Min kära kollega Kenny håller ju på att hylla den fantastiska husmanskosten. Jag tänkte vidga det hela med att slå fast vad jag tycker är bland det bästa man kan stoppa i gapet oavsett typ. Jag ska börja med att erkänna att jag var ett ganska knepigt barn på många vis - kanske speciellt gällande mat. Jag kramade ofta om mattanterna och tackade för det goda vi fick i skolan. medan kompisarna hyllade pizza, korv med pommes och andra sådana där klassiker för ännu inte så utvecklade smaklökar så blev jag lycklig av kåldolmar. Än idag finns det väldigt många "annorlunda" saker som jag avgudar och jag tänkte gå genom några av de sakerna som jag tycker är absolut godast.

Vi börjar med den kanske viktigaste frågan; Vad är då Connys favorit-mat? Om jag bara får välja en enda sak. Så skulle jag välja Sushi. Här är det viktigt att förstå att Sushi kan vara allt från klassiska Nigiri med en laxbit till Maki-rulle med friterad kyckling. Jag vet att många sätter sitt matcha-te i halsen så fort man frångår den själva allmäna fördomen att Sushi är rå fisk. För så är det ju inte. Rent formellt syftar ju Sushi på riset och sedan kan det blandas med mängder av tillbehör. Om man har lyxen att hamna på en rullband-sushi (kaiten sushi som det heter i Japan) så blir man snabbt varse om att Sushi varierar väldigt mycket. Du kan lika gärna plocka upp en bit med grillad makrill som en med rå fisk, och maki-rullarna kan vara fyllda med alltifrån räkor till då friterad kyckling. 

Det godaste som finns.

Det är därför jag alltid rynkar lite på näsen när folk säger att dom "inte gillar Sushi" eftersom det är lite som att säga att man inte gillar mat - eftersom det är sådan variation på det. Sedan kan jag absolut förstå att man inte tycker om de klassiska Nigiri-bitarna med en tunn bit rå fisk ovanpå.

När jag var i Japan 2017 blev jag också förvånad att just Sushi inte var det som stannade kvar hos mig mest i matväg (Även om det var fantastiskt) utan det var Ramen. Nu är det givetvis svårt att få sådan hög klass på Ramen någonannanstans som där, men det var verkligen en fantastisk smakupplevelse.

Om jag skulle få bredda det hela lite och nämna ett "kök" så är jag otroligt förtjust i just "kinamat" - alltifrån det här (om det är vällagat förstås) klassiska man beställer på en kinaresturang går hem hos mig. Det är något jag hellre väljer än pizzerian/grillen - och det ska tillägas att jag gillar pizza väldigt mycket. Precis som hamburgare, givetvis. Jag tycker också Taco är en fenomal maträtt, jag är väldigt svag för lasagne och jag älskar maträtter som ris passar till. Jag tycker också om pasta med olika tillbehör. Ingen ogillar väl en ritkigt bra spaghetti med köttfårssås liksom. Korvstroganoff är också en sådan där sak som jag är löjligt förtjust i.

Också det godaste som finns...

Likaså är det indiska köket något jag verkligen tycker om. Ja, som ni hör så tror jag att jag är som de flesta andra när det kommer till det bredare perspektivet; man gillar massa olika saker och lika mycket som man kan bli sugen på något speciellt, lika mycket kan man ibland fundera på vad man är sugen på för tillfället. Jag är dessutom inte så kräsen av mig. En cheeseburgare på McDonalds, en 99 kronors kinebuffe, en lunch på Ikea eller helt enkelt att under hela min uppväxt varit nöjd med skolmat - jag tror jag är rätt "lätt" att imponera på när det kommer till mat. Även om jag givetvis uppskattar när det är vällagat och har lite finess vid sina speciella stunder.

Jag vet att detta kanske inte var så kortfattat och gav ett sådant definitivt svar av typen "Jo men köttbullar med potatismos är det godaste som finns" (Även om jag nu nämnde Sushi då) - men det var samtidigt skoj att raljera lite kring vad jag gillar (mest) för mat.

Din tur! Vad är godast?

Med över hundra spelade timmar i fortfarande aktuella och stekheta Crimson Desert såhär drygt en månad sedan release - så har utvecklarna på Pearl Abyss varit aktiva. Minst sagt. Går man in på spelets hemsida och läser patch-notes så kan man i princip drunkna i allt som man varit flitiga att pressa ut.

Själv skrev jag i en spelgrupp på Facebook att jag tyckte det försvann stamina för snabbt när man svävade. Några dagar efter att jag skrev det var det patchat och betydligt bättre. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin upplevt att ett spel fått så mycket önskemål kring saker som bör ordnas. Vilket i sig givetvis kanske inte är något man som utvecklare vill se. Men jag vet samtidigt heller inte om jag sett någon utvecklare fixa i princip allt av det. Och jag har definitivt aldrig upplevt att någon gjort det så snabbt.

