sluppit pinsamheten.

Steve Wiebe, mannen till höger, är en av världens bästa Donkey Kong-spelare, men är inte ett dugg skrytsam för det. Lär av honom!

3. Öronpetande med DS-stylusen
En blick till höger. Ingen ser. En blick till vänster. Kusten är klar. En snabb vårstädning i hörselgången med Nintendo DS-pekpennan senare och du känner dig som en ny människa, redo att ta itu med nästa Dragon Quest-strid eller Grand Theft Auto: Chinatown Wars-uppdrag. En återanvändbar plastpinne är visserligen betydligt miljösnällare än Topz, vilket så här i energisparartider är ett utmärkt argument för att dämpa eventuella skamkänslor, men du ska ändå vara medveten om hur lågt du sjunkit om du någon gång testat detta. När Nintendos Reggie Fils-Aime talade om pekpennans otaliga möjligheter den där mässdagen 2004 hade han onekligen rätt. Pinsamt rätt...

För grundligare rengöring; använd den tjockare änden.

2. Under-kjolen-gluttande på Soul Calibur-figurerna
Nej då. Detta är absolut inget pinsamt, du är ju trots allt intresserad av "karaktärsdesign". Typ kläder och sånt. Därför är det förstås helt försvarbart att du mitt i en hård Soul Calibur IV-fight mellan Xianghua och Shura, eller kanske Ivy och Sophitia, försöker trycka på paus vid exakt rätt tillfälle för att få en ordentlig titt på deras underkläder. Det är helt normalt för en gamer i din ålder. Det är när du försöker hitta Yodas privata delar vi börjar bli orolig.

Genusmedvetna läsare uppmärksammar säkert en viss könsgeneralisering i denna punkt och påpekar "det är ju inte bara killar som spelar spel". Helt rätt säger vi, varpå vi snyggt queer-kontrar med "nej, men det är inte bara killar som spanar in tjejkjolar heller". Touché!

Att försöka skymta underklädspolygoner med kameravinkling och paus-skärmar är bland det mest pinsamma man kan göra, och aktiviteten var snubblande nära listans förstaplats.

1. Ny konsol-smekande
Du har precis putsat din nya konsol för fjärde gången och placerat den exakt centrerad på sin egna hylla i TV-möbeln. Den svarta eller vita ytan fullkomligen gnistrar och doftar ljuvt av nyuppackad plast. Likt en nybliven förälder är du oerhört stolt över din prylfamiljs nya tillskott. Så gör du det. Utan att ens försöka få det att se ut som något annat lägger du din hand på konsolen och smeker den. Och det känns bra.

Din förståelse av kärlek i detta ögonblick är, och du bör verkligen inse detta, djupt rubbad. Det som borde vara en käresta, en vän, syrenbuske eller labrador har bytts ut mot något dött, något fabricerat. Ska du nödvändigtvis vara där och kladda: tänk på att en smekning bara är ett steg från en kyss. Två steg från onämnbarheter.

Men återigen... vi har gjort detta själva.

Pinsamhetstrofén går till konsolsmekning, en otroligt lockande aktivitet som dock bör utföras med måtta.