När Xbox 360 hade släppts visste ingen hur det så kallade konsolkriget skulle gå. Att kalla det första året för lysande vore en rasande överdrift och runt 8-9 miljoner konsoler beräknas ha sålts. Något som gör första året till det sämsta för därefter har man snittat tio miljoner per år. Bättre priser, fler spel och en tydligare konkurrens kan vara en del av orsakerna, folk visste inte innan vad de kunde förvänta sig av Playstation 3 och Wii.
Rätt logiskt egentligen och mönstret går faktiskt igen. Ärkefloppen och felbygget (världens bästa sådana) Sega Saturn förde nämligen en lång och jämn strid med Playstation som kom att bli tidernas största succé. Striden bestod dock mest av småsmulor, för inget av formaten sålde någonting just. Nej, istället var det när Nintendo släppte sin enormt efterlängtade Nintendo 64 det tog fart. Nintendo 64 hade ju unika nya chip från Silicon Graphics och skulle spöa exakt allt.
Playstation hade en väldigt långsam start och det var först när konkurrenten kom som försäljningen tog fart på allvar, tvärtemot alla som trodde att den snarare skulle dö i samband med att Nintendo släppte Nintendo 64.
Den släpptes. Varpå Playstation tog fart. För de flesta konsumenter blev det uppenbart att det inte fanns någon magi i komponenterna den här gången heller som gjorde ett alternativ överlägset mycket bättre. Kort sagt, när Nintendo släppte Nintendo 64 tog Playstation fart. En uppenbar parallell till Xbox 360 och Playstation 3? Ja, i viss mån. Men gör det Xbox 360 till en ny Playstation? Inte på långa vägar.
Ett av mina favoritcitat lyder exempelvis: "Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare."
Aktuellt och bra? Det sades av den grekiske filosofen Sokrates som levde drygt 400 år före Kristus. Så att ungdomar är ohyfsade och har det alldeles för bra är alltså inte ett helt toknytt påfund. Människor är sig lika i alla tider, trots allt. Man ska alltid försöka lära sig något nytt av historien. Det finns gott om situationer som liknar det som händer idag och man ska absolut försöka undvika att upprepa som misstag så gott det går.
Med det sagt så börjar jag bli lite trött på hur lättvindigt mycket press idag skriver artiklar som visar hur den och den konsolen delar allt och lite till med den konsolen. Inför och efter lanseringen av Xbox 360 dök det till exempelvis upp artiklar som svampar i både tidningar, på spelsidor, i bloggar och på forum om att den var nya Dreamcast (eller Dreamcast 2.0 som 1up kallade den).
Dreamcast har en speciall plats i hjärtat för många spelare. Men när den jämfördes med Xbox 360 var det i negativ bemärkelse där man ville leta exempel på att den skulle floppa.
Och visst. Vid en snabb anblick lanserades de båda ett år före konkurrensen, de ansågs hotade av sinnessjukt snygga E3-demos av Sony, båda hade mikrofoner som fästes i handkontrollerna, båda var vita konsoler som följde upp en svart, båda hade cirklar som logotyper, båda saknade stöd för det senaste lagringsmediet (DVD kontra Blu-ray), båda hade ett Microsoft-utvecklat operativsystem och till råga på allt var främste talesmannen för båda konsolerna Peter Moore. Jämförelser som heter duga.
Det fanns onekligen flera ytliga (om än relativt obetydliga) likheter mellan Dreamcast och Xbox 360, inte minst det faktum att Peter Moore basade för båda och att det var cirkelbaserade logotyper till de båda.
Nu har det börjat dyka upp lite liknande jämförelser där istället Gameube och Playstation 3 anses vara intimt besläktade med en massa historiska liknelser. Där handlar det dock mest om försäljningen, där Gamecube som bekant misslyckades rejält i Japan, men ändå har lyckats sälja marginellt bättre där än Playstation 3 har gjort samt hur Nintendo blev trea med sin konsol i USA. I viss mån har även poänger gjorts över bristande tredjepartsstöd.
Men ärligt talat. Finns det ens någon form av rim och reson i dessa jämförelser? Visst kan man få fram tendenser och visst är det intressant att se hur andra i samma situation löst sina problem, men dessa jämförelser är inget annat än horribla. Kolla läget. Xbox 360 hade stöd från exakt varenda tredjepartare värd namnet, den har slagit Playstation 3 och under sitt första (och sämsta) år slog den Dreamcastens livstidsförsäljning. Och Playstation 3 och Gamecube...
Gamecube såg ut som en liten leksak, hade ett uselt lagringsmedium, var billigast av alla, saknade en rad inbyggda extrafunktioner, hade en handkontroll som var inkompatibel med det mesta, var inte särskilt hightech och riktade sig främst mot de yngre spelarna. Låter det som Playstation 3? Och om sanningen ska fram, kommer ju Playstation 3 dessutom även glida förbi Gamecube i försäljning under året. Vilket betyder att Playstation 3 på halva sin livstid överträffat hela Gamecubens.
Gamecube och Playstation 3, menar somliga skulle ha alldeles särdeles mycket gemensamt. Själv kan jag nog inte överhuvudtaget komma på två konsoler som har mindre gemensamt...
Nej, att försöka säga att en konsol är en annan är förmodligen det dummaste man kan göra om man vill ge en bra överblick av det som händer på spelmarknaden. Varje konsol har sitt eget öde, och även om det finns mängder av beröringspunkter som vid en första anblick, finns det betydligt fler - och tyngre - som säger raka motsatsen.
Kort sagt ska vi givetvis lära av historien och strategerna hos Microsoft, Nintendo och Sony sitter också och detaljstuderar hur det har gått tidigare. Men den som på fullaste allvar kallar Xbox 360 för en ny Dreamcast eller Playstation 3 för den här generationens Gamecube har egentligen bara bevisat en enda sak, nämligen att de absolut inte är värda att lyssna på överhuvudtaget.