Du vill ha fler ställen att snabbresa till? Check!

Du vill kunna lagra föremål enklare? Check!

Du vill ha fler ridjur? Check!

Allting har skett i en hiskelig fart och Crimson Desert är ett betydligt bättre spel idag än det var vid release. Och det fortsätter dessutom finputsas.

Jag gillar i grunden absolut detta. Det är fint att en utvecklare inte bara lyssnar utan också så aktivt fixar till stora som små saker. Att de dessutom då gör det i ett rasande tempo är kanske det allra bästa här. Men det finns ändå en liten "down side" av det hela. Som exempel kan man ta Resident Evil: Requiem. Det är ett ganska kort upplevelse som jag klarade efter tre dagars spelande. Under hela det riktiga snygga äventyret tänkte jag att jag ville kunna ta bilder. Capcom adderade sedan ett fotoläge en månad efter att spelet hade släppts. Visst, jag hade kunnat köra om det och ta bilder då, men det pekar också på ett liter problem med det här att uppdatera spelet i efterhand.

Ett snyggare, bättre och mer stabilt äventyr än för en månad sedan.

Det är ju att det helt enkelt blir en bättre upplevelse för de som väntar. Jag vet att många gör detta och det är ju egentligen enbart smart. Men för oss som är ivriga och som kastade oss över spelet vid release så är det ju samtidigt lite synd att vi i grunden får ett lite "sämre" spel. Gör man som Pearl Abyss, till ett sådant gigantiskt äventyr, så spelar det ju mindre roll. Alla utom de som stressar genom spelet får ju uppleva hur det förbättras över tid. 

Ledordet här är ju helt enkelt att utvecklarna behöver fixa saker snabbt. Man får helt enkelt den "nya" upplevelsen under tiden man fortfarande håller på med spelet. Och att kunna starta upp något man missat eller väntat med och få en finputsad upplevelse är såklart, på alla vis, bara bra. Jag tror också att ett väldigt bra vis är att implantera just patchar på det viset som man gjort med No Man Sky - man fixar till saker, men man uppdaterar också upplevelsen på flera vis. Så om man redan har kört den tidigare versionen så får man ta del av det som är förbättrat men man får också får nya inslag. Det blir helt enkelt att större skäl att återvända till något man redan kört.

Vad tycker du?

Jag har haft ögonen på Tiny Bookshop sedan det släpptes förra sommaren. Egentligen vet jag inte varför jag inte bara köpt det. Tanken var att skaffa det till Switch 2 och ha det som ett mysigt spel att köra bärbart. Men det är ju så mycket som släpps hela tiden och jag glömde helt enkelt bort att skaffa det. Så såg jag att det dök upp på Gamepass och suget infann sig igen.

Främst av två ganska simpla anledningar.

För det första gillar jag ju Achievements. Det låter säkert ytligt men i spel av denna typ tycker jag det är roligt att ha lite mål att kämpa emot och så gillar jag själva systemet som sådant. Det andra är att jag gillar när saker dyker upp på Gamepass så det känns som man får lite valuta för pengarna. Det är ju ändå något jag betalar månadsvis för. 

Nu har jag bara spelat det i lite över en timme, uppdelat på två tillfällen - och även om ganska mycket känns självgående så bjuder det på extremt mycket av just mys. Det är mysigt att titta på, mysigt koncept och ja, allt andas just det där ordet. Det är väldigt simpelt att dra igång för att spela en "in-game"-dag och det tuffar liksom på. Som livet i allmänhet. Små önskemål dyker upp från invånarna, det finns olika platser att besöka och man får försöka luska ut vilken bok en person vill ha samt dekorera sin lilla vagn med föremål. Avskalat och enkelt och det räcker så bra så. En perfekt avkoppling och juag avslutar med att citera Joel från hans fantastiska Game of the Year 2025: Årets indies-artikel från förra året; "även om det inte är ett spel som lämnade mig mållös när det kommer till kvalitet så är det sådär urmysigt så att man nästan börjar gråta."

Har du provat på det?

Artemis II har seglat där uppe i det stora svarta några dagar nu. Jag gjore det stora "misstaget" för ett tag sedan att mest på skoj ge mig in i diskussioner angående huruvida jorden är platt eller inte. Sedan dess har mitt flöde på Facebook dominerats av inlägg från diverse sådana grupper. Eftersom månresan nu då pågår så har dessa grupper blivit mer aktiva än på länge. Medans flertalet glädjs åt de fantastiska tekniska framstegen och fascineras av fantastiska bilder - så kryper givetvis en stor andel Flat Earthers (FE) fram och skriker "FAKE" åt allting som rapporteras och presenteras.

