Petter Hegevall:
Yo teamet. Med tanke på att Star Wars just nu är världens hetaste filmföljetong och med tanke på att de allra flesta av oss nu hunnit se nya The Last Jedi tänkte jag att vi skulle diskutera samtliga rullar. Vilken är bäst, vilken är sämst och vad vill vi se i framtiden, från Disney?
Kim Jakobsson:
Hm knivigt att välja ut en favorit bland samtliga filmer. Rent spontant vill jag säga Rogue One: A Star Wars Story, men när jag väl tänker efter kan jag inte minnas namnet på en enda karaktär vilket förmodligen säger något om filmen. Men det jag minns är det fantastiska fotot och supersnygga actionsekvenserna. Den är ju på många sätt som en krigsfilm i rymden, vilket jag verkligen uppskattar. Annorlunda men samtidgt väldigt trogen Star Wars. The Last Jedi är en kanonfilm, men har också en del problem. Skulle nog personligen placera den på samma nivå som The Force Awakens, kanske aningen bättre. Det lutar nog åt Rogue One, problemet är bara karaktärerna. I framtiden skulle jag gärna se mer personliga filmer från Disney när det kommer till de fristående Star Wars-rullarna. Solo-filmen har ju potentialen att bli det i alla fall på förhand.
The Force Awakens delade upp fansen i två läger, i stora drag. Ena halvan älskade hur trogen den var originalmaterialet samtidigt som den slungade Star Wars-universumet in i framtiden medan andra gnällde ivrigt på att filmen i stort sett bara var en upprepning av A New Hope.
Petter:
Vet ärligt talat inte om det är särskilt mycket krig i Rogue One bortsett från de sista sex minuterna. Istället kändes den för egen del mer som en rätt klassisk heist-rulle i rymden. Och jag älskade den också. Personligen anser jag att ingen av de andra filmerna ens kommer nära Empire Strikes Back som jag ofta kallar den perfekta filmen, på flera sätt. Jag dyrkar den helhjärtat.
Henric Pettersson:
Rogue One är så brutalt ojämn anser jag. Det är en av få filmer jag varit nära på att somna till på bio. Lyckligtvis är den andra halvan så djävulskt bra att jag ändå anser filmen var en bra sådan. När det kommer till vilken film som är bäst måste jag nog sticka ut lite och säga att A New Hope är min favorit. För jag misstänker att majoriteten av er anser The Empire Strikes Back vara bäst Sämst är någon av de första episoderna. Har svårt att avgöra vilken då de båda stinker. Musiken i The Phantom Menace är dock otroligt bra. Vad det gäller framtiden vet jag ärligt talat inte riktigt. Jag är inte alls intresserad av en Han Solo-film då jag inte vill ha någon bakgrundshistoria till honom. Det jag gillar med honom är snarare att man inte riktigt vet om allt han gjort tidigare i sitt liv och vad som är sant och bara lögner. Det kan såklart bli en bra film men egentligen vill jag inte ha en fristående film med honom. Håller ni med?
Joakim Sjögren:
Nu har jag förvisso inte sett The Last Jedi ännu, men då The Force Awakens var lite av en besvikelse (svag 7/10) så har jag inte allt för höga förhoppningar, tyvärr. Episode IV: A New Hope är däremot, och kommer förmodligen alltid förbli, nummer ett bland Star Wars-filmerna enligt mig. The Empire Strikes Back är väl egentligen den enda som kan konkurrera någorlunda även om den till slut fallerar på att historien är en så uppenbar mellanakt att det är svårt att tillåta sig själv att bli alldeles för exalterad.
Petter:
Att försöka kora den sämsta av George Lucas "nyare" filmer är svårt, tycker jag. Alla tre är usla, och en skymf mot Star Wars om du frågar mig. Jag minns dock hur olidligt förväntansfull och taggad jag var inför Phantom Menace, och hur okristligt besviken jag var efter avslutat biobesök. Hela den filmen kändes som en geggfest. Som en snordyr reklam för frukostflingor, och jag kommer verkligen aldrig att förlåta Lucas för dessa hemskheter. Jag läser lite här och där på siten att man inte "får" hata episod 1-3 eftersom de inte alls är "så dåliga som vissa försöker få det till" men där är jag alltså av motsatt åsikt. Gör som kejsaren, låt hatet flöda. Mot dessa tre fenomenalt värdelösa skitfilmer.
