Svenska
Gamereactor
artiklar
Dragon's Dogma 2

Redaktionen tycker till om Dragon's Dogma 2

Capcoms efterlängtade rollspel har spelats av flertalet medlemmar på redaktionen och de delar med sig av sina första intryck av spelet...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Dragon's Dogma 2
Även om det visuella enligt Conny kunde varit något bättre så har spelet bjudit honom på enormt vackra vyer.

Conny Andersson:
Jag är både väldigt nöjd och lite missnöjd med detta efter drygt 15 timmars speltid. Nöjd för att jag framförallt har väldigt roligt och varje gång jag och mina följeslagare ger oss ut på ett äventyr så känns det spännande där varje spelpass bjudit på flertalet minnesvärda stunder. Jag gillar att resa runt i den öppna världen och tycker ofta att den känns väldigt dynamisk och levande. Jag får lite samma känsla som när jag första gången spelade The Witcher 3 - att landskapet känns oberäkneligt och att vad som helst kan ske varje gång jag tar mig mot den där punkten på kartan. Det är just i de till synes slumpartade möten jag haft med fiender och annat som Dragon's Dogma 2 lyser lite extra starkt och i grunden har jag som sagt väldigt kul.

Men jag tycker också att man hade kunnat putsat upp en del områden betydligt mer. Även om landskapen bjuder på riktigt fina vyer så känns det visuella lite väl ojämnt. Jag hade nog hoppats på att bli lite mer imponerad över det grafiska, men det ska dock tilläggas att det inte riktigt drar ner upplevelsen något nämnvärt gällande hur underhållen jag blir. Här finns också en hel del områden som gällande atmosfär är riktigt bra, så även om det tekniska kanske inte håller toppklass så uppskattar jag ändå många miljöer. Då är det dock värre med mina följeslagares eviga tjat som ibland tenderar att bli repliker jag hört alldeles för många gånger förr. Däremot gillar jag att ha med sällskapet på resan då det skapar ytterligare en bra dynamisk ingrediens till upplevelsen.

Det finns också något unikt här som gör att det särskiljer sig från en hel del andra Open World-spel. I mångt och mycket är det väldigt avskalat och koncentrerar sig främst på några enskilda spelmekaniker. Jag får lite vibbar av ett mer gammaldags spel, något som inte är alltför tillkrånglat eller fullt med saker som ska distrahera en. Varje spelpass blir en spännande resa mot en destination och sedan får då den levande världen stå för alla små minnesvärda ögonblick. Det finns som tur är betydligt mer att vara nöjd än missnöjd över och jag kan uppskatta det där att det inom ganska enkla ramar gör sin grej och att det känns bekant men ändå fräscht. Den stora kritik som Capcom nu fått gällande mikrotransaktioner tycker jag nog att de trampar sig själva på tårna kring och även om då sakerna går att erhålla i spelet är det alltid bra att vara tydlig och transparent med sådant här.

Detta är en annons:

Kritiken till trots, så ser jag väldigt mycket fram emot att fortsätta resa riket runt och följa berättelsen hela vägen till slutet och ju fler händelser som sker längst vägen, desto mer kommer jag säkerligen att uppskatta denna upplevelse i slutändan. Trots följeslagarnas förbannade tjat.

Dragon's Dogma 2
Henric ser mycket fram emot att fortsätta resan som Dragon's Dogma II bjuder honom på.

Henric Pettersson:
Dragon's Dogma har sen tidigare varit helt obevandrat territorium för mig och ska jag vara helt ärligt så var det inte förrän förra veckan som jag faktiskt började kika lite klipp från uppföljaren och blev genast nyfiken. Tack vare Capcom har jag nu fått chansen att spela spelet före lanseringen och skulle säga att jag har både positiva och negativa saker att säga. Till att börja med kan jag bara lyfta på min imaginära hatt åt spelets karaktärsskapning där jag fastnade lite väl länge då jag bläddrade mellan de otroligt många alternativen innan jag blev nöjd med hur min karaktär skulle se ut och låta. Efter att ha klämt in ett par timmar är jag också väldigt imponerad över hur fria och påhittade striderna känns där jag kan välja att fäktas hejvilt med mitt svärd eller, i vissa fall, hoppa upp på fiendens rygg för att spetsa den om och om igen. Det är uppenbart att det finns otroligt många spelstilar att välja mellan och jag ser fram emot att testa flera sätt att dräpa mina fiender på.

