Retrosuccéer: Superhjältespelen som banade vägen för Arkham-serien

Att påstå att det finns ett före och efter Batman: Arkham Asylum för superhjältespel är sannerligen ingen överdrift. Rocksteady skrev om boken fullständigt för hur det skulle se ut och bjöd på ett fläskigt och fullödigt äventyr med eminent gameplay och stor variation tillsammans med en välskriven story.

Det var inte bara ett genombriljant superhjältespel som för alltid förändrade begreppet, det var även ett förbannat bra spel och en löjligt bra superhjälteprodukt som skåpade ut de flesta filmerna på temat vid samma tidpunkt. Men... det betyder inte att alla superhjältespel var dåliga innan dess. Onej, det kom massor av fina titlar, även om de oftast var ganska endimensionella i upplägget och mest handlade om att slå folk på käften eller skjuta ner dem.

Men sådant kan ju såklart också vara kul, och med detta i åtanke har jag nu rotat i min spelsamling efter pärlorna och vaskat fram tio riktigt fina superhjältespel skapande innan ribban lades mycket högre upp av Rocksteady.

Batman: The Video Game (NES / 1989)
Trots att det "bara" var ett licensspel baserat på Tim Burtons älskade film, levererade Sunsoft ett tajt, snyggt och mörkt actionplattformsspel som fortfarande håller. Det var svindyrt, men lyckligtvis råkade min bror fylla år när det släpptes så han fick det i present. Spelkontrollen satt som en smäck, Läderlappens knogmackor var blytunga och vägghoppen var ett briljant tillskott som fick spelet att verkligen kännas genuint. Lägg till detta ett mörkt, pumpande soundtrack och vi fick en 8 bits-upplevelse som hör till det främsta som fanns att få till NES. Vill som bubblare kasta in att jag även ville ta med Batman till Commodore 64 som listans första (äldsta) spel, men det hamnade precis utanför listan.

Batman Returns (Super Nintendo / 1992)
Det här var på sätt och vis Arkham-spelen två decennier innan de släpptes. Istället för att krångla till det satsade Konami på ett rent, brutalt beat 'em up i klassisk Final Fight-anda komplett med ursnygg grafik och att kasta fiender in i väggen var lika tillfredsställande som det låter. Det kom även ett spel med samma namn till Mega Drive utvecklat av Malibu Interactive, men det var en annan titel (det var inte så ovanligt med separata spel istället för marginellt olika versioner på den här tiden). Det bråkades mycket på den tiden om vilket som var bäst, men Super Nintendo vann den striden.

X-Men (arkad / 1992)
Det må ha släppts för över 30 år sedan, men det dröjde faktiskt till 2010 innan vi äntligen fick spela det hemma, då till Playstation 3 och Xbox 360. Det här skulle ha varit en av de största klassikerna inom beat 'em up-genren, men kom som sagt inte för hemmabruk och det fanns inget sätt att spela sex personer ändå, vilket är ett av dragplåstren. Här axlade alltså upp till sex personer varsin X-Men för att tillsammans dela ut stryk och besegra bossar i kulört grafik. Varje karaktär hade sina egna unika krafter, vilket gav spelet en härlig dynamik och uppmuntrade samarbete. En tidlös pärla som fångade essensen av X-Men bättre än de flesta andra spel.

Spider-Man and Venom: Maximum Carnage (Mega Drive, Super Nintendo / 1994)
Jag prenumererade på Spindelmannen och hade hört talas om den otroliga serien Maximum Carnage, och den visade sig leva upp till hypen. När spelet kom köpte jag omgående Super Nintendo-versionen och njöt mig igenom det coola och explosiva actionäventyret. Grafiken var extremt färgglad och gnistrade av 90-talsestetik, och soundtracket bjöd på ett hårdrockigt driv. Egentligen vankades ganska enkel gameplay, men det fanns ett tydligt driv och detta är verkligen en sann 16 bits-klassiker.

