Mormors boyfriend gick och dog häromdan. En kort, kul gubbe med en röd Micra som cruisat varenda bilbingo värd namnet. Ni vet: Hackås, Graninge, Vitgården, you name it. Han hette Folke och lämnade ett helt källarförråd med sidovinster till eftervärlden.
Hur som helst, mannen hade en berättarbegåvning. I en annan tid på en annan plats hade han kanske recenserat nästa generations mobiltelefoner men nu blev det istället små osannolika anekdoter från just tider och platser där man sällan ser en 3G-mast. En Folkestory kunde vara mer eller mindre lögn, en bisarr saga rakt ur fantasin. Tydliga poänger fanns inte alltid. Här är en favorit:
Till Folkes by (kan alltså ha varit en annan galax) kom en dag en cirkus. Eldslukare, skäggig dam, pajasar samt elefant. Kul, tyckte alla, eftersom det här var före Colecovision (Lady bug rules) och gick man ur huse. Alla utom en, den lokale skomakaren, som var en elak jävla typ. Varför vet ingen, kanske en bestå-ende skada av långa perioder med starkt klacklim. Humöret på topp i socknen alltså förutom det svarta molnet som hängde så tungt över verkstaden att gesällen (typ motsvarande trainee, AD-assistent eller liknande) strök som ett spöke kring väggarna för att inte riskera få mästers största läst dansande över bart rövskinn - igen. Cirkussällskapet gick intet ont anande förbi och när elefanten passerade verkstaden flög skomakarskräcken ut och högg djuret i benet med en syl. Det blev rätt stökigt men enligt historien lugnade alla ner sig. Åren gick. Många.
Till slut: cirkusgänget dök upp igen! YES! Skäggig dam, nu även med polisong och mustasch tätt följd av världens vigaste man, (kröp in i sin stj-rt och försvann) obligatoriskt antal småskojare samt... elefanten. Vi gör den långa varianten kort. Cirkuståget gick samma väg, mot den elaka skomakarn som satt på trappen och var förbannad i vanlig ordning, men just när elefanten skulle passera stannade den till, tittade på skomakaren, sög tag i honom med snabeln, kastade ner honom i backen, KABAAM, död. Elefantminne. End of story. En annan gång ska ni få höra historien om den illvillige grävmaskinisten.
Annars då? Tja, väldigt mycket Spindelmannen har det varit. Men är filmerna egentligen så trogna serieförlagorna som det påstås rent allmänt? Nä, det är just det, och som före detta Spindel-fanatiker och innehavare av mången spindel-memorabilia tar jag mig rätten att reda ut några rent brottsliga avvikelser från originalstoryn. 1. Det var den skitsnygga Gwen Stacy, Parkers första sweetheart från gymnasiet som skulle dö när Goblin härjade på bron i första filmen. Rädda linbana, barn och Mary Jane? Fegt och historiskt inkorrekt. 2. Parker har ingen naturlig nätskjutarförmåga. Ett sanslöst påstående. Nätkastarna har han byggt själv vilket beskrivs i bland annat 3/74.
Funktionen finns också i Master System-versionen från 91. Till samma spels försvar, även om det var både trist och svårt, får man säga att det var offensivt att plocka in Dr Strange i handlingen. För så fort det ska göras något på Spindelmannen brukar det bli supersejfning med Goblin och Octavius i skurkrollerna. Jag begär inte att man ska slänga in Kulan Gath men nu är ju plotten för trean redan klar. Doctor (Lizzard) Connors, Parkers enarmade mentor är redan planterad och skulle lira skönt i ett krig med Goblin i sin åter-komst som är helt självklar.
Dock, det finns en galen reservutgångsbuse som regissören Sam Raimi kan använda. Men då måste han go wild för ingen över Jay & Silent Bob-nivå skulle fatta den? Varulven. Redaktör Jamesons son blev ju påverkad av en månsten han plockat hem från en hemlig rymdresa, fick tänder, päls och ett humör som en skomakare. Det skulle vi gilla att se på bioduken men vi lär få nöja oss med att läsa om det i svenska spindelmannen nr 9/79. Nya spelet har jag bara larvat omkring i lite håglöst helt utan den wow-känsla som båda filmerna bjuder på. Bitvis skoj, bitvis stelt. Spinna nät är inte alls så kul som det borde vara.
Mer värdelöst vetande: Enligt Marvel Universe officiella faktabok har Doctor Octopus en atomdriven termoelektrisk generator i ett bälte fodrat med ylle som sitter ihop med kvartvarvs snabb-bultar. Den detaljen fick de gärna ändra.Så var det med det... vi ses nästa månad.