Det har svamlats och det har babblats men nu har pappa staten äntligen tagit tag i ämnet TV- och datorspel. Folkhälsoinstitutet, denna underbara myndighet, har med tung och trovärdig nit äntligen vaskat fram sanningen ur de databaser som indexerar vetenskaplig litteratur. Snustorrt men intressant. 30 internationella studier av bästa märke har sammanställts i en skrift med traditionellt fult formgivet omslag, många svåra ord och oändliga stapeldiagram.
Jag vill ju gärna tro att jag ska kunna beta av en 32-sidig broschyr alldeles på egen hand men här var det läge för en ciceron. Prospektiva longitudinella studier? Kognitiv? Spatiala förmågor? Jag slog en signal till Sven, en av gossarna som tillbringat de senaste fyra-fem månaderna med själva fotarbetet till rapporten. Rrrrrrrrriiing! Hallå, det är Sven! Jodå, i framtiden skulle det följa med en ordlista tröstade han förstående, men nädå, jag hade inte fattat fel, bakom det korrekta och kliniska lingot stod det mer eller mindre i klartext: TV-spel är bra skit.
Utan att låtsas förstå allt för mycket av detaljerna så nöjer jag mig med att hänvisa till de stora dragen: 1: Ungar tycks inte bli aggressiva av våldsamma spel. 2: Allt pekar på att de blir smartare i flera avseenden. 3: Möjligen blir de tjocka av att sitta still för länge.
Mycket kan man säga om statens folkhälsoinstitut men inte att de bekräftar fördomar, vilket är skönt, och när det nu finns nedskrivet av trovärdiga myndighetspersoner med önskvärd akademisk pondus så får väl vi som kallats naiva entusiaster kanske sträcka på oss en smula. För vad var det vi sa?
Sven själv gav intrycket av att vara hardcore, inte på TV-spel utan på sitt sätt, och han hade ingen särskild personlig uppfattning om hur det stod till innan han började jobbet. "För egen del kunde jag tänka mig både det ena och det andra men studierna håller ju", säger han.
Ni som är intresserad av den här undersökningen kan ladda ner den via www.fhi.se och om ni gör det kan ni liksom jag med de korta noteringarna och fantasins hjälp måla upp bilden av hur personer i vita rockar med diagramblock mätt av både gammal och ungs reaktioner under en ganska lång tidsperiod runt om i världen. Ibland tycks det ha varit rena snurren i laboratorierna. 1985 fick ett gäng småttingar mellan 7-9 år lira det redan då fem år gamla Activision Boxing för att kolla om de skulle riva stället (typ). Resultatet blev tvärtom. De blev fredligare. Jag tror att det testet säger mer om människorna som initerat försöket än de stackars icke våldsbenägna ungdomarna. Den inlevelseförmåga finns inte som kan hetsa en unge till våld efter att ha puffat runt 12 pixlar på en gammal Telefunken.
Fler fräcka test: Ett gäng nederländska gamlingar, mestadels tanter över 69 år, sattes att lira Tetris fem timmar i veckan i fem veckor. Kanonresultat direkt. De fick bättre reaktionstid och ökat känslomässigt välbefinnande. Kanske inte så att de fångade flugor med ätpinnar direkt men man behöver inte vara Einstein för att förstå vad Dead or Alive: X-treme Beach Volley Ball skulle göra för gubbar på ett svenskt ålderdomshem. Mer sånt. Min gamla farmor fick sitta bredvid en uråldrig gumma som pratade om en sjuk häst sitt sista år. Snacka om att snabbspola till döden.
Totalt sett så känns det här förstås som en seger över självutnämnda mammaprofeter som exempelvis Maria Borelius och Marie Bloom.
Det är helt enkelt paybacktime. Det är ni - NI - som stressar upp mig med era Feingold-dieter, hemmatrapetser och inskränkningar i tid framför TV-apparaten. Sitt ni och slörpa fiskolja om ni tror att ni blir smarta av det. Själv blir jag mer ondskefull av grahamsmjöl än ett dygn framför Splinter Cell: Chaos Theory. Ert sätt att uppfostra barn skiljer sig så fundamentalt mot mitt så det är rent sanslöst. Hade det legat något i era farhågor hade tre av mina fyra barn (Henry får bli nazist senare, han är bara ett år) redan varit ledare av någon människofientlig organisation.
Fuck you vill jag också tillägna alla förbudsivrarare i organisationer som surfat på moralpanikvågen och vilselett alla lagom engagerade föräldrar som inte har möjlighet, tid eller förmåga att se bortom era luddiga agendor. Jag undrar vad som sägs på Fair-Plays nästa sammanträde. Man kan bara hoppas att någon är prestigelös nog att harkla fram ett första försök till kursändring. Det vore på tiden.
Nu har jag valt att tro på den här under-sökningens resultat rakt av och kommer förstås bli upprumpad som en gammal Hans Scheike-slav av klentrogna som yrar om till exempel Grand Theft Autos väldokumen-terade inverkan på unga spelare. Kan inte hjälpas. Må det hända. Jag har en stark tro på att problemen med überjävliga ungdomar som skapar vansinne med automatvapen börjar i en annan ände. Gör man en sån extrem manöver, dödar en annan människa, kan man möjligen skylla på TV-spel som sista utlösande faktor men knappast bli trodd.
En psykotisk person hittar alltid inspiration någonstans, måste ju finna anledning till sin handling. Om inte Grand Theft Auto funnits hade det varit en hårdrocksplatta, en zombierulle, en TV-serie eller ett dolt budskap i en bok. Det har vi också sett i verkliga livet, men att förbjuda böcker kommer liksom aldrig på tal.
Till sist: en liten kuslig krusning längs ryggraden. Det är såna här resultat som får undergroundkänslans fräschör att fläckas. Men vadå, det kommer en tid för att tackla det också. Så här långt, allihopa på en gång: Länge leve Folkhälsoinstitutet!