När det gäller Rogue One tycker jag absolut inte att den är "brutalt ojämn", snarare är introduktionen lite splittrad och spretig, till följd av att Kathleen Kennedy tvingade Michael Clayton-gubben Tony Gilroy att guida Godzilla Gareth genom en månad av re-shoots eftersom Disney hatade Gareths inledande halvtimme. Karaktärerna introduceras på ett stressigt och aningen hoppigt sätt vilket gör att jag som tittare inte riktigt bryr mig. Men det tar cirka 20 minuter innan Edwards rett upp det hela och filmen kommer igång på riktigt. Resten är svinbra, tycker jag. Riktigt tät, snygg, och stundtals mörk. Och med tanke på att den blev så bra som den är, är jag väldigt nyfiken och sugen på fler "A Star Wars story"-filmer. Jag vill i allra högsta grad se Han Solo-rullen eftersom jag anser det vara en av Star Wars-världens mest intressanta karaktärer. Jag vill även se filmen om Yoda, Boba, Jabba, Luke och Obi-Wan. Jag vill se allt det där. I åratals åratal. Mata mig bara, jag står här med munnen vidöppen.
Många fans hatar The Last Jedi medan kritikerna älskar den, innerligt.
Kim Jakobsson:
Om de ens kommer i närheten av Rogue One är jag på, dock så är jag rädd för att konceptet med att ge varje betydelsefull karaktär i Star Wars-universumet en egen film kan bli tröttsamt ganska fort. Jag är ändå milt optimistisk inför Solo-filmen då jag tycker Ron Howard oftast är en bra regissör, även fast han har gjort ett par riktigt usla rullar. Men just Han Solo är ju en karaktär jag gärna vill veta mer om, finns säkert en del intressanta saker att gräva i.
Joakim Sjögren:
Petter... Jag är faktiskt en av dessa som tycker prequel-filmerna får lite för mycket skit i kontrast till vad de egentligen förtjänar, och jag styr därför tankarna bort från den mörka sidan, Darth Petter. Visst, Attack of The Clones är rätt rutten, Jar Jar Binks är lika charmat som ett magsår och Hayden "I Don't Like Sand" Christensen hade inte kunnat skådespela sig ur en garderob om så hans liv hänge på det. Men det finns faktiskt ljusglimtar. Lucas & Co vågade som exempel satsa på helt ny rymddesign, Ewan McGregor och Liam Neeson är briljanta som Obi-Wan Kenobi respektive Qui-Gon Jinn och den sista halvtimmen av Revenge of the Sith är dessutom endast några fåtal skrattretande scener (NOoooOoo!) ifrån ostig filmmagi.
Petter:
Det där ser jag ofta, som det enda egentliga argumentet för att dessa tre horribla filmer ska kunna klassas som godtagbara. Men håller inte med. Varför ska det anses vara "vågat" att beordra ett team av världens främsta konceptgrafiker att skissa fram lite nya miljöer/monster? Luc Besson fyllde ju Valerian med 133 000 olika miljöer, världar, raser, monster och varelser... Den filmen var inte särskilt "modig" för det.
Joakim Sjögren:
För nytt ääär vågat. Visst, den nya designen i sig måste inte alltid djärv eller ens bra, men att släppa taget om något familjärt för något nytt är enligt mig alltid ett tecken på att man vill utvecklas och ta nästa steg. Speciellt när det dessutom kommer till en sådan älskad följetong som Star Wars där allt granskas i detalj och fans kan skrika sig hesa för minsta lilla förändring. På grund av det uppskattar i alla fall jag att Lucas vågade testa något nytt i prequel-trilogin även om mycket såklart kunde vara betydligt bättre. Det är förövrigt här jag har problem med The Force Awakens då allt känns för familjärt och återanvänt för att jag ska kunna bli eld och lågor.
Petter:
Att man ville expandera universumet rent estetiskt fattar alla, men det Lucas gjorde tillsammans med Kasdan när det kommer till designen i prequel-filmerna var inte det minsta "vågat" enligt mig. Delar av designen var absolut bra - men knappast värt en golfapplåd, ens, sett till hur "modiga" de faktiskt var. Lika lite som jag anser att Rian var "vågad" som dödade Luke i The Last Jedi samt slungade in skrikande marsvin. Det var snarare JJ som var lite väl hemtam i Force Awakens för att dundra igång en ny trilogi med så mycket bekanta delar som möjligt. Ett smart drag, och inte "fegt".
Det finns en inbyggd filmmagi i Lucas gamla klassiker som aldrig kommer att dö.
