Petter Hegevall:
I en tid där re-makes och re-boots, HD-utgåvor och UHD-utgåvor är hetare än någonsin känns det lite som att vi borde diskutera ämnet här på redaktionen. För även om jag i tanken vill återvända till Shadow Moses i ett Metal Gear Solid omgjort med ny grafik samt skulle kunna dö för ett Sega Rally (1) baserat på Unreal Engine 4, vet jag samtidigt att jag faktiskt inte alls vill ha de här spelen. För de är aldrig riktigt så bra som mina nostalgidränkta favorit-spelminnen är. Capcoms kommande nyversion av Resident Evil 2 kommer aldrig att kunna kännas så bra som jag vet att originalet gjorde, som mina gamla minnen av det spelet gör. Detsamma gäller Spyro och Final Fantasy VII. Hell, Crash Nsane Trilogy samt Parappa the Rapper HD kändes inte ens hälften så bra i omgjord form som jag minns originalet, och därmed blir denna trend av "allt gammalt är nytt igen" som en rätt farlig sådan. Hur ser du på detta?
Andre Wigert:
HD-remasters har jag fått nog av, fullständigt, men ordentliga remakes är något helt annat. Shadow of the Colossus-remaken bjöd på en av de bästa spelupplevelserna jag har haft i år och att få lubba omkring i rollen som kaxig lilldrake i november med supergrafik och hormonpumpade färger känns underbart. Final Fantasy VII-remaken, nygamla Pokémon som släpps till Switch lockar ordentligt, och jag hade tveklöst raketköpt nyversioner på Metal Gear Solid, Halo, och Legend of Zelda: Ocarina of Time. Så länge svårighetsgraden är intakt eller anpassad till dagens spelklimat så oroar jag mig inte över att nostalgin skulle vara starkare än en välgjord, ordentligt genomarbetad remake.
Crash Nsane Trilogy byggdes om från grunden av utvecklarna bakom Skylanders-serien (Vicarious Visions).
Kim Orremark:
Jag tycker helt klart att vi borde innovera mera men samtidigt kan jag inte sitta still om jag tänker på en fläskig 4K-version av Metal Gear Solid, trots att jag har spelat det fler gånger än vad jag kan räkna till. Men visst, allt behöver inte göras om, spara det till klassikerna, de där tidlösa spelen som fortfarande hittas på topplistor över de högsta betygen någonsin. Eller så gör man som Nintendo, Super Mario Odyssey är ju egentligen bara en förlängning av Super Mario 64. där skulle en remake vara helt överflödig idag.
Petter:
Där håller jag inte med alls. Nog för att båda spelen är tredimensionella plattformspartyn med rörpularen i huvudrollen men de har inte mer gemensamt med varandra än vad exempelvis Ocarina of Time har med Breath of the Wild. Någon slags känsla av "re-make" finns där absolut ej. Med det sagt önskar jag att spelvärlden går åt motsatt håll nu, inte minst jämfört med Hollywood. Gör nytt istället, bara, och lämna re-make-hysterin i fred i ett årtionde eller så. För vi behöver mer spel som verkligen kickar utvecklingen av hela spelmediet framåt. mer titlar som Half-Life som skrev om regelboken för hela genren, eller varför inte Halo. Visst, bara för att någon stackars studio i Krakov slipper göra en nyversion på Tenchu 2 kommer de knappast att fösa ur sig ett tidlöst actionmästerverk men ni förstår vad jag menar. Med mer fokus på nya, vilda idéer och originella koncept kommer fler milstolpar att födas.
André Wigert:
Utvecklarna som skapade spelserierna från början har delvis varit skonade från att arbeta med nyversionerna, åtminstone när det gäller Crash, Spyro och Shadow of the Colossus. Om Vicarious Visions och Toys for Bob hade kunnat sleva ut något innovativt, fräscht och omtyckt istället vet vi förstås inte. När det gäller Bluepoint Games håller jag dock med er. Bluepoint har nog med kompetens och kapital för att punga ut något riktigt nyskapande.
Kommande nyversionen av Final Fantasy VII har redan genomgått en del bråk och stök då Square Enix nyligen kickade studion som pysslade med utvecklingen för att själva ta över rodret.
