Petter Hegevall:
Mikrotransaktionerna breder ut sig i dagens spel och det kvittar ju idag om titeln i fråga är gratis och därmed innehåller mikroköp, eller om prislappen ligger på saftiga 699 kronor - Idag kan man fuska sig framåt i spel genom att knappa in sin kreditkortskod. Jag är som alla vet verkligen ingen fan av den här affärsmodellen men har ändå pulat in pengar i ett antal spel. Pinsamt nog är det Clash of Clans till Iphone som grävt djupast hål i min plånbok. Jag stoppade in cirka 5000 kronor i Supercells beroendeframkallande strategiparty innan jag tvingade mig själv att sluta. Jag stoppade även in en dryg tusing i Real Racing 3 innan jag avinstallerade det i rent ursinne. Hur ser din historia ut gällande detta?
Kim Jakobsson:
Jag vill inte ens veta av min köphistorik på Hearthstone. Jag har säkerligen spenderat uppemot 12 000 kronor totalt på det där sabla spelet för alla expansioner och paket. Jag kan även tänka mig att jag köpt diverse föremål i World of Warcraft för strax under femtusen-lappen genom åren, samt för den totala månadskostnaden om det nu räknas. Det är rätt sjukt när jag väl börjar tänka på det, men å andra siden är det ju ändå en enorm mängd tid jag lagt ner på båda spelen, framförallt Hearthstone. Jag upplever verkligen det som ett beroende som griper tag i mig när jag ser att en ny Hearthstone-expansion utannonseras - jag måste verkligen bara ha alla de nya korten. Reptilhjärnan kickar in och jag står där som en litet barn och vinkar med plånboken på releasedagen. Blizzard är verkligen duktiga på det här med mikrotransaktioner i deras spel, att det känns meningsfullt direkt utan att man lägger ut en för stor summa på en och samma gång.
Star Wars: Battlefront II blev så otroligt hårt kritiserat för sina mikroköp att EA slängde ut den biten av spelet bara dagar innan premiären.
Lisa Dahlgren:
Det slog mig härom dagen att jag enbart spenderat pengar (om man inte räknar expansioner eller DLC-paket) i Blizzards spelvärldar. Heroes of the Storm är nog det spel som oftast får min kosing, även om det är småpengar som spenderas. Mer blev det förr innan systemet i spelets butik gjordes om men jag har än idag koll på "In development"-klippen för att se om det kanske kan komma att släppa ett skin jag kan tänka mig att pröjsa för. Jul-utstyrslarna blir mina i år med, den saken är klar. Pinsamt, för mig som avskyr mikrotransaktioner.
Andreas Blom:
Känner jag med då jag faktiskt känt att jag verkligen behöver den där limiterade GTA-dohickeyn. Eftersom jag nu för tiden inte har tid att sitta och spela spelet tio timmar i sträck.
André Wigert:
Om denna diskussion hade ägt rum i en i en pampig 1800-talssalong hade jag rest mig upp från det mörklackade träbordet, rättat till fracken, och med en oerhört självgod besserwisserstämma hade jag stolt formulerat: "Jag minsann, har då inte lagt en endaste krona på mikrotransaktioner. Och kommer så heller inte att göra i framtiden. Därmed basta." Jag lär säkert få äta upp det där citatet redan om en vecka om karman slår som vanligt, men såhär långt har ingen titel lyckats få mig på vält med att bända upp pluskan. Vad som däremot skrämmer mig, det är om fysiska prylar skulle trilla in som ett tjusigt beställningsgränssnitt i TV-spelen. "Vinn fem onlinematcher i rad så får du ett par Call of Duty-kalsipper, eller pröjsa 90 spänn." Då hade det banne mig pyrt rök om kreditkortet.
Fredrik Säfström:
För många år sedan spenderade jag vansinnigt mycket pengar på mikrotransaktioner i Candy Crush Saga och det är nog det enda spelet jag har betalat för via mikroköp. Idag skulle jag inte ens i min vildaste fantasi kunna fuska mig framåt i spel på det här sättet och jag blir mer och mer äcklad över att fler och fler utvecklare använder sig av den här betalningsmetoden.
Real Racing 3 står sig som ett av de girigaste spelen vi någonsin betygsatt. Här handlade allt om att spelaren helt enkelt var tvungen att pula in riktiga pengar annars var väntetiderna mellan varje race helt sinnessjuka.
Henric Pettersson:
Jag kan absolut tänka mig att betala lite för de spel som är gratis. Jag har exempelvis köpt flera paket till Hearthstone och skulle mycket väl kunna göra det till Gwent också. När det kommer till spel man redan betalat för att spela är jag dock inte lika generös längre. Är det en superhjältetitel så köper jag dock allt, skämmigt nog. Mest pengar har jag dock lagt på Counter-Strike: Global Offensive och Overwatch. På CS har jag däremot sålt skins men jag har knappast gått plus på det och i dagsläget har jag säkert spenderat någon tusenlapp på spelet. Idag har jag dock slutat med det helt och det gäller även Overwatch som jag köpte lootboxes till då och då under det första året.
