Det låg ett tjockt vadderat kuvert i postlådan när jag kom hem. I kuvertet en videofilm. Ingen avsändare, inget meddelande bara en kort uppmaning i tusch på kassetten: Press play. Någon som sett The Ring? Någon som sett Lost highway? Jag har sett båda och även om jag vet att det inte finns några undead-ungar i vårt kommunala vattentorn så blev det några minuter av trist känsla i tarmpaketet, helt i linje med den larvige kamratens avsikt - han som senare med ett nöjt fniss avslöjade sig som hjärnan bakom skämtet. Holmberg. Ständigt denne.
Det inspelade låg mer åt humorgenren. Det var en dokumentär från en amerikansk shootout. Eller, dokumentär och dokumentär; två killar som gjorde sig en dag i ett mayhem av rök, krut och damm enligt shootoutens första regel: Sikta på grushögen. Den andra regeln är "Moore buck, more bang" och de här gossarna hade pappas plånbok med sig.
Automatkarbiner i regnbågens alla kalibrar. Seriekopplade, bandmatade kulsprutor från attackhelikoptrar. Gatling guns och prickskyttegevär, pumphagel, musköter, k-pistar, revolvrar och pistoler. Galil, AR, Spas, Colt, Barret, brunjor och kamouflagekepsar. En amerikansk shootout liknar inte mycket av det våra svenska skytteförbund arrangerar.
Sverige har stränga civila vapenlagar så de som står utan andra kontakter än morfar och hans sida-sida-brakare får nöja sig med att vifta ner lerduvar á 75 öre stycket. Roligt en stund, men det går knappast upp mot att sätta en kärve fosforskott i ett bensinfat vilket en ungdom i mitt eget skyttegille förslog. Det fick han inte utan skickades hem med åthutning till Doom där han väl snappat upp den dumma idén.
Att guns och gaming hör ihop är inte en skarp iakttagelse. Det vet varje tv-spelande människa. Debatten har gått i vågor, nej förresten, den brukar poppa upp då och då. Alltid med tung övervikt åt det politiskt korrekta hållet men utan någon som helst impact på vare sig bransch eller användare. När blodet svallat är allt som förut. Varför då? Ja, senast vi såg rubriker var det både den upprörda organisationen som sådan och utspelets osannolika feltajming som var orsaken. KRIS, kriminellas revansch i samhället, var otroligt skakade över GRA:s meningslåsa våld, år efter releasen.
Eventuell skada redan skedd? Yes. Ska vi dra in spelet? Sure, ingen köper det längre. KRIS gör säkert en bra sak för gamla kassaskåpstjyvar men den här gången hade de en marginell poäng. Likaså morddebatten kring meningslösa Manhunt. Några spel lyftes ur hyllorna men annars stilla som en gammal abbortjärn. Själv är jag både liberal och barnslig så jag låter mig underhållas utan moraliska betängligheter.
Några minnen: AK 47:an i Code Ceronica. Kärleksfullt realistiskt ljud. Sniper Wolf-matchen i Metal Gear, PSG 1 rules. Syphon filter; headshot med allt som funnits på den svarta marknaden i Liberia de senaste åren. The Flood i Halo: RELOAD! Första gången man fyllde alla silosarna med kärnvapen och stävade över atlanten i Civilisation. Anfall är bästa försvar. De hopplöst outvecklade peruanerna satt och vävde mössor med hängöron då plötsligt... KADOFF!
I andra delar av den riktiga världen har man ett helt hopplöst otvunget förhållande till skjutvapen. En kvinnlig arbetskompis åkte till Kambodja, hyrde sig en guide, såg stans sevärdheter som väl var bra men fanns där inget mer action? Jodå, guiden visste. Man kunde "panga", och vips bar det iväg till Phnom Penhs lokala skjutbana. En M16 - kul. En Kalashnikov. Stort flin, och efter en stund när de stod där till knä i tomhylsor och sönderskjutna meloner frågade guiden:
-Do you want to throw a handgrenade? Kamraten tvekade, handgranater... njae, det verkar lite väl läskigt. Guiden förstod inte, här skulle ju underhållas så han slet fram sitt säkraste kort: - No handgrenade, ok. Do you want to shoot a cow? Its only a hundred dollars. Det blev ingen ko, det blev hemfärd och eftertanke. En annan kompis sa: Fan vet om jag inte skulle prickat kon.