Jonas Mäki:
Jag håller faktiskt helt med om detta. Alla dessa återutgivningar med remasters som i flera fall inte fungerar perfekt på grund av att de bara slaskats in på skiva och släppts för snabba cash... dessa kan jag vara utan. Ge mig ordentlig bakåtkompatibilitet istället. Däremot remakes, det är en helt annan best. Jag ser det som ren fanservice från utgivarna eftersom de aldrig når några större mängder försäljningsmässigt. Därför tror jag heller aldrig det är någon risk att det kommer för många sådana, utan det förblir en relativt ovanlig men ändock ljuvlig guldkant för spelfansen som därmed kan spela versioner av favoritspelen som faktiskt matchar hur bra man minns originalen som samt ger möjlighet för yngre gamers att upptäcka spelhistoria på ett mer relevant sätt.
Petter:
Fast naturligtvis måste re-makes som Final Fantasy VIII, Crash Nsane Trilogy eller Shadow of the Colossus vara vinstdrivande buidnezz, annars skulle ju utvecklare inte ta i dessa projekt ens med tång. Inte ens med en sån där extra lång grilltång.
Andreas Blom:
Jag tycker hela grejen med remasteres är ett tvådelat mynt. Å ena sidan kan nya generationer samt de som inte har kvar originalkonsolerna njuta av äventyren. Samtidigt skiner girigheten och idétorkan igenom like crazy. Jag kan förstå att man remastrar klassiker eller ikoniska spel. Men det börjar bli tjatigt nu. Men jag vet att det är en fråga om att tjäna pengar också. Satsa då istället på bakåtkompatibilitet (antingen hårdvaru- eller emuleringsbaserad) igen, som Microsoft har gjort med Xbox. Sälj gärna spelen digitalt för de som inte har de, men låt oss som har kvar våra skivor, stoppa in dessa i våra maskiner. Sen, för all del, får sagda spel patchas upp om andan faller på. Men det vore skönt att inte behöva slanta upp fullpris för nyutgåvor av äldre lir. I alla fall hela tiden. För såklart lockar uppiffade versioner och blotta tanken på Red Dead Redemption i 60 bilder per sekund, får mig att bli galen.
Henric Pettersson:
Det där är ju så svårt. På många vis kan jag uppskatta vissa remasters av spel som man helt hade missat annars. Hade det exempelvis inte varit för alla remasters av Final Fantasy, Resident Evil eller Shenmue är sannolikheten stor att jag aldrig hade spelat dem heller. Samtidigt går det ju inte att komma ifrån det faktum att jag hellre hade sett helt nya spel istället för titlar som släpptes under förra konsolgenerationen. Remakes ser jag dock gärna mer av.
Nyversionen av Playstation-klassikern är ett av alla re-makes/HD-utgåvor som inte alls kändes lika charmigt och underhållande som originalet.
Joakim Sjögren:
Även om jag personligen inte är sådär superintresserad av varken remasters eller remakes så uppskattar jag som oftast att de finns, och då inte bara för att det gör det enklare att plocka fram gamla spelpärlor från förr. Nyversioner gör ju nämligen att spelarbasen för olika serier ökar och det känns som utvecklare och utgivare vågar satsa mer i framtiden om de har en lyckad remaster/remake i ryggen. Jag är nämligen osäker på att vi hade sett Devil May Cry 5 i skicket det är i just nu om inte specialversionen av fyran (och till viss del HD-utgåvorna av del 1-3) visade att det fanns ett djuprotat intresse - och då inte bara tomma ord och drömmar från nostalgiska fans utan faktiskt ett bevis via positiva försäljningssiffror. Jag tror på så samma sätt att vi garanterat kommer få ett nytt Crash Bandicoot-spel inom ett par år då N-sane-trilogin visade att kärleken till Sonys forna maskot finns även om spelbarheten från 90-talet egentligen inte fungerar år 2018. Sen kan man såklart argumentera om spelbranschen inte borde vara mer innovativ och titta framåt istället för bakåt, men det är såklart lättare att vara våghalsig och drömma stort när man inte måste betala notan eller möta konsekvenserna av en missriktad investering.
Johan Vahlström:
ag var inne på det i min blogg. Alla remasters görs endast för att spela på vår nostalgi (och tjäna pengar på det). Visst finns det spel som jag gärna ser en återkomst av, som Crash Team Racing, men kanske inte bara som en remaster utan snarare att spelserien återkommer på nytt (som en utmanare till Mario Kart). Samma med mitt favoritspel Suikoden II, jag vill absolut inte se en ny version av det då jag är rädd att charmen försvinner, men jag ser gärna att serien återkommer med ett nytt spel. De flesta av mina favoritspel vill jag inte se med ny grafik. Jag vill tänka tillbaka på dem som nåt kul jag gjorde när jag var ung. Hur fantastiskt det var. Nu vill jag skapa nya minnen, med nya spel. Risken finns ju också att alla goda minnen förstörs om den nya versionen inte är så bra. Nä, satsa på nytt istället och låt våra minnen vara just minnen. Det är den bästa typen av nostalgi.
