1991. Bankväxeln på 23500 kronor brände lika häftigt i fickan som rosor på kind. Nej, jag hade inte blivit bitchslappad. Jag var kraftigt euforisk med blodkärlen pumpande som avloppsrör i pannan. Macintosh hade nämligen släppt sin senaste mördarmodell LC och gissa vem som var på väg till butiken.
Upplägget var klockrent. Den, som med ett historiskt perspektiv skulle visa sig, icke kompetente rådgivaren hade dessutom avgivit ett löfte på sin mors grav: - Om fem år, inte förr, är marknaden redo för en vassare utrustning. Jag var oskuldsfull som en blomma i datorvärlden på den tiden. Rådgivaren påminde mer om busen i Predator (den osportsligt nog osynlige med fem snablar i ansiktet) och han var beredd att skriva under sina påståenden med någon annans blod.
Alternativen var två: Ville jag ha en egen klusterdator - eller inte? Jo, det ville jag ju, och därför slog jag till på två megabyte extra RAM för några extra ynka tusenlappar så att Shufflepuck skulle renderas problemfritt. Grafikkortet som kunde hetsa trettontumsskärmen från 16 till 256 färger var oerhört läckert. Tyvärr kostade det lika mycket som en bil och fick vänta. Behöver jag säga att det blev standard typ två veckor senare?
Alla känner igen sig. Någon suckar: The story of my life. Men vänta, inte missförstå, jag klagar inte. Tvärtom, jag trivs. Så när jag nu skräller lite och plockar fram ett citat från den gamla feministen Margareta von Konow så behöver ni inte sluta läsa. Jag har själv snackat med tanten. Hon var viserligen stendöv men även stentuff trots närmare hundra år på nacken och tillsammans har vi något att berätta.
Hon sa det inte till mig just då, men lär tidigare ha myntat något i stil med: - Män når inte en högre mental ålder än tolv. På sin höjd tretton. Det är inte bara roligt sagt utan också i någon mening sant. Vad kan annars förklara hur en ny halvdum elmojäng får saliven att flöda så till den milda grad att jag skulle kunna dränka ett litet djur i själva loskan. That aint mature! Så kom igen nu Konow, you started it, så nu öser vi. Roger Rosenlund har just dragit på sig sina mentala galon byxor och tar i så han sväller.
Det här är nämligen:
Ett manifest för alla er som tröttnat på Sverker Olofsson förnuftiga tips. Bort med hans jobbiga soptunna och bort med prisvärt som begrepp helt och hållet. Ett dyrt batteri är ett bra batteri och en snygg kapsåg är en praktisk kapsåg. Ett program i kompensation som ogenerat uppmuntrar till tvångsmässig handel av dyr elektronik (och likvärdiga produkter) är ett grundkrav riktat direkt till staten. Studieointeriören får ej tillverkas av samma glada AMS-gäng som Olofssons.
Ett stridsrop längst fram i ledet framför er som är beredda att kämpa för rätten att bränna grisigt mycket pengar i såväl svenska som på internet förekommande leksaksaffärer, IT-butiker och pryltorg. Utan tjat och utan den extremt påfrestande frågan: Men vad ska du med den till? Med samma självklarhet som ägare av V8-fordon ska slippa frågor om bensinförbrukning vill vi konsumera och hamstra grunkor i egen, snabb takt.
En önskan om respekt för vårt beslut att i stycken avstå från svensk vård. Vill vi bli botade från prylsjuka? Knappast, att äga och ha är livskvalitet. Hur mycket än miljötomtar sträcker fingrar i luften och föreslår alternativ som komposthelg med mor och far är vi helt enkelt inte den sorten som vill ha pyjamas i födelsedagspaket. Saker är kärlek. Köpa är fysiskt. Den förlösande transaktionen pengar/pryl efter lång och orolig längtan har likheter med ett tårögt adjö till en tjock och jobbig bajskorv. Där har ni er kompost.
En vädjan till alla er tråkiga medborgare. Tyck om oss ändå. I dag är det ett socialpolitiskt självmord att beskriva sig själv som materialist. Stolthet över förvärv förväxlas med skryt och några snabba poäng hos motsatt kön är inte självklart bara för att man köpt de bästa mest syrefria plastfickorna till Conan-samlingen. Det måste få bli okej att bete sig som ett barn i vuxen ålder. Kan inte vi lära av er så kan väl ni lära av oss.
Blu Ray, Xbox 360, HD-projektorer, Quadqore. Den ljusnande framtid är här och den är vår.