Som flera andra redan påpekat är jag dock oerhört missnöjd över att spelet bara rullar i 30 bildrutor per sekund. Jag spelar vanligtvis inget spel i 30 bildrutor per sekund utan väljer alltid prestandaläget, där det är möjligt. Jag hade verkligen önskat att Capcom möjliggjorde den valmöjligheten i en framtida uppdatering för att det inte ska kännas så otroligt slött. Rent grafiskt pendlar Dragon's Dogma 2 dessutom mellan att se helt fantastiskt ut, men andra gånger ser det bedrövligt ut och för tankarna till The Elder Scrolls IV: Oblivion som för sin tid var snyggt men som inte hade hållit idag. Igår mötte jag på en NPC som endast rörde på underläppen och där kinderna var uttöjda så den påminde om en buskis-version av Jokern.

Detta är en annons:

Precis som i fallet med Elden Ring gillar jag att världen inte avslöjas med en massa markörer på ens karta. Vill jag upptäcka världen, får jag också resa land och rike för att se vad som finns på de olika platserna. Det här tycker jag verkligen att flera utvecklare borde ta efter. Det är dags att överge Ubisofts formula där kartan fylls till bredden av utropstecken och frågetecken som suddar ut mystiken. Jag har ännu mycket att upptäcka av Dragon's Dogma 2 och ser väldigt mycket fram emot att spela mer de nästkommande veckorna för att se exakt hur bra det är. För det råder ingen som helst tvekan om att det här är ett bra spel, men det kan behöva lite polering här och där. Vad som däremot är helt oförlåtligt är att Capcom dolt att spelet innehåller mikrotransaktioner till dess att recensionerna redan var skrivna. Jag förstår inte ens varför de finns i ett spel som detta där de, egentligen, fyller noll funktion.

Dragon's Dogma 2
På PC är Patrik nöjd med det visuella och ett spel som flyter på betydligt bättre än till konsol.

Patrik
Vissa av mina inledande val spelade ingen roll i slutändan och det var skönt. Jag valde en soldatklass som gick ut på att med svärd och sköld slåss mot fienden. I början är alla klasser enkla men till skillnad från många andra rollspel är du aldrig låst. Du kan enkelt låsa upp nya klasser och byta fritt mellan dessa mot en inledande engångskostnad. Ju mer du spelar desto fler klasser låser du upp. Samtidigt är alla klasser djupare än man kan tro. Jag upptäckte ganska snabbt att jag kunde låsa upp en förmåga som kunde slunga mina allierade upp på stora monster så att de kunde klättra på fienden och göra mer skada. Andra förmågor fick monstren ur balans. Då kan du eller dina medhjälpare dra i benen så att den stora cyklopen eller liknande faller. Det skapar filmiska ögonblick som taget ur Rymdimperiet slår tillbaka, när de fäller imperiets krigsmaskiner på Hoth. Detta gick såklart i föregångaren också, men det är lika underhållande varje gång.

Jag gillar systemet med karaktärer som utvecklas och lär sig under tiden du spelar. Pawn-systemet skapar en häftig dynamik mellan dig och dina kompanjoner. Eftersom du hela tiden byter ut dessa kommer nya in i ditt sällskap med nya förmågor och kunskaper. Det speglas även i hur de pratar och om vad. Jag tycker att det är ett riktigt välgjort system. Mina första timmar handlade i mångt och mycket om att utforska startområdet, ta del av berättelsen och upptäcka huvudstaden i tumult. Jag ska inte avslöja något i denna text men berättelsen är mer intressant än i föregångaren. Den berättas också på ett bättre sätt. Vart du än är kommer karaktärer till dig och erbjuder dig uppdrag att göra. Det är inte som i äldre rollspel där du måste hitta alla gubbar och gummor med utropstecken. Det märks att de inspirerats av moderna actionspel som Grand Theft Auto V och dess spontana händelser och sätt att starta uppdrag på. På kartan avslöjas inte allt med stora pilar utan du får utforska och precis som i föregångaren upptäcka mycket på egen hand.