Kim Orremark:
Rogue One var en bra film, åtminstone andra halvan men den känns inte särskilt Star Wars för mig, vilket gör att den hamnar en bra bit ned på min egen lista. Dessutom lider den av prequel-problemet där det verkligen är svårt att bry sig om någonting alls, men visst innehåller den ett par riktigt coola scener. Efter att ha sett The Last Jedi två gånger satt jag och funderade noga och länge över vilka filmer jag gillar bäst när det gäller Star Wars. Lucas tre senaste går ju bort, nästan per automatik, även om jag inte riktigt hatar dem så mycket som det är kotym att göra på internet. Det är däremot svajigt att verkligen välja den där toppfilmen, helst hade jag haft tre rullar på den platsen men det går ju inte. Jag älskar Empire Strikes Back (som alla andra) det är på fler än ett sett den perfekta filmen egentligen, den borde vara given etta? Jag älskar ju även Return of the Jedi. Sen slog det mig. The Force Awakens. Det är nog den bästa filmen i hela serien. Inte för att den är nyskapande eller utvecklar konceptet Star Wars på något extraordinärt sätt. J.J Abrams bevisade bara att det går att göra en klassisk matinéflick i rymden 2015 också.
The Last Jedi är dock en rejäl besvikelse och hamnar bara strax över Revenge of the Sith på min personliga lista. Rian Johnson dödar effektivt nästan allt som J.J byggde upp och levererar en film som för det mesta känns som en julkalender. Nu svamlar jag. The Force Awakens är bäst.
Petter:
Att Force skulle vara den bästa Star Wars-filmen genom alla tider medan The Last Jedi är kass, förstår jag dock inte riktigt. Visst, jag blev också en smula besviken på Rian Johnsons senaste men inte är den väl så otroligt mycket sämre än Force Awakens heller?
Kim Jakobsson:
Verkligen inte, jag personligen skulle nog placera båda dessa filmer väldigt nära varandra. Kan inte alls förstår hur du tycker att The Force Awakens är ett mästerverk medan du kallar denna för usel. Sååå himla stor skillnad i kvalitet är det inte. Visst jag störde mig på ett par enstaka sekvenser, men att kalla det för en usel film som alla internet-troll på Rotten Tomatoes är ju bara en överdrivet utan dess like.
Kim Orremark:
Men-du Pedro, jag tycker ju det. Last Jedi är medioker för det mesta och rent av urusel på sina ställen. Force Awakens var ren magi. Två timmar kändes som tre minuter i biosalongen medan The Last Jedi pågick i en smärre evighet. Force Awakens trumfar Empire Strikes Back, tycker jag.
Petter:
Förstår-förstår. Du som brukar ha så himla fin smak, buddy - hehe. Jag gillar verkligen Force Awakens men tycker att den är fullständigt chanslös mot originaltrilogin i sin helhet samt mot utvalda delar eller enstaka filmer. Jag tyckte att Finns story-arc var stressad och att hela den där delen då de besökte spåkvinnan i simglasögonen var rent nonsens. Jag tyckte heller aldrig att Kylo kändes respektingivande eller läbbig i den filmen utan snarare bara töntig. Något som förvisso fixades i The Last Jedi men som i Force inte hade en suck mot hur elak Vader är i Empire.
André Wigert:
Jag gillar alla filmerna. Allihopa. För mig räcker det att Lucasfilm spelar ledmotivet så älskar jag det, oavsett vad som visas på bioduken.
Prolog-trilogin hör till några av filmhistoriens mest utskällda rullar - alla kategorier.
Jonas Mäki:
Jag brukar inte kunna hålla mig utan går på bio om och om igen för att se nya Star Wars-rullar, och The Last Jedi är inget undantag. Men istället för bättre och bättre känner jag att den blir sämre och sämre. Den är så otroligt ologisk, seg och fyllt av larvig comic relief att jag idag har svårt att betrakta den som bättre än prologfilmerna. Luke mjölkandes en valross och porger som härjar är inte ett dyft bättre än Jar-Jar Binks, och BB8 som slumpens hjälte som råkar fixa biffen om och om igen känns lika bedrövligt som när barn-Anakin gör det. Med det sagt så fullkomligen älskar jag Star Wars. Jag läser böckerna, slukar serierna, spelar TV-spelen och avnjuter brädspelen. Visst hade The Force Awakens sina problem, men det var ändå en mycket trevligare film med mer Star Wars-känsla än George Lucas förmått leverera sedan 1983 (de horribla tilläggen i originaltrilogin inkluderat). Rogue One är pärlan för mig bland det som hittills gjorts av Disney och jag håller med Petter och att det är en trevlig heist-rulle i rymden som faktiskt känns som en riktig matinérulle för alla åldrar.