Gamereactors egen André Wigert älskade nyversionen av Team Ico-klassikern Shadow of the Colossus.
Petter:
Jag håller med dig till 100 procent.
Lina Svensson:
Jag tycker att Jonas sammanfattar mina tankegångar rätt så bra här. Gör man det ordentligt välkomnar jag remakes. Jag introducerade Crash för några av kidsen i familjen och jag njöt nästan mer av spelet nu som vuxen. Trots att Crash var och fortfarande är ett av mina starkaste spelminnen från barndomen. Det var roligt att få se den yngre generationen njuta lika mycket av ett spel som jag gjorde när jag var i deras ålder. Ett spel som de aldrig hade fått uppleva annars.
Petter:
Jag vet att vi pratat om detta förut men låt oss avsluta på ett glatt sätt utan gubbgnäll från min sida: Om du bara fick välja ett enda spel som skulle göras om från grunden av dina favoritutvecklare, vilket väljer du då?
Henric:
Jag hade nog sagt Final Fantasy VI. Jag älskade remaken av Final Fantasy IV och gillade remaken av trean. Jag hade mer än gärna sett att man gjorde om sexan i stil med dessa, eller varför inte i stil med sjuan om det nu blir en hit? Då hade jag hoppat upp och ned och sprungit på väggarna.
Modern Warfare gjordes om så under fjolåret.
Kim Jakobsson:
Warcraft 3, tveklöst. Ge mig en upphottad version med ilsnabba texturer och skrikgröna orcer. Jag kan inte för mig liv se att Blizzard skulle få för sig att släppa Warcraft 4 i och med deras lille mmo-spel som fortfarande dominerar marknaden. Tror inte det skulle tillföra så mycket när de har den enorma plattformen. Men jag dagdrömmer verkligen dagligen om ett nytt strategispel i Warcraft-universumet, och varför inte bara sätta ett team på att göra om trean i Starcraft 2-motorn exempelvis?
Lina:
Fallout 2. Inget snack om saken.
Joakim Sjögren:
Jag har faktiskt, efter den senaste tidens tissel och tassel, börjat drömma lite om en eventuell nyversion av Golden Sun. GBA-pärlan från 2002 var nämligen en av formatets absoluta höjdpunkter i mitt tycke och jag hade verkligen älskat att återse Isaac, Garet, Ivan och Mia på Nintendo Switch i framtiden. Jag har även tidigare, likt många andra, vurmat för en remake/remaster av det första Witcher-spelet och jag hade inte heller tackat nej till ett upphottad Dragon Age: Origins.
André Lamartine:
Jag skulle gärna se en re-master av Deus Ex, faktiskt. Detta om något vore värt att "gräva upp" igen, så att säga; hotta upp grafiken och animationerna till dagens standard och jag skulle återbesöka denna klassiker på störten. Inte för att den inte håller än idag - tvärtom känns tematiken mer aktuell än någonsin och stämningen är fenomenal - men det skulle inte skada om Deus Ex nådde upp till sin sanna, filmiska potential. Mer dynamiskt ljus, lite mer stadsliv och kanske lite uppiffad musik skulle göra denna ultraklassiker till något alldeles, alldeles extra. Det kanske skulle luta mer åt en remake om nu så mycket utom manuset görs om från grunden, men detta skulle jag inte ha något emot, faktiskt. Om något hade jag önskat mig fler spel som denna dialogtunga och politiskt täta pärla idag, med djup lore och oslagbar mystik. Drömma kan man ju...
Andreas Blom:
Red Dead Redemption med uppbiffad grafik, dubbla bildhastigheten och HDR-stöd makes my spurs spin, my boots boost and my hat high since i am half-english and really cool i always finish all my sentences in english ya know. Word, peepz! Peace out.
Petter:
Jag skulle nog helst av allt vilja se en re-make på det allra första Tomb Raider. Exakt samma spel (in i minsta detalj) fast omgjord från scratch i Unreal 4. Med Toby Gard som producent.
Jonas:
Mach Rider HD. Tveklöst.