Med tanke på hur mycket jag tycker om asymmetri och spontana händelser i spel är dygnsystemet helt perfekt för mig. Uppdrag kan ibland gå på timers och är det natt förändras världen i grunden. Fienderna blir farligare och fler, skelett och odöda vandrar ute på fälten och du ser nästan ingenting bortom radien av din lyktas varma ljus. Det blir lite av ett överlevnadsspel då stora fiender inte syns på samma sätt. Cykloper kan sitta ner och se ut som en sten och du behöver ta dig fram långsammare och lyssna mer. Första gången du råkar ut för bakhåll av fienden, klarar dig undan en katastrof och söker skydd i en övergiven grotta för att få kuta ut igen efter att du väckt en jätte är en fantastisk känsla. Jag gillar Dragons Dogma 2 och på PC har jag inte haft samma prestandaproblem som mina kollegor på konsol. Jag spelar över 60 bildrutor per sekund med lysande grafik i hög upplösning. Däremot finns det lite buggar och tillfällen när spelet saktar ner, ett exempel på det är i stora städer.

Det var tråkigt att Capcom beslutade sig för att skada sitt varumärke med dumma mikrotransaktioner. Jag kan dock intyga att du lätt får tag på föremålen och att du direkt skadar din upplevelse om du betalar extra. Det är designat för överlevnadssituationer och att hamna nära döden, med en rätt häftig förmåga att ge dig roliga ögonblick för att återkomma ur en förlorande situation. Du slår sönder balansen i spelet om du får för mycket hjälp direkt i början av äventyret. Mitt råd är därför att undvika det som pesten. Är det perfekt? Nej det skulle jag inte våga påstå, men det är ett av årets bättre spel hittills, enbart baserat på den kortare tid jag spelat. Det är ett unikt rollspel för en viss typ av spelare och jag tycker att du ska ge det en chans på PC för den bättre upplevelsen, speciellt när det fått några uppdateringar. Jag brukar koppla in en handkontroll för att kunna luta sig tillbaka i stolen eller soffan och bara njuta av ett riktigt bra spel.

Dragon's Dogma 2
De fina skogarna imponerar på Joakim som tycker väldigt mycket om spelets miljöer.

Joakim Sjögren
Det var i vår recension till Dragon's Dogma 2 som GR-användaren Qui satte ord på mina egna känslor gentemot Capcoms drak-fylldna fanatsyspel genom att skriva följande:

"Gillade ettan väldigt mycket pga dess lite udda take på många saker."

För originalet från 2012 var sannerligen otroligt udda och annorlunda jämfört med många andra liknade titlar, och nu när uppföljaren har lanserats så här tolv år senare så är den där säregenhet intakt på ett sätt jag verkligen uppskattar. För Dragon's Dogma 2 är tämligen unikt i sitt sätt att leverera en rollspelsupplevelse, och utan tydliga ramverk och välsvarvad interaktionsdesign så lämnas mycket till ens som spelare att utforska i allt från striderna till hur uppdragen fungerar. Det är sedan på grund av just denna otydlighet som spelvärlden blir väldigt levande då man aldrig känner sig helt säker på det man kan eller ska göra. En strid man har genomfört tio gånger sedan tidigare kan exempelvis den elfte gången bli helt annorlunda då ens karaktär snavade till i en backe eller man glömde släppa taget om en monstruös grips hals när den tog till luften. Det är liksom en mix av strategi och slump som ständigt kantar ens väg, och Dragon's Dogma 2 känns således, precis som originalet, som en ljuvlig blanding mellan From Softwares Dark Souls och Capcoms egna Monster Hunter-serie där episka strider blandas med intressant mekanik som tvingar ett att tänka till innan man drar sig svärd eller spänner sin båge.

Jag gillar även miljöerna väldigt mycket då skogarna man reser genom känns naturliga på ett sätt jag oftas tycker spel misslyckas kapitalt med. Här känns det dock som man vandrar genom tättvuxna barr- och lövskogar som har fått växa fram under århundraden, och även om mycket av det grafiska och tekniken kan kännas förlegad så väger man upp det med ljuvlig design och en livfull atmosfär.