Låt mig vara tydlig här: Jag tycker det är sunt att ifrågasätta. Att inte svälja allt som myndigheter och andra talar om för oss. Men vid ett tillfälle övergår det i ren parodi. Det spelar liksom ingen roll hur många argument, bevis och annat man faktiskt har när allt kan bemötas med ett; "Jo, men jag tror inte på det ändå". Det blir även såklart en väldigt ensidig diskussion (om man ens kan kalla det för det) när det inte finns några bevis alls från FE-sidan. Allting som finns är egentligen då ett "Nej, men jag tror inte på det".

Det är liksom det enda. Även om man frågar kring saker som dygnet-runt-sol på Antarktika, att månen ses från olika håll beroende på var på jorden man befinner sig eller något annat  - så är precis allting fake. Till och med sådant som går att bevisa. Internationella Rymdstationen finns inte, trots att den går att se och följa. Det är såklart även förbjudet att besöka och flyga för långt norr/söder/whatever på grund av The Antarctic Treaty. Trots att detta då inte stämmer överhuvudtaget. Min favorit för tillfället är dock nog att det syntes så tydligt att Artemis II inte flög rakt upp utan i en båge och givetvis sedan landade i havet.

Men det finns inga bilder eller filmer på på att den gör det. Trots att det finns jättemånga filmer som bevisar att raketen försvinner så är man övertygad om att den landade i vattnet. Vissa har till och med räknat ut exakt var. Vilket ju givetvis hade inneburit ett ypperligt tillfälle att på förhand dra dit och dokumentera det. 

Jag fattar ju givetvis att man argumenterar för döva öron. Med idioter, om man vill tala klarspråk. Det är mestadels troll som bara vill vara små griniga ungar och inte vill tro på något alls. Samt förmodligen känna sig lite speciella att de avslöjat en hemlighet som så många tror på. För argumentet "Läs på" är liksom det starkaste de har. Eller min favorit när en på ett kommentatorsfält fick ett direkt erbjudande om att åka på antingen en resa till Antarktika, eller flyga åt ett vädersträck och se att man kan ta sig tillbaka till samma plats där man startade och kom med argumentet; "Det kommer ske en olycka på vägen" och han menade helt enkelt att han skulle tystas under en sådan här färd. Då fattar man liksom att det inte går att ens försöka.

Det som kanske gör mig mest förbluffad är ändå detta; Om jag hade varit så övertygad om min sak, att jorden var platt, så hade jag ju gått till så enorma längder för att bevisa detta. Bevisa ismuren, kanten, firmamentet och liksom bortom alla tvivel lägga fram obestridliga bevis. Häromnatten när jag inte kunde sova och låg och läste kommentarer på sociala medier kom jag också till en kanske än viktigare insikt och det är att jag måste sluta läsa och svara i sådana här grupper. För, det har börjat ta av min energi och faktiskt aktivt bryta ned mig psykiskt över att det existerar sådana här foliehattar.

Så, man kan väl se denna bloggen som ett slags avsked till allt det där. Att stänga dörren till att diskutera vidare eftersom jag då inser att det bara tar av mina krafter. Jag tyckte liksom det var roligt i början innan man insåg att det verkligen finns så många idioter som på allvar tror det är greenscreens, projektioner eller att saker inte ens existerar. Men de kan aldrig förklara hur det ligger till istället.        

Som avslutning; Ja, jag förstår givetvis att många driver, trollar eller bara är idioter. Absolut. Men som sagt så var det lite roligt ett tag där att liksom läsa och bli lite förstummad av den idioten. Men man når ju en punkt när det blir alldeles för mycket.

Ni vet hur det är. Livet rullar på. En påskhelg är full av god mat och sen lite godis till Netflix. Jag kikar på den fjärde säsongen av "Love on the Spectrum" och det är lika fantastiskt och hjärtvärmande som alltid. Detta varvas medf fortsatt äventyrande i Crimson Desert (Du har väl läst krönikan?) där jag närmar mig 100 timmar i ett spel som fortfarande håller mig kvar. (Samt många andra tydligen).

Imorgon blir det dock paus från Pywel för att spela det sista av Life is Strange: Reunion. Det kommer en recension i veckan. Spelet är ju redan ute så denna är lite försenad vilket helt och hållet är mitt fel. Men den kommer. Gällande denna söndag så verkar ju stormen Dave ställa till det för många. Jag är förskonad från det värsta även om det regnar och blåser på ganska bra här också. Men långt ifrån så illa som det är i andra delar av landet. Jag har parkerat mig vid datorn - skrivit en del och låter musiken fylla vardagsrummet. Den färmsta anledningen till den höga musiken är ett test på någonting som det också dyker upp recension på inom kort.

Ja, det blev minst sagt babbligt det här. Men så blir det ibland. En livsrapport från en grå söndag i april helt enkelt.