The Adventures of Batman & Robin (Mega Drive, Super Nintendo / 1995)
Detta äventyr levererade en mörk och actionfylld upplevelse med en rad kreativa bossar och snabb gameplay som gjorde TV-serien rättvisa. Varje bana var fylld med explosiv action och mysig art deco-design, där Batman använde sina gadgets och knytnävarna för att bekämpa fiender. Det var ett synnerligen tekniskt imponerande actionäventyr för sin tid och kombinerade bra stridssystem med plattformselement, och det känns tyvärr sorgligt bortglömt. Jag tror detta skulle kunna släppas på nytt och hitta en publik även idag.

The Punisher (Mega Drive / 1995)
The Punisher var ett av de mest intensiva beat 'em up-spelen under denna era och utvecklades av Capcom på samma premisser som Final Fight. Det bidrog starkt till känslan av att Sega hade mer vuxna och coolare actionspel än Nintendo bjöd på, och Frank Castle var i högform med massor av vapen, explosioner och andra våldsamheter. De färgstarka och läckra pixlarna bidrog till känslan av att detta var något alldeles extra, och jag har sällan känt mig så cool när jag spelar ett spel som jag gjorde i detta fall.

Marvel vs Capcom 2: New Age of Heroes (Dreamcast / 2000)
Jag var faktiskt inte alls något fan av detta, utan föredrog föregångaren där fyra personer kunde spela tag-strider tillsammans. Det var inte förrän jag träffade en gammal (idag, då var han yngre) svensk fighting-legend som spelet öppnade sig med alla dess vansinniga möjligheter. Det blev det första spelet som fick mig att plugga videos på internet (med modem) för att fatta hur jag skulle kunna missbruka Cable och Mega Man maximalt mycket. Spelet var egentligen helt brutet balansmässigt, men alla visste om det och agerade därefter och resultatet blev magi.

Spider-Man 2 (Gamecube, PS2, Xbox / 2004)
Kanske är detta grunden till det som senare skulle bli Arkham-serien. Spider-Man 2 satte verkligen standarden för superhjältespel med sin öppna värld och sitt revolutionerande nätsvingande i New York. Spelvärlden kändes dessutom levande och lyckades kombinera frihet med en engagerande berättelse, där du fick känna på både Peter Parkers och Spider-Mans liv. Ett banbrytande spel som verkligen fångade essensen av Spider-Man.

Marvel: Ultimate Alliance (PS2, Xbox / 2006)
Idag gör Raven Software mest Call of Duty, men de hade faktiskt en period med superhjältar och briljerade ordentligt. Bland annat levererade de detta. Ett actionrollspel där du samlade ditt eget superhjälteteam från ett galet stort urval av karaktärer - som du och upp till tre vänner sedan kunde ha kul med. Spelet erbjöd både bra co-op och intensiv action komplett med en kul Marvel-story skapad exklusivt för detta äventyr. En riktig höjdare för både glada serietidningsamatörer och hardcore-gamers som faktiskt borde få en uppföljare.

X-Men Origins: Wolverine (PC, PS3, Xbox 360 / 2009)
Jag och Petter trodde knappt våra ögon när vi såg detta. Raven Software hade gjort det igen. Det var inte bara ett licensspel, det baserades dessutom på en film - vilket var lika med pisskvalitet på denna tid. Men X-Men Origins: Wolverine var brutalt, våldsamt och gav oss full frihet att lajva den odödlige mutant vi alla drömde om att få bli. Förutom en fysiskt intensiv upplevelse med slaktande av fiender, gjorde Wolverines regenererande förmåga gjorde att striderna kändes både strategiska och kaotiska på samma gång, och även om filmen med samma namn är OK - är detta spel faktiskt ännu bättre. Däremot hade det såklart ingen chans mot Batman: Arkham Asylum, men det släpptes ett knappt halvår innan ändå, och får ses som kulmen på eran innan... och för alla som saknar Superman så är det tragiskt nog så att kalsippkungen aldrig fått något riktigt underhållande digitalt äventyr.

Vad har du för favoriter bland superhjältespel, både klassiska och mer moderna sådana?