Det går sedan inte att undgå hur de senaste dagarna har kantats av en hel del kritik mot Capcom och deras slugna sätt att addera mikrotransaktioner. Även om jag sedan tycker att det är ett ytterst unket sätt att försöka ducka välförtjänt kritik samt tjäna ytterligare några kronor på folk som redan pröjsat fullpris så är köpen man kan göra i Dragon's Dogma 2 av den typen att de verkligen känns helt irrelevanta. Visst, man kan inhandla sig vissa föremål (precis som man kunde för tolv år sedan), men då det mesta är tämligen enkelt att komma över via simpelt spelande så känns det mest som Capcom har skjutit sig själva i foten igen utan att ens erbjuda någon intressant för de som ändå velat öppna plånboken och hala fram hundralapparna. Det är monumentalt korkat helt enkelt, men absolut ingenting som förstör en annars ljuvlig rollspelsupplvevlse för de som suktar efter en udda resa inom en familjär genre.

Dragon's Dogma 2
Marie tog ett ödesdigert dopp men avskräcktes som tur var inte att vilja fortsätta sin resa.

Marie Liljegren:
Det var inte den bästa helgen att sätta igång med ett helt nytt rollspel av flera olika orsaker. För det första sitter jag och spelar ett annat stort spel, nämligen Rise of The Ronin som ska poleras färdigt men först och främst för jag ligger i min andra mansförkylning på en och samma månad. Rethosta, ett huvud som känns tre storlekar för stort och en droppande näsa är inte allt. Feber, frossa och smärta i kroppen är nog det värsta och att då inbilla sig att man är i form att lära sig en helt ny styrning, ja då är man nog lite högmodig helt klart.

Till att börja med har jag inte spelat det första spelet så själva historien känns lite jobbig att ta in och fatta, men sen ska vi ju inte tala om styrningen. Var det RB + X jag skulle trycka på för att starta grillen? Mitt val av "yrke" på min högreste karaktär var heller inte så genomtänkt då jag denna gången i stället för att som vanligt välja en krigare så valde jag en magiker. Asså magi är inget för mig. Jag vill ha ett svärd och bara slugga mig fram genom fienderna så som en skogshuggare ger sig på en granskog. Vad tänkte jag här? Nu springer jag runt som Gandalf med en bit av en trädgren i näven och sakta men säkert så skickar jag små elektriska bollar emot mina fiender så att de med tiden nöts ner, kanske av hög ålder. Känns som en evighet innan de stupar och allt jag kan göra är att önska att jag hade ett svärd så Majsan kunde göra det hon gör bäst, Kebabrulle av fienderna.

Så först på shoppinglistan står nu Svärd om jag bara kunde skrapa ihop lite pengar och inte bara shoppa hälsoelexir och mjöd. Glädjen är dock stor när jag lär mig att grilla fiender med min gamla gren, det var lite mer effektivt så att säga. För mig påminner spelet hittills om Skyrim, styrningen känns på samma fladdriga sätt och mina följeslagare verkar ha samma hemska följsamhet som Lydia hade. Miljöerna i spelet är vackra och väcker utforskningslusten hos mig. Så till den milda grad att jag fick för mig att ta mig ett uppfriskande dopp i en kristallklar källa vilket slutade med att min karaktär förvandlades till vad som mest kan förklaras som köttfärs. Men det förklarar ju en hel del varför folk var rädda för att bli rena förr i tiden, om nu detta kunde bli resultatet. Fick häromdagen lite avtändande nyheter om spelet, tydligen ska Capcom ha mikrotransaktioner i det och det lämnar som alltid en liten sur smak i munnen på mig.

Jag kan se emellan fingrarna när de gör så man kan köpa unika vapen eller hästar som inte gör någon större skillnad i spelet, men här pratar vi vardagliga ting vilket gör att spelutvecklaren antagligen kommer göra dessa saker svåra att hitta själv i spelet så de kommer förlita sig på att spelare av ren frustration kommer öppna plånboken tillslut. Det kommer ta sin tid att sätta sig in i spelet märker jag, och jag insåg snabbt att jag nog borde avsluta de andra spel jag spelar vid sidan om innan jag drar igång detta på heltid.

Alla vet hur det är att glömma styrning och på ett rollspel är det ju det sista man vill göra, det är ödesdigert. Men jag kunde trots allt inte låta bli att starta igång det, jag var nyfiken på hur det såg ut och hur det skulle vara. För detta är ett spel som behöver all min uppmärksamhet om det ska gå väl för mig och mina sidekicks. Så kära Dragon's Dogma 2, ha tålamod med mig. Jag kommer snart tillbaka och rensar upp i landet. Jag är ju trots allt The Arisen.

Relaterade texter



Loading next content