There is something happening but you dont know what it is, do you, Mr Rosenlund? Nej, Bob Dylan, det har jag inte, men det har icke heller du denna gång. Det är progressivitet, den saken är klar, men det har inget med 68 att göra. Det händer här och nu och det är bäst att simma om man inte ska sjunka som en sten.
Jag fick ett MMS från en fest nyligen. Inget märkvärdigt med bilden, det var bara kamrat K som satt klistrad framför en datorskärm. Och känner man honom så vet man att det är det i stort sett den vanligaste posen han intar. Frånvarande i rummet men i högsta grad närvarande i matrixen. I klartext: totalt insnöad på World of Warcraft från dag ett. Jag var hemma hos honom natten World of Warcraft drog igång och han han hade problem med kontot. Det brukar ju vara så. Nu letar jag efter ord här... K är en fridens man men då förvandlades han till något som bäst kan liknas en... varulv. Upprörd. Som om han kämpat i ett par tusen år för att öppna porten till helvetet och stupa på ett talfel i sista besvärjelsen. Men som det blir med alla varulvar när dagen gryr (i det här fallet kontot accepterades) blev han trivsamma K igen och jag kom undan med några plåster på örat.
Vi hoppar vidare till nutid. Tillbaka till MMS:et. K hade lånat en dator på en fest. Kolla mail? Nä, för att han stämt träff med 40 snubbar på något ställe i World of Warcraft-världen. Det skulle göras upp med en boss bakom en ledare som i verkliga livet är en sjukskriven kickboxare från England tillika flerbarnsfar. Jag tänkte bara; vafan händer? Har gubben gått bananas, men nej, den här uppslutningen återkommer fyra dagar i veckan efter ett schema. "Sjukt beroendeframkallande spel" är hans korta förklaring. Ni tänker "Och?". Jamen, grejen är ju att jag inte fattat att det här spelet har blivit så stort och tar sånt utrymme i folks vardag.
Att det har blivit en livsstil långt bortom de tidiga communityskaparnas våtaste drömmar. Guilds, teamspeak... your old road is rapidly aging. Hmm, jo, och fenomenet finns närmare härden än så. Familjens ungdomsperson har blivit Herr frånvaro. Lanpartys i Ekbergs garage, i vår källare eller i något av de otaliga rummen i familjen Basses enorma labyrintkåk. Då och då blir vi förärade ett besök av några som, och nu fortsätter jag med skräckmetaforerna, mest ser ut som vampyrer. Dammiga och trötta från händelserika nätter. We mussssst killlll you...
Om World of Warcraft går det att dra många skarpa slutsatser vilket jag överlåter till andra. Ni får helt enkelt se ovan nedskrivna iakttagelse som sällsynt oskarp från en gammal man som tycker att spel ska avnjutas på en TV.
Själv har jag kört old-tech på sistone och mest röjt omkring på Tradera.se och letat apparater till gamla privatradiobandet. På Dodge-pickup:en sitter nu en övermäktig kvartvågsantenn som signalerar utav bara fan. Problemet är bara att ingen annan använder 27 MHz längre. Ett coolt elektroniskt stickspår har det i alla fall varit och mycket annat vill jag inte ska gå att utläsa på min gravsten: "Han hade många små dumma projekt". Ten four, over and out, Roger that.