Andreas Blom:
Sett till mikrotransaktioner så är jag själv heller inget fan av dem. Mitt favoritexempel (som jag dessutom bidragit till) är Grand Theft Auto Online. Istället för att ta en liten kaffepeng av verkliga riksdaler per "DLC", så har man valt att dra upp spelets interna pris på detaljerna som släpps. För att på så sätt få in pengar. Även om den kan kandidera lite på "pay-to-win"-diskussionen (vissa bilar/flygplan/helikoptrar gör dominans till en barnlek, vänta och se bara), blir jag mer irriterad på modellen. Det släpptes en bil (3D-modell) som vi spelare fick betala 5,8 miljoner dollar för. Omsatt i verkliga pengar blir det till att hosta upp i vääääldigt runda slängar 600 kronor (och då får du dock 1,3 miljoner över). För en bil. För ett objekt från en uppdatering. Då har jag inte ens nämnt guldflygplanet, vars prislapp ligger på ett par kalla 10 miljoner. Det var ett extremfall men bevisar min tes rätt bra. Rockstar behöver tjäna pengar på GTA Online, och drar därför upp spelets egna priser för tjäna in (och tvingar oss spelare att hala upp plånboken och betala om vi vill ha det någorlunda snabbt), vilket injecerar en lågkonjunktur per automatik. Ta hellre lite betalt (verkliga pengar) istället för att skapa sagda lågkonjunktur (som i sin tur fått diverse moddare att fuska till sig pengar). Vilket resulterar i flera fusk och behovet av hårdare kontrollerade servrar. Gillar heller inte den nya trenden med lootcrates som man betalar för. Alls.
NBA 2K18 innehöll sanslösa mängder mikroköp och fansen rasade. Trots det tjänade Visual Concepts mer pengar på detta spel efter två veckor än vad de gjorde på flera av föregångarna under ett helt basket-år.
Lisa Dahlgren:
På tal om GTA, när vi ändå talar om pengar spenderade utöver baskostnaden. Jag kommer ihåg hur fullkomligt stenhård jag kände mig när jag brummade runt i min Hotknife hotrod i GTA V. Pröjsade för Collector's-utgåvan (ni vet, den med kepsen och den där onödiga påsen med lås på?) nära på enbart för de digitala exklusiviteterna och var riktigt nöjd med det köpet ett bra tag. När spelet senare släpptes till Playstation 4 och Xbox One blev dock alla de där prylarna gratis för alla - och mina mungipor föll raka vägen ner till helvetet. Hur känner ni andra angående digitala exklusiviteter i specialutgåvor?
Henric:
Ogillar det starkt. Idag är det inte heller ovanligt att särskilda butikskedjor har exklusivt innehåll vilket gör det omöjligt för den som vill ha allt att få det. Minns ni Batman: Arkham City som erbjöd olika dräkter beroende på vem du köpte ifrån och vilken utgåva du köpte?
Lisa:
Åh ja, allt för väl. Köpte den maffigaste utgåvan av Assassin's Creed III (som skulle komma att bli mitt mest avskydda lir i spelserien) och vet att jag inte fick med de digitala exklusiviteter som de som pröjsade för den billigare deluxe-utgåvan fick. Riktigt surt.
Andreas:
Jag är också lite splittrad kring tidigare exklusivt digitalt innehåll som görs tillgängligt för alla. Framför allt om man på förhand pungat ut för dem, och de ges ut gratis. Det är en annan sak om de läggs upp för köp (då har de som köper det inte kommit undan utan att lägga lite till). Men det som man på förhand betalat för och som sedan ges bort gratis till alla - inte helt 100 med det.
André Lamartine:
Mängden strunt jag har spenderat pengar på i Team Fortress 2 är minst sagt oroväckande. Jag blev snabbt avis på mina lagkamraters conga-emotes och suveräna Halloween-utstyrslar när cosmetics-manin drog igång och jag ville ju inte se ut som en fattiglapp inför mina skjutglada vänner, direkt. Jag intalade mig själv att det enbart handlade om några tjugolappar hit och dit och rätt så snart gick jag från att vara hattlös byfåne till en skäggig monstrositet med hockeyfrilla, slips och solbrilor och som både dansade conga och lekte sten-sax-påse mellan matcher. Efter ett avbrott från spelet återvände jag för att se kreationen som Gud glömde och kallsvettades när jag insåg hur mycket stålar jag har lagt på att se så löjlig ut som möjligt. Aldrig igen, sa jag till mig själv... Tills jag lade några slantar på Overwatch-loot under deras sommarevent och fick inte ett jota. Aldrig igen, och den här gången menar jag det!, sa jag till mig själv...
Jonas Mäki:
Jag har aldrig köpt någon mikrotransaktion i ett fullprisspel sedan "Horse Armor" i Elder Scrolls IV: Oblivion, jag blåvägrar göra det. DLC är jag annars stor vän av och något jag anser gör spelen roligare under lång tid genom kontinuerlig utbyggnad, men just mikrotransaktionerna består så väldigt ofta av "pay to win" och ren skit. Det är helt enkelt ingen modell jag gillar, det måste kännas som att jag får något varaktigt och som ger något, annars behåller jag mina surt förvärvade slantar.
Petter stoppade in 5000 spänn i Clash of Clans innan han tvingade sig själv att avinstallera det.
Joakim Sjögren:
Jag stämmer in i kören med de som inte har spenderat en krona på mikrotransaktioner, och jag har aldrig heller känt mig vare sig sugen eller tvungen att göra det dessutom. DLC och expansionen konsumeras såklart flitigt men jag har aldrig riktigt förstått mig på det där med att vilja köpa en viss kostym, ett vapenskin eller något exklusivt fordon. Om jag inte kan förtjäna det inom spelets ramverk så vill jag liksom inte ha det. Det är till och med så illa att jag inte ens bemödar mig med att ladda ner diverse extramaterial som tillkommer i vissa specialversioner (och så jävla cool är jag).
Hur mycket kosing har du spenderat på mikrotransaktioner i diverse spel?