Petter:
Ouch, den var skoningslös den. Hehe... Jag anser trots lite väl mycket trams att The Last Jedi är mil bättre än Lucas prolog-skräp. Dimensioner bättre. När jag backar tillbaka och ser de filmerna idag får jag typ ont i huvudet av hur plastigt hemska de ser ut, och hur urholkat utspädd själva grund-mytologin är. I mitt fall har The Last Jedi istället växt från det att jag först såg filmen på premiärkvällen. Även om kasinodelen var usel och även om stenplanet-sektionerna med en surmulen Luke kändes konstiga rent tonalt och skådespelarmässigt var rymdstriderna samt Kylo så pass bra att jag liksom förlåter den för mycket av det där andra, känner jag. Rogue One är dock klart bättre, fortfarande. Alltid.
Men vad tror vi om Solo nudå? Det finns ju folk som fått se en "rough cut" som skvallrat lite på interweebz och de har ju varit fullständigt lyriska. Att lita på den typen av källor vet vi, i och för sig, kan vara vanskligt (minst sagt) men med Ronny Howard vid rodret och en hel drös bra skådespelare kanske Solo: A Star Wars Story kan bli episk, trots allt? Jag vet i alla fall att jag supergärna vill se hur Hans liv sett ut innan A New Hope. Jag vill se hur han träffade Lando, Chewie och vad han smugglade under alla de där åren innan han anslöt sig till kampen mot imperiet. Vad tror du?
Solo: A Star Wars Story kommer att visa upp sig i form av en första teaser-trailer nästa vecka.
Kim Jakobsson:
Ron Howard har ju gjort några riktigt läckra filmer, och jag tror han är helt rätt gubbe för att göra en Star Wars-film. Men det är ju oroväckande när man har behövt filma om så pass mycket material, vi såg ju vad som hände med Justice League. Jag är ändå försiktigt optimistisk inför Solo-filmen, tror det finns en hel del intressanta saker att berätta där som du skriver Petter. Jag hoppas bara att tonen i filmen inte blir för allvarlig bara med tanke på Howards tidigare filmer, ser gärna en mer lättsam matinéfilm i stil med Indiana Jones. Jag kommer definitivt att sitta där i biosalongen i maj när det är dags. The Last Jedi gjorde ju så otroligt många fans besvikna så jag hoppas verkligen att Disney levererar en grym bioupplevelse denna gången istället.
Jonas:
Jag kommer ihåg när Lucas gamle polare Spielberg fick se en första klippning av The Phantom Menace och tyckte att han sett världens åttonde underverk. Jag vet inte om jag anser Han Solo är särskilt intressant som karaktär betraktat på det sättet egentligen. Samma sak som när Young Indiana Jones gick på TV, helt menlöst, men här vet vi dessutom i stora drag nyckelscenerna som att han blir skyldig Jabba pengar och att han vinner Falken i spel. Solo blev intressant när han visade ett uns samvete och räddade dagen i A New Hope, och vad som hänt dessförinnan är fanfic-område för mig. Jag kommer givetvis se dock och jag tror och hoppas på en riktigt vidrig Jabba the Hutt, en karaktär som sabbades helt av det rekordfult inklistrade åbäket som syntes till i nyversionen av A New Hope (som var före detta kollega Oliver Thulin hävdade var "ofattbart snygg och bättre än den fula dockan från Return of the Jedi") och den plastiga maskliknande varianten i The Phantom Menace. Han skulle må bra av lite upprättelse.
André Lamartine:
Min gissning är att Solo kommer att vara en fanservice deluxe-rulle som gottar sig i bilder och ting som fans känner igen och medan jag uppskattar en lättsam Star Wars-historia (fram tills vi alltså vet mer om filmen), känner jag också rent allmänt att Star Wars sitter fast i det förflutna lite väl mycket. The Last Jedi var, trots sin vågade natur, också något av en bakåtsträvare, som istället för att gå ut "all the way" så tas flera beslut som snarare cementerar stjärnornas krig i någon slags evig loop av skojfriska rebeller och odugliga Nazi-imperier. Jag undrar om Star Wars som fenomen vågar ta sig ur sin bekvämlighetszon. Tvingades Rian Johnson skriva om sina vågade twister? Hade Johnson ett koppel överhuvudtaget under skrivandet av filmen? Hur det än ligger till, hoppas jag en sak bevaras i framtida filmer och det är det emotionella väsendet i filmuniversumet.
Om något fanns det det ju en hel del i The Last Jedi som resonerade med mig på ett emotionellt plan och inte bara för nostalgins skull; här finns en hel del tvivlan, ånger och det svåra i att leva i skam. Lukes karaktär är rätt kontroversiell och hans historia driver inte storyn framåt på något vis, men hans tillstånd och hans senare uppvaknande var starkt porträtterat och jag gillar riktningen som Luke tog. Man fick känslan av att han alltid kommer att vara den där bondpojken som tittar mot horisonten och gav filmen en slags odödlighet som jag hoppas består